Äldre

Äldre har överlag en mycket högre andel av kroniska sjukdomar som kan förvärra konsekvenserna, försvåra bedömningen och komplicera åtgärderna efter trauma. Äldre har en högre mortalitet i jämförelse med yngre oavsett skademekanism eller uppkomna skador.

Fallgropar finns i omhändertagandet av den åldrade patienten. Exempel på saker att beakta:

• Antikoagulantia är vanligare hos äldre och ökar markant risken för svåra blödningar efter trauma.
• Åldersförändringar i halsryggen och sjukdomar som Mb Bechterew ökar risken för skador på kotpelaren och kan även försvåra intubation.
• Skalltrauma: Med tilltagande hjärnatrofi finns mer utrymme intrakraniellt där en blödning kan ackumuleras och därmed försena symtomdebut. Vid verifierad blödning eller stark misstanke därom skall antikoagulantia reverseras.
• Då många äldre kan vara hypotensiva även om det systoliska blodtrycket ligger inom ”normala” referensvärden, bör större vikt läggas vid trender än i enskilt uppmätta värden och man bör vara liberal med högre blodtrycksmål än vanligt, även vid misstänkt blödning, för att undvika en metabol kollaps p g a chock. Stor vikt bör även läggas vid bedömning av andra tecken på hypotension och hypoperfusion såsom subtila förändringar i mentalt status (tex. mild konfusion, somnolens, agitation), lindrig takypné och förlängd kapillär återfyllnad. Beakta även hypovolemi som maskeras med låg puls p g a betablockad.
• Äldre patienter har mindre respiratoriska reserver och har oftare en bakomliggande lungsjukdom och har således svårare att kompensera för nedsatt andningsfunktion än yngre vuxna. Det är därför av största vikt att tidigt i omhändertagandet administrera oxygen och övervaka tecken på utmattning i andningsarbetet.

En hög grad av misstänksamhet krävs därför vid triagering av den åldrade patienten. Detta är anledningen till observandum som finns i traumalarmskriterierna. ABCDE-principerna för omhändertagandet är dock desamma.