Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Gastroenterit, infektiös hos vuxna
Gastroenterit, infektiös hos vuxna
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet omfattar infektiös gastroenterit hos vuxna ur ett primärvårdsperspektiv. Observera att Clostridioides difficile behandlas i ett separat kunskapsstöd.
Gastroenterit orsakad av allergi, födoämnen, toxiner, strålning eller andra icke infektiösa orsaker berörs ej i detta kunskapsstöd.
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Akut infektiös gastroenterit definieras som diarré ibland med feber eller kräkningar, orsakat av smittsamma agens eller toxin.
Sjukdomsförloppet är ofta kortvarigt och godartat men kan ibland bli långdraget i veckor eller månader. Vissa tarminfektioner är anmälningspliktiga och smittspårningspliktiga enligt smittskyddslagen.
Diarré definieras vanligen som minst tre lösa eller vattentunna avföringar per dygn eller fler än normalt för individen.
Orsaker
Akut infektiös gastroenterit kan orsakas av virus, parasiter, bakterier eller dess toxin. Virus är den vanligaste orsaken till infektiösa gastroenteriter i Sverige, där norovirus (vinterkräksjuka) sannolikt är det mest förekommande smittämnet. Utlandsförvärvad smitta orsakas i högre utsträckning av bakterier.
Smitta sprids fekalt-oralt oftast via förorenat vatten eller mat. Gastroenteriter smittar även direkt mellan personer, särskilt vid virusinfektioner.
Virusorsakad gastroenterit
Virusorsakad gastroenterit läker vanligen inom en vecka. Vanliga agens är:
- calicivirus (noro- och sapovirus)
- rotavirus (ingår i vaccinationsprogrammet för barn)
- adenovirus
- astrovirus.
Bakteriell gastroenterit
Bakteriell gastroenterit är en mindre vanlig orsak vid inhemsk smitta, förutom EHEC och Yersinia där inhemsk smitta är mer vanligt förekommande än utlandssmitta. Inkubationstiden är 1–3 (ibland 10) dagar. Exempel på bakterier är:
- Salmonella, Shigella/EIEC, Campylobacter och Yersinia
- coli sjukdomsframkallande typer:
- ETEC (Enterotoxinbildande E. coli) orsakar oftast turistdiarré vid utlandsresa
- EHEC (Enterohemorragiska E. coli) kan ge i blodiga diarréer och komplikationer med hemolytiskt-uremiskt syndrom (HUS) och smittar främst från nötkreatur via förorenade livsmedel som till exempel köttprodukter eller frukt och grönsaker som förorenats i samband med gödsling eller bevattning
- EPEC (Enteropatogena E. coli) kan ge diarréer främst hos små barn men förekommer även hos vuxna
- EAEC (Enteroaggregativa E. coli) kan orsaka långvariga vattniga diarréer hos resenärer, barn och immunsupprimerade
- Clostridioides difficile
- Plesiomonas shigelloides – vattenbakterie, smittar främst via fisk och skaldjur
- Vibrio cholerae, Vibrio parahaemolyticus.
Parasitorsakad diarré
De vanligaste parasiterna är:
- Giardia intestinalis (benämns även Giardia lamblia eller Giardia duodenalis)
- Entamoeba histolytica
- Cryptosporidium (C. parvum och C. hominis). Inhemsk smitta är vanligast.
Utredning
Symtom
Symtom som kan förekomma vid infektiös gastroenterit är:
- allmänpåverkan
- huvudvärk
- feber
- illamående och kräkningar
- buksmärta
- diarré, eventuellt blodig.
Virala och bakteriella tarminfektioner har oftast ett godartat förlopp och självläker inom någon vecka. Vid parasitsjukdom förekommer asymtomatisk sjukdom men besvären kan bli långdragna, ibland över veckor och månader.
Efter tillfrisknandet avtar smittsamheten snabbt. Vid vissa magtarminfektioner kan dock ibland symtomfria personer vara smittsamma ytterligare en tid.
Anamnes
Anamnesen omfattar faktorer relaterade till symtombild, epidemiologiska faktorer och övriga faktorer av betydelse.
Symtomrelaterade faktorer:
- akut insjuknande
- sjukdomsduration
- blod i avföringen
- feber
- frekvens av diarré och kräkningar
- uttorkning - urinmängder, torra slemhinnor.
Epidemiologiska- och smittskyddsrelaterade faktorer:
- utlandsvistelse, restaurangbesök, intag av misstänkta livsmedel
- intag av förorenat vatten, egen brunn
- bassängbad
- djurkontakt
- andra sjuka i omgivningen
- vistelse på förskola eller vårdenhet under smittsam period
- riskyrke - person som bereder/hanterar oförpackade livsmedel, vårdar spädbarn eller personer med sänkt immunsvar.
Övriga faktorer av betydelse:
- underliggande sjukdomar
- läkemedel
- läkemedel som bör sättas ut vid risk för intorkning
- antibiotika
- nyinsatta läkemedel.
Status
Förutom bukstatus och bedömning av allmäntillståndet var uppmärksam på om det förekommer tecken på intorkning (nedsatt hudturgor, torra slemhinnor) eller påverkan på puls, blodtryck, kapillär återfyllnad.
Handläggning vid utredning
Gör en bedömning utifrån anamnes och klinisk bild. De flesta patienter med gastroenterit är opåverkade och saknar tecken på allvarlig sjukdom. De behöver därför varken akut handläggning eller ytterligare utredning.
Handläggning av viral gastroenterit
Viral gastroenterit är ofta snabbt övergående inom några dagar utan behandling. Provtagning är mycket sällan indicerat i primärvården och utförs främst vid ansamlingar av fall som bedöms vara av epidemiologisk betydelse.
Handläggning av bakteriell och parasitorsakad gastroenterit
Vid misstanke om bakterie- eller parasitsjukdom har provtagning inom primärvården värde. Främst för att kunna utföra eventuella smittskyddsåtgärder men också därför att antibiotikabehandling ibland är indicerad vid vissa diagnoser.
Parasiter bör framför allt misstänkas vid diarré efter tropikvistelse eller vid subakuta/kroniska diarréer, även inhemska.
Enligt smittskyddslagen är en läkare som misstänker att en patient bär på en allmänfarlig eller annan smittspårningspliktig sjukdom skyldig att undersöka patienten och ta de prover som behövs.
Provtagningar
Vid akut gastroenterit i primärvården är provtagning oftast inte nödvändig vid lindriga, snabbt övergående fall.
Provtagning bör dock alltid övervägas vid:
- påverkat allmäntillstånd, feber och/eller blodiga diarréer
- diarré efter utlandsvistelse
- kraftigt nedsatt immunförsvar
- långvariga eller återkommande diarréer
- misstänkta utbrott, anhopning av fall
- antibiotikautlöst långvarig diarré.
PCR har högre känslighet än odling och man kan få resultat redan efter något dygn. Följ lokala provtagningsanvisningar. Ange relevant anamnestisk information på remissen för att underlätta laboratoriets bedömning som till exempel blodiga, diarréer och utlandsvistelse.
Vid misstänkta utbrott av tarminfektion bör regional smittskyddsenhet kontaktas.
Om patienten inte har tecken till dehydrering eller lider av annan underliggande sjukdom är det i primärvården sällan indicerat med provtagning som elektrolytstatus, CRP och Hb.
Provtagning
• F-hb-odling x2.
• Avföringsprov för parasiter: Vid utomlandsvistelse till tropiska länder eller vid
subakuta/långdragna diarréer. 1 prov primärt men om fortsatta besvär bör
ytterligare prov tas
Differentialdiagnoser
Exempel på tillstånd med liknande symtombild som vid infektiös gastroenterit är:
- divertikulit
- förstoppningsdiarré
- inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
- irritable Bowel Syndrome (IBS)
- malabsorption
- malignitet
- läkemedelsbetingad diarré
- hepatit A.
Behandling
Handläggning vid behandling
I allmänhet är antibiotikabehandling sällan indicerat.
Patienter som går hem bör få råd om hygien, vätskeersättning och symtomlindring.
Vid uttalad dehydrering kan parenteral vätsketerapi vara nödvändigt. Även allmänpåverkade patienter med blodiga eller mycket frekventa diarréer och feber behöver handläggas inom specialiserad vård.
Hygienråd
Ge patienten informationsbladet ”Hygienråd vid misstänkt magtarminfektion” som finns på Smittskyddsläkarföreningens hemsida, under smittskyddsblad. Informationsbladet är tillgängligt på flera olika språk.
Smittskydd
Smittskyddslagstiftningen innebär att den läkare som tagit provet är ansvarig för att smittskyddsanmälan görs samt är primärt ansvarig för smittspårningen. För mer information läs smittskyddsblad, läkarinformation, för respektive diagnos.
Ge patienten muntlig och skriftlig information om sjukdomen, inklusive hur den smittar, se smittskyddsblad, patientinformation. För de sjukdomar som klassificeras som allmänfarliga ska även individuellt utformade förhållningsregler enligt smittskyddslagen ges muntligt och skriftligt.
Informera alltid smittskyddsläkaren vid större utbrott av misstänkt magtarminfektion samt vid misstänkt livsmedels- eller vattenrelaterat utbrott.
Smittskyddsblad, Smittskyddsläkarföreningen
SmiNet – elektronisk anmälan av smittsamma sjukdomar, Folkhälsomyndigheten
Tabell 1. Tarminfektioner som omfattas av smittskyddslagstiftningen
|
Tarminfektion |
Anmälningspliktig |
Smittspårningspliktig |
Allmänfarlig |
|---|---|---|---|
|
Campylobacter |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Cryptosporidium |
Ja |
Ja |
- |
|
Entamoeba histolytica |
Ja |
Ja |
- |
|
EHEC (enterohemorragisk E. coli) |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Giardia |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Kolera |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Salmonella |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Shigella |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Tyfoid- och paratyfoidfeber |
Ja |
Ja |
Ja |
|
Vibrio |
Ja |
Ja |
- |
|
Yersinia |
Ja |
Ja |
- |
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Virala gastroenteriter
Virusorsakad gastroenterit är vanligast. Symtomatisk behandling med loperamid kan rekommenderas men förutsätter att patienten inte är allmänpåverkad, har hög feber eller blodig diarré.
Antibiotika vid bakterier
För salmonella, campylobacter och yersinia är antibiotikabehandling mycket sällan indicerad i primärvården. Antibiotikabehandling kan leda till förlängt bärarskap vid salmonella.
EHEC behandlas inte med antibiotika utan endast utifrån symtom.
Vid Shigella bör antibiotikabehandling övervägas, eftersom smittsamheten är hög och bärarskapet vanligen eradikeras framgångsrikt med antibiotika. Behandling är dock inte nödvändig vid milda eller inga symtom. Samråd vid behov med infektionsläkare.
Antibiotika vid parasiter
Cryptosporidium behandlas inte med antibiotika. Samråd dock med infektionsläkare vid långdragna besvär hos immunsupprimerad patient.
Giardia intestinalis bör behandlas med metronidazol tablett 400 mg, 1 x 3 i 6 dagar. Resistens förekommer. Rådgör med infektionsläkare vid behandlingssvikt.
Entamoeba histolytica bör handläggas i samråd med infektionsläkare eftersom licensläkemedel krävs.
Uppföljning
Kontrollprovtagning kan vid vissa agens vara aktuellt om patienten går på förskola eller arbetar i ett specifikt yrke, läs fördjupad information i smittskyddsblad och tillfråga smittskyddsläkare vid behov.
Komplikationer
Vid infektiös gastroenterit kan följande komplikationer ibland tillstöta:
- intorkning och elektrolytrubbning
- tarmblödning
- tarmperforation
- reaktiv artrit (främst efter bakteriella enteriter)
- Hemolytiskt-uremisk syndrom (HUS) – sällsynt komplikation till EHEC som ger njursvikt, trombocytopeni och hemolytisk anemi.
Försäkringsmedicin och intyg
Sjukskrivning
Sjukskrivning kan bli aktuellt om symtomen medför en nedsatt arbetsförmåga i relation till patientens arbetsuppgifter. En generell regel är att en person med diarré och aktiv tarminfektion inte bör gå tillbaka till arbete eller förskola förrän hen är stabilt symtomfri.
Arbetsförmågan påverkas av grad av allmänpåverkan och diarréfrekvens. Ta även hänsyn till arbetsuppgifter, tillgång till toalett och patientens förmåga att tillgodogöra sig hygienråden.
Smittbärarpenning
Smittbärarpenning kan bli aktuellt vid påvisad eller misstänkt smitta av en allmänfarlig sjukdom då patienten är symtomfri och arbetar i ett riskyrke. Finns möjlighet till omplacering i väntan på kontrollprov utbetalar Försäkringskassan inte smittbärarpenning.
Är eller blir patienten arbetsoförmögen av symtom på smittan ska den sjuke i stället ansöka om sjuklön/penning.
Information och råd för sjukskrivning/avstängning varierar mellan olika tarminfektioner och beskrivs i respektive smittskyddsblad.
Negativa kontrollprover
Vid vissa tarmsmittor behöver personer med riskyrken och förskola lämna negativa kontrollprov innan återgång arbete eller förskola. Hur många och när dessa kontrollprov ska lämnas framgår i respektive smittskyddsblad.