Vanliga frågor/FAQ om sjukdomsklassifikation

Riskfaktor

Att patienten står på antikoagulerande läkemedel kan kodas som riskfaktor om det är av klinisk relevans vid vårdtillfället/vårdkontakten.

De läkemedel som ingår i koden Z92.1 Långtidsanvändning (och pågående användning) av blodförtunnande medel i den egna sjukhistorien är de preparat som har en ATC-kod som börjar på B01. Hit räknas till exempel Waran (B01AA03), Eliquis (B01AF02), Fragmin (B01AB04), Heparin (B01AB01), Innohep (B01AB10), Pradaxa (B01AE07) och Xarelto (B01AF01).

Däremot räknas inte de preparat som har bokstaven C som femte tecken i ATC-koden. Exempel på läkemedel som inte räknas som antikoagulerande läkemedel är Trombyl (B01AC06), Plavix (B01AC04) och Ticlid (B01AC05).

Om en patient som inte tidigare stått på antikoagulerande läkemedel under aktuell vårdkontakt insättes på antikoagulantia kodas detta inte med Z92.1 utan med KVÅ-kod för insättande av läkemedel.

Pågående blödning

Cirkulerande antikoagulantia vid pågående blödning ska kodas med D68.3 + Y57.9 + ATC-kod. Detta blir i regel bidiagnos, den blödning som förvärrats av den cirkulerande antikoagulantian ska stå före, t.ex. som huvuddiagnos.

Vid pågående/förvärrad blödning ska inte Z92.1 användas alls.

Orsakskod V84.-- används vid olyckor där patienten färdats i A-traktor/EPA-traktor.

Om patient kommer på ett planerat besök för byte, borttagande eller kontroll av gips eller andra yttre fixationsmedel och man inte bedömer någon fraktur kodas detta med Z47.8.

Kodning av en diabetespatient med multipla komplikationer kan göras på olika sätt beroende på vad som hanterats inom vårdkontakten.

Om man fokuserar speciellt på någon av komplikationerna kodar man på just den komplikationen, t.ex E10.2, annars kan man koda E10.7 om man med kodningen vill belysa att det finns flera komplikationer till diabetesen men att ingen av de komplikationerna hanterats särskilt under vårdkontakten. En förutsättning för att koda diabetesen är dock att den hanterats på något sätt under aktuell vårdkontakt.

De specifika fjärdepositionerna för diabeteskomplikationer är särskilt användbara vid besök som gäller just den komplikationen, då använder man sig av asterisk-daggerkodning.
Exempelvis: En patient med diabetesnefropati som kommer på besök för sina njurkomplikationer kodas N08.3* + E10.2†.

Samma principer gäller vid typ 2-diabetes, men med kategori E11.-. som grund.

För olyckor som sker med elsparkcykel kodas detta under samma kategori som cykel (V10-V19). Här kodas också olyckor som sker i samband med användande av elcykel, elektrisk rullstol/elskoter (permobil), elektrisk skateboard och segway.

Det är olika kodningsprinciper i sluten- och öppenvård vad gäller kodning av gravida.

Slutenvård

I slutenvård gäller principen att det i stort sett alltid (förutom vid tillstånd som kan kodas i kapitel 19 som handlar om skador/förgiftningar, se inledningen till kap 15) ska vara en O-kod först (O98-O99) och sedan en kod för den aktuella sjukdomen som då kodas från aktuellt organkapitel, som bidiagnos.

Om det finns en specifik O-kod för sjukdomen i fråga, exempelvis graviditetsdiabetes (O24) eller hemorrojder under graviditeten (O22.4), så använder man i stället denna.

Öppenvård

I öppenvården är inte regeln om att O-kod ska stå först tvingande. Där kan man som första kod ta diagnoskod från organkapitel och som bidiagnos lägga till Z33.9 för att markera att patienten är gravid.

Inom kvinnosjukvården är det dock troligt att lämplig O-kod finns och kan/bör användas även i öppenvården.

I KVÅ-listan finns ett antal koder för yrkeskategorier t.ex. XS912 för dietist. Dessa koder ska inte användas vid dokumentation i journalen. Detta kopplas till aktuell vårdkontakt ”i bakgrunden” utifrån den yrkesroll man har.

Användning av lustgas kodas under kategorin F13. Skadligt bruk av lustgas kodas enligt Socialstyrelsen med F13.1.

Klassifikationen har endast en handfull koder för misstänkta sjukdomar.

Huvudregeln är att om patienten handläggs som om diagnosen är säker, exempelvis "misstänkt urinvägsinfektion", och patienten behandlas med antibiotika, så kodas fallet på den misstänkta diagnosen. I annat fall kodar man symtomen. Vid symtomkod kan man lägga till ordet ”misstänkt” i diagnostexten om så önskas.

Om däremot patienten inkommer med misstanke på sjukdom och misstanken avskrivs, inte ges någon behandling och ingen ytterligare kontroll behövs, använder man lämplig kod under Z03.

T.ex. patient som sökt på hälsocentral med hematuri som remitteras till den specialiserade vården och man vid cystoskopiundersökning ett par veckor senare inte ser något avvikande och därmed avskriver misstanken så kodas detta med kod från kategori Z03.-. Koden för hematuri är inte aktuell vid cystoskopin eftersom patienten vid undersökningstillfället inte längre har hematuri.

MRSA

Patient med MRSA-infektion kodas
Kod för aktuell infektion (ex sårinfektion)

B95.6 för Staphylococcus aureus

U82.1 för resistens mot meticillin

Patient som är bärare av MRSA utan pågående infektion, kodas
Z22.3C Bärare av stafylokocker
B95.6 för Staphylococcus aureus

U82.1 för resistens mot meticillin

ESBL

Patient med ESBL-infektion
Kod för aktuell infektion (ex sårinfektion)
B96.2 för E. coli

U82.2 för resistens ESBL

Patient som är bärare av ESBL utan pågående infektion, kodas
Z22.1 Bärare av andra patogena tarmbakterier
B95.2 för E. coli
U82.2 för resistens ESBL

VRE

Patient med VRE-infektion
Kod för aktuell infektion (ex sårinfektion)
B95.4 för enterokocker

U83.0 för resistens mot Vancomycin.

Patient som är bärare av VRE utan pågående infektion, kodas
Z22.3 Bärare av andra specificerade patogena bakterier
B95.4 för enterokocker

U83.0 för resistens mot Vancomycin.

Psoasabscess är en varansamling i anslutning till psoasmuskeln och kodas M60.0. Tilläggskod från B95-B98 kan anges som bidiagnos för att ange den infektiösa organismen.

Vid kodning av sekvele ska symtomen kodas först. Sena effekter-koderna B90-B94, E64, E68, G09, I69, O94, T90-T98, U09 får inte användas som huvuddiagnos. T90-T98 ska även ha yttre orsakskod från Y85-Y89. Om patienten har flera symtom ska det mest relevanta symtomet kodas först, därefter någon av sekvelekoderna ovan för att sedan följas av ev. fler symtomkoder.

Vilken kod som ska användas beror på vad man (läkare) avser med "stjärtfluss". Är det betraktat och beskrivet som en dermatit är det koden L30.3 som ska anges. Men är "stjärtflussen" däremot något som går djupare och kan betraktas som en cellulit blir koden K61.0.

Utöver L- eller K-koden kan man också lägga till kod för agens, dvs. B95.0 för Grupp A-streptokocker.

Vid skador uppkomna i samband med hopp i studsmatta används yttre orsakskod W09.--

Om studsmattan står i en trädgård blir platskoden 0.

Tumör av osäker eller okänd natur

Hur man kodar detta beror på graden av klinisk misstanke om tumör.

Om man vid undersökning upptäckt något som avviker från det normala men inte är säker på om det är en tumör eller står för något annat kodas detta med symtomkod (R-kod) för hur förändringen/problemet yttrar sig. Diagnosformuleringen ”misstänkt tumör” kodas alltså lämpligen med symtomkod.

Om man konstaterat att det rör sig om en tumör men är osäker på om den är malign eller benign kodas detta med kod från avsnittet D37-D48 som handlar om tumörer av osäker eller okänd natur.

För koderna D37-D48 finns fördjupningskoder A "patologiskt osäker natur", B "kliniskt okänd natur", där fördjupningskod A används när patolog/PAD-svaret inte heller kan fastställa om det rör sig om en malign eller benign tumör.

Benign tumör

Är man säker på att det rör sig om en benign tumör kodas detta från avsnitt D10 – D36.

Malign tumör

Är man säker på att det rör sig om en malign tumör kodas detta från avsnittet C00 - C75.

Av patient

Oavsiktliga feldoseringar av läkemedel kodas X40-X44. Då läkemedlet i fråga specificerats med ATC-kod eller kod från kapitel 19 (T36- T50), används enbart koden X44.- av kodserien X40-X44.

Av vårdpersonal

Oavsiktliga feldoseringar av läkemedel kodas X40-X44 oavsett om det är patienten själv eller sjukvårdspersonal som felaktigt doserat läkemedlet. Då läkemedlet i fråga specificerats med ATC-kod eller kod från kapitel 19 (T36- T50), används enbart koden X44.- av kodserien X40-X44.

Övriga feldoseringar vid kirurgisk och medicinsk behandling kodas Y63.