Hängning

Patienter utsatta för hängning handläggs och bedöms av medicin- och anestesijour.

Patienter utsatta för hängning handläggs och bedöms av medicin- och anestesijour. Hängning delas in i två grupper, långt eller kort fall. Vid långt fall knäcks nacken men det är axfyxi som orsakar döden i båda grupperna. Det krävs ett fall på 1–1,5 gånger sin egen kroppslängd för att det ska räknas som ett långt fall som ger upphov till så kallad Hangmans fracture (C2). De flesta som hänger sig hamnar i gruppen kort fall. Då det är ett isolerat trauma mot en enda kroppsdel och då det är ett syrebristproblem (samt eventuell nackskada) hanteras inte hängning som traumalarm utan som en isolerad skada. Föreligger andra traumatiska skador som föranleder utlösande av traumalarm hanteras det givetvis som alla andra trauman. Nackskador och larynxskador vid kort fall är mycket sällsynt. Vid behov konsulteras ortopedjour respektive öron-näsa-hals-jour om skador på nacke eller hals misstänks.