ICD – Diagnoskoder

Diagnoser klassificeras enligt ICD-10-SE.

På Socialstyrelsens hemsida finns klassifikationen tillgänglig i pdf för nedladdning eller beställning. Klassifikationen ICD-10 - Socialstyrelsen Länk till annan webbplats.

Där finns också ett digitalt sökverktyg: Socialstyrelsen - Klassifikationer Länk till annan webbplats.

Diagnoser rapporteras in med minst fyrställig koduppställning. Nationella fördjupningskoder finns (femteposition). Man rekommenderas använda fördjupningskoder men det är inte tvingande.

Kodningen ska alltid spegla dokumentationen och kan alltså inte ersätta den. Man ska koda med så hög specifikationsgrad som möjligt.

Allt går att koda men alla diagnoser har inte en egen kod. I klassifikationen finns en del samlingskoder för tillstånd och diagnoser som inte har egna diagnoskoder. Dessa används när man inte hittar en specifik kod för den diagnos/åkomma man vill klassificera.

Öppenvård

För all vårdpersonal gäller att varje öppenvårdskontakt som innebär besök med patient, oavsett fysiskt eller med distansöverskridande teknik, ska klassificeras med huvuddiagnos enligt ICD-10-SE. Därtill kan eventuella bidiagnoser registreras om de varit aktuella för vårdkontakten.

Slutenvård

Under ett slutenvårdstillfälle, där ibland flera interaktioner och åtgärder sker under en och samma vårdkontakt, räcker det att vårdpersonal kodar utförda åtgärder med KVÅ-kod. Diagnoskod (ICD-10-SE) behöver inte anges. Läkare ställer diagnos vid vårdkontaktens slut.

Bidiagnoser

Generella riktlinjer

Endast bidiagnoser som haft relevans för det aktuella vårdtillfället kodas. Bidiagnoserna som haft betydelse bedöms av ansvarig läkare. En tidigare utläkt sjukdom eller kroniskt tillstånd kan finnas dokumenterad i journalen men ska inte kodas om det inte haft betydelse för vårdtillfället.

Relevanta bidiagnoser

Nedan finns två tillfällen där känd kronisk sjukdom ska kodas: a) Den kroniska sjukdomen har medfört resurskrävande utredning som röntgen, ultraljudsundersökning, omfattande provtagning, ändrad medicinering eller konsultation av annan specialitet vid det aktuella vårdtillfället. b) Den kroniska sjukdomen utgjort en riskfaktor vid vårdtillfället, dvs. Risken att i förtid drabbas av sjuklighet och död.

Tidigare kända sjukdomar i stabilt läge kodas:

• När sjukdomen utgör en riskfaktor av betydelse för vårdtillfället.
• När sjukdomen har ett klart samband med huvuddiagnosen.
• När en utredning utförs eller ändring av medicinering för den kroniska sjukdomen sker.

Riskfaktorer avseende levnadsvanor

Alkohol

Hög/skadlig konsumtion kodas som riskfaktor vid relevans, tex vid leversjukdom, trauma och psykiatriska tillstånd där konsumtionen inte är en del av huvuddiagnosen.

Rökning

Daglig rökning kodas som riskfaktor t ex vid KOL, hjärt-kärlsjukdom eller vid operation i narkos.

Tidigare genomgångna sjukdomar

Kan ha relevans för ett vårdtillfälle och kodas om det föranleder utredning vid andra tillstånd (associerad hereditet, patientoro) eller om det utgör en riskfaktor vid relevans.