Spinala skador

Vid misstanke på kotpelarskada/spinal skada skall patienten rörelsebegränsas korrekt så att hela columna hålls stilla, initialt på traumatransfer.

En spinal skada är i grunden en CNS-skada motsvarande skalltrauma, men vanligen också med en ortopedisk kotpelarskada. Vid misstanke på kotpelarskada/spinal skada skall patienten rörelsebegränsas korrekt så att hela columna hålls stilla, initialt på traumatransfer. Halsryggen rörelsebegränsas på traumatransfer med avsedda kuddar, sandsäckar, ihoprullade handdukar eller manuellt. Se avsnitt om spinal rörelsebegränsing. Undersök neurologiska bortfall och dokumentera enligt ASIA-spine, det finns utskrivna mallar på ortopedläkarexpeditionen på akuten. Utför per rectum-undersökning för bedömning av perianal känsel/ bulbocavernosusreflex vid neurologiska bortfall. Perifera reflexer värderas. Dessa undersökningar kan ske under den sekundära undersökningen på akutrummet eller vid den tertiära undersökningen efter DT, beroende på hur skadad patienten är. Radiologisk undersökning görs med DT. Använd AO-klassifikation vid beskrivning av kotpelarskador. Efter DT tas beslut om fortsatt grad av spinal rörelsebegränsning.

Kortison har ingen plats vid traumatiska spinala skador.

Ortopedbakjouren tar beslut om behov av ytterligare radiologisk undersökning med MR är indicerat. Det är bakjouren på ortopeden som kontaktar ryggjouren i Umeå.

Symtomatologi

Vid komplett ryggmärgsskada finner man total avsaknad av sensibilitet av samtliga kvaliteter nedanför affekterat segment samt paralys av extremiteterna, slapp rektal sfinkter, blåspares och eventuell priapism (dock ovanligt). Beroende på skadenivån kan man få diafragmal andning och/eller hypotension med relativ bradykardi.

Vid inkomplett ryggmärgsskada finns tecken på delvis bibehållen neurologisk funktion distalt om skadeområdet. Detta innebär att det föreligger en potentiell risk att genom inadekvat handläggning ytterligare försämra den neurologiska skadan. Inkompletta ryggmärgsskador indelas i följande tillstånd:

• Anterior cord-syndrom: främre delen av ryggmärgen är skadad. Pares/plegi med sensorisk påverkan av smärta-temperatur-beröring distalt om skadeområdet. Blås- och sfinkterpåverkan finns. Bevarad perianal sensibilitet och sfinktertonus talar för en inkomplett skada (sacral sparing). Ungefär 10 % kan förväntas förbättras neurologiskt.
• Central cord-syndrom: centrala delen av ryggmärgen är skadad med en pares/plegi, samt sensorisk påverkan av smärta-temperatur som är mer påtaglig i övre extremiteterna än i nedre. Hos personer med trånga förhållanden i halsryggraden kan de förekomma utan någon fraktur. Ungefär 50% kan förväntas förbättras i sin neurologi.
• Brown-Séguàrd-syndrom: ensidig skada på ryggmärgen med ipsilateral pares/plegi och nedsatt sinne för vibration och ledsensibilitet. I den kontralaterala sidan nedsatt sensibilitet för smärta och temperatur. Ungefär 80% kan förväntas förbättras i sin neurologi.
• Conus-cauda syndrom: slapp pares/plegi lumbosakralt, med blås och sfinkterpåverkan samt nedsatt sensibilitet för smärta-temp-beröring-vibration-ledsensibilitet.

Det kan alltså föreligga komplett bortfall av såväl motoriska som sensoriska kvaliteter nedanför skadan och sedan i fallande skala, enbart viss sensibilitet samt viss motorisk funktion av olika grader. Lätt beröring fortleds i både laterala och posteriora columna varför det kan vara det enda som indikerar att skadan är inkomplett. Exempel på detta är fynd på s.k. "sacral sparing".