Gå till innehåll

Region Jämtland Härjedalen

Hypertoni

Hypertoni

Omfattning av kunskapsstödet

Vårdförloppet inleds vid ett uppmätt förhöjt blodtryck, misstanke om hypertoni eller tidigare konstaterad hypertoni hos vuxna och varar tills denna misstanke avskrivits eller livet ut. Vårdförloppet omfattar inte allmän screening för hypertoni eller fördjupad utredning avseende sekundär hypertoni.

Vårdnivå och samverkan

Utredning och behandling av vuxna personer med hypertoni sker idag främst i primärvården men ingång i vårdförloppet sker vid vårdkontakt oberoende av vårdinstans. Det är viktigt att det finns lokala rutiner för att fånga upp misstanke om hypertoni från vårdinstanser som vanligtvis inte hanterar dessa patienter. För att öka patienternas medverkan och för att minska resursåtgången i vården rekommenderas egenmonitorering av blodtryck i så stor utsträckning som möjligt.

Vid svårbehandlad hypertoni är det viktigt med samverkan mellan primärvård och specialiserad vård. Ökad samverkan har stor utvecklingspotential då det i dagsläget är få patienter med svårkontrollerad hypertoni som remitteras till specialiserad vård när behandlingsmål inte uppnås. En tydlig remissinstans för hantering av svårbehandlad hypertoni inom specialiserad vård är ett exempel som kan leda till att fler patienter remitteras.  

Relaterade kunskapsstöd

Om hälsotillståndet

Definition

Förhöjt blodtryck definieras som mottagningsblodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg, eller motsvarande värden med andra mätmetoder enligt Tabell 1, vid ett enstaka tillfälle.

Hypertoni definieras som mottagningsblodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg, eller motsvarande värden med andra mätmetoder enligt Tabell 1, vid minst två separata tillfällen. (1) Notera att antingen förhöjt systoliskt eller förhöjt diastoliskt tryck räcker för diagnosen hypertoni.

Tabell 1 - Definitioner av hypertoni beroende på mätmetod.

Kategori

Systoliskt blodtryck (mmHg)

Diastoliskt blodtryck (mmHg)

Mottagningsblodtryck

 140

90

Hemblodtryck, medelvärde

135

85

Ambulatoriskt blodtryck
dagtid, medelvärde

135

85

Ambulatoriskt blodtryck nattetid, medelvärde

120

70

Ambulatoriskt blodtryck
24 timmars medelvärde

130

80

Förekomst

I Sverige beräknas förekomsten av hypertoni vara cirka 38 % hos personer i åldersgruppen 30–79 år. (2) Förekomsten ökar med stigande ålder. Hypertoni förekommer hos omkring var tionde person i åldersgruppen 24-44 år, hos var tredje person i femtioårsåldern, hos varannan person i sextioårsåldern och hos två av tre personer i sjuttioårsåldern. Nio av tio personer kommer att få hypertoni under sin livstid. (3) Förekomsten är något högre hos män jämfört med kvinnor i ung ålder men denna skillnad försvinner efter klimakteriet.

Det föreligger en påtaglig underdiagnostik och underbehandling av personer med hypertoni i Sverige. Endast 40 % av alla med högt blodtryck erhåller diagnos och en femtedel av alla med högt blodtryck når blodtrycksnivåer lägre än 140/90 mmHg. (2) I detta avseende är Sverige sämre än flertalet västeuropeiska länder. Ett viktigt första steg i detta vårdförlopp är att mäta patientens blodtryck vid misstanke om hypertoni samt att följa upp förhöjda värden.

Orsaker

Hypertoni beror i de flesta fall på en kombination av ärftliga faktorer och levnadsvanor. (1) Ålder är den starkaste riskfaktorn för hypertoni i västvärlden men detta beror sannolikt på en kumulativ exponering för västerländska levnadsvanor. En mindre andel av personer med hypertoni har det sekundärt till en annan åkomma där primär aldosteronism, njurartärsjukdom och njurparenkymsjukdom är de vanligaste orsakerna. 

Riskfaktorer

De främsta modifierbara riskfaktorerna för att utveckla hypertoni är:

  • övervikt eller obesitas
  • fysisk inaktivitet
  • hög alkoholkonsumtion
  • hög saltkonsumtion
  • nikotinbruk
  • stress eller psykosocial belastning.

Samsjuklighet

Patienter med hypertoni har ofta samtidig diabetes, lipidrubbningar eller kronisk njursjukdom. Dessa sjukdomar har gemensamma riskfaktorer (mer information finns i avsnitt Riskfaktorer) samt gemensamma komplikationer i form av hjärt-kärlsjukdom, stroke och njursvikt (mer information finns i avsnitt Komplikationer).

Komplikationer

Hypertoni är tillsammans med tobaksbruk den främsta orsaken till för tidig död globalt. (4) Särskilt riskerna för hjärt-kärlsjukdom, stroke och njursjukdom är stegrade vid hypertoni, men studier under senare år visar även på ett samband med demens och vissa cancerformer. (1) Risken för patienten att drabbas av detta ökar successivt med stigande blodtryck från låga nivåer och det finns därför inga tydliga gränsvärden ur risksynpunkt. (5) Definitionen av hypertoni, samt trösklar och målvärden för behandling är baserade på randomiserade kliniska studier och meta-analyser avseende behandlingseffekt. Studierna visar att fördelarna med behandling vida överväger riskerna vid de nivåer som anges i detta vårdförlopp. (1)

Ingång och utgång

Ingång i vårdförloppet

Ingång i vårdförloppet sker när patienten har något av följande:

  • ett uppmätt förhöjt blodtryck (mottagningsblodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg eller motsvarande värden vid andra metoder enligt Tabell 1)
  • misstanke om hypertoni
  • känd hypertoni där blodtrycket ligger högre än målvärde.

Hypertoni ger ibland upphov till ospecifika symtom som trötthet och huvudvärk men är oftast helt asymtomatisk varför blodtrycksmätning bör övervägas i samband med vårdkontakt för patienter med följande riskfaktorer:

  • ålder ≥ 50 år
  • övervikt eller obesitas
  • diabetes
  • etablerad hjärt-, kärl- eller njursjukdom
  • ohälsosamma levnadsvanor.

Vårdförloppet ska endast tillämpas i situationer där det bedöms ge nytta för den enskilda patienten. Skörhet, samsjuklighet och palliativ inriktning behöver därför beaktas i den individuella bedömningen.

För listade diagnoser finns sedan tidigare rekommendationer att mäta blodtrycket i diagnosspecifika riktlinjer. Ålderskriteriet bygger på att en tredjedel av alla femtioåringar har hypertoni och ytterligare en tredjedel får hypertoni mellan 50 och 70 års ålder (mer information finns i avsnitt Förekomst).

Utgång ur vårdförloppet

Utgång ur påbörjat vårdförlopp om initial misstanke om hypertoni avskrivs då uppföljande blodtrycksmätningar är normala.

Flödesschema för vårdförloppet

Figur 1. Flödesschemat är en grafisk översikt av de åtgärder som ingår i vårdförloppet. Beskrivning i text finns i åtgärdsbeskrivningen.

Vårdförloppets åtgärder

Åtgärderna baseras i första hand på aktuella rekommendationer för omhändertagande av personer med hypertoni från europeiska hypertonisällskapet (European Society of Hypertension) samt riktlinjer för kardiovaskulär prevention från europeiska kardiologföreningen (European Society of Cardiology). (1)(6)

Diagnostik och behandling av personer med högt blodtryck är idag ett eftersatt område i Sverige. Detta vårdförlopp innebär en ökad ambitionsnivå med potential att förebygga 26 000 fall av stroke, hjärtinfarkter, och hjärtsviktsinsjuknanden årligen. Denna ambitionshöjning kommer att kräva både nya innovativa arbetssätt med egenvård och digital teknik och sannolikt ett resurstillskott till primärvården för att kunna genomföras fullt ut. Införandet behöver anpassas till aktuella förutsättningar och genomförandet ökas successivt.

Rekommendationerna behöver anpassas till varje enskild patient. Detta gäller alla aspekter från diagnostik och riskskattning till behandling och uppföljning. Vinsterna med rekommenderat blodtrycksmål i form av minskad risk för stroke, hjärt-kärlsjukdom och njursjukdom är stora för de flesta patienter. Men dessa bör alltid vägas mot insatsen som krävs för att nå dit, potentiella risker, samt förväntad återstående livslängd med god livskvalitet relaterat till ålder, skörhet och andra sjukdomar.

Vid behov av prioriteringar inom vårdförloppet rekommenderas följande:

  1. Patienter med höga blodtrycksnivåer och hög risk bör prioriteras högst (Tabell 2).
  2. Intensifierad behandling till målblodtryck av patienter man har framför sig är mest kostnadseffektivt
  3. Strukturerat arbete med att kalla och titrera sin hypertensiva population har störst potentiell hälsonytta och bedöms likväl kostnadsbesparande.
  4. Att identifiera ännu oupptäckt hypertoni är mest effektivt i åldersspannet 60-75 år eftersom de har hög förekomst av hypertoni, hög kardiovaskulär risk och fortsatt lång förväntad överlevnad.
  5. Riskskattning och behandling av personer med mycket hög risk och ett systoliskt blodtryck i intervallet 130-139/80-89 mmHg bedöms kostnadseffektivt med en låg kostnad per QALY.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Säkerställ att patienten förstår behovet av upprepade mätningar och se till att det finns korrekt utförd blodtrycksmätning vid minst två separata tillfällen med någon av följande metoder:

  • hemblodtrycksmätning enligt protokoll
  • blodtrycksmätning på mottagning
  • 24-timmars ambulatorisk blodtrycksmätning.

Uppföljning med hemblodtryck är ofta mer resurseffektivt och kan användas som enda metod men innefattar då anpassat stöd till patienten att införskaffa adekvat utrustning, utbildning i handhavande, samt logistik för uppföljning i vården. Kontinuerligt uppdaterad lista på validerade hemblodtrycksmätare finns på Validated blood pressure monitors, Stride BP.

Hemblodtrycksmätning och 24-timmars blodtrycksmätning ger båda en bild av blodtrycket utanför sjukvårdsmiljön, vilket bättre speglar risk och prognos. Så kallade blodtrycksrum, där patienten själv mäter blodtrycket med en automatisk mätare, verkar ge blodtrycksvärden som närmast motsvarar hemblodtryck/medelvärde dagtid vid ambulatorisk mätning. (7)

I Bilaga A - Blodtrycksmätning (pdf) finns instruktioner i hur blodtrycket ska mätas, protokoll för registrering av hemblodtryck samt tabell över ungefärligt motsvarande värden vid olika mätmetoder. 

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • Ställa frågor för att förstå syftet med ett välkontrollerat blodtryck och vilka nivåer som anses normala.
  • Delta i planering för upprepad blodtrycksmätning.
  • Vid hemblodtrycksmätning införskaffa och lära sig hantering av validerad utrustning
  • Genomföra upprepad blodtrycksmätning.
  • Uppmärksamma vården om blodtrycket är förhöjt.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Hälso- och sjukvårdens åtgärder omfattar att:

  • Vid obehandlat blodtryck < 130/80 mmHg, fortsätt till (E) patientinformation och utgång ur vårdförloppet.
  • Vid blodtryck ≥ 160/100 mmHg, fortsätt till (F) och (G).
  • Vid tecken på akut hypertensiv organpåverkan, så som akut vänsterkammarsvikt, akut njursvikt eller encefalopati, ta ställning till akut omhändertagande på sjukhus.
  • Vid övriga blodtrycksvärden, fortsätt till (C).

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Genomför kardiovaskulär riskskattning. För personer utan känd hjärt-, kärl- eller njursjukdom rekommenderas SCORE2 (40–69 år), SCORE2-OP (”older people", 70–89 år) eller WHO cardiovascular disease risk laboratory-based charts, CDN WHO för riskskattning utan labprover.

Dessa instrument skattar 10-årsrisken att drabbas av dödlig eller icke-dödlig hjärt-kärlhändelse och kan tolkas på samma sätt, det vill säga att mycket hög risk är:

  • ≥ 7,5 % om < 50 år
  • ≥ 10 % om 50–69 år
  • ≥ 15 % om ≥ 70 år.

Tillse att patienten förstår syftet med kardiovaskulär riskskattning, samt resultatet och dess tolkning. Ovan gränsvärden anges i internationella riktlinjer men vilken risk som motiverar behandling kan förstås variera mellan personer. För en dialog med patienten om absoluta risknivåer, absolut riskreduktion och NNT med behandling (tabell 2) för att säkerställa förståelse och ett informerat beslut.

Vid etablerad hjärt-, kärl- eller njursjukdom är den kardiovaskulära risken alltid mycket hög, och bedömning enligt SCORE2 därmed onödig. Vid diabetes kan SCORE2-Diabetes användas.

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • informera sig om syftet med riskskattning
  • medverka till undersökningar
  • lämna uppgifter som behövs för riskskattning
  • medverka i dialog om risk och förväntad behandlingseffekt.

En kardiovaskulär riskskattning rekommenderas tidigt för alla som inte har mycket hög risk på grund av känd hjärt-kärlsjukdom eller njursjukdom. Den kardiovaskulära riskskattningen styr dels behandlingströsklar och målvärden avseende blodtryck, dels annan preventiv behandling.

Av primärvårdspatienter beräknas ungefär en fjärdedel med systoliska blodtryck 130–139 mmHg ha en mycket hög kardiovaskulär risk, vilket föranleder blodtryckssänkande behandling även om personen inte definitionsmässigt har hypertoni. Andelen med mycket hög kardiovaskulär risk beror framför allt på ålder. Endast rökande män når en risk som föranleder behandling i blodtrycksintervallet 130–139 mmHg vid en ålder under 60 år, och alla utom icke-rökande kvinnor med låga lipidnivåer når denna risk över 75 års ålder. Riskskattning är därmed mest värdefullt för personer i åldersintervallet 60–75 år och dessa bör prioriteras i en situation med begränsade resurser.  

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Behandlingsindikation föreligger vid:

  • blodtryck ≥ 130/80 mmHg och mycket hög kardiovaskulär risk
  • blodtryck ≥ 140/90 mmHg oavsett kardiovaskulär risknivå.

Föreligger behandlingsindikation?

  • Ja, fortsätt till åtgärd (F) och (G).
  • Nej: om blodtrycket uppmäts till < 140/90 mmHg hos en person utan mycket hög kardiovaskulär risk, fortsätt till åtgärd (E) patientinformation och utgång ur vårdförloppet.

Observera att vid hög eller mycket hög risk kan det finnas indikation för andra preventiva åtgärder, så som rekommendationer om levnadsvanor enligt Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor prevention och behandling, 1177 för vårdpersonal och läkemedelsbehandling med lipidsänkande läkemedel.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Informera om att blodtrycket stiger med åldern och att ett optimalt blodtryck i dag inte är en garanti för framtida normal nivå.

Säkerställ att patienten förstår vikten av att kontrollera blodtrycket regelbundet och att ansvaret för detta ligger på patienten själv. Kontroll kan göras genom hemblodtrycksmätning eller i samband med andra vårdbesök. Be patienten att dokumentera egenuppmätta blodtryck och kontakta vården vid behov.

Upprepad mätning rekommenderas:

  • Inom 5 år vid blodtryck < 120/80 (optimalt)
  • Inom 3 år vid blodtryck 120–129/80–84
  • Inom 1 år vid blodtryck 130–139/85–89.

Informera patienten om vikten av hälsosamma levnadsvanor (mer information finns i Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor prevention och behandling, 1177 för vårdpersonal för att minska risken för framtida hjärt- och kärlsjukdom samt erbjud stöd vid behov.

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • fråga för att förstå informationen
  • fortsätta att kontrollera blodtrycket enligt anvisning
  • kontakta vården om blodtryck vid framtida mätningar överstiger 140/90 mmHg eller 130/80 mmHg vid mycket hög kardiovaskulär risk (135/85 mmHg respektive 130/80 mmHg vid hemblodtrycksmätning)
  • utvärdera och ändra eventuella ohälsosamma levnadsvanor.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Utredning vid konstaterad hypertoni hos en patient syftar till att hitta eventuella komplikationer, hypertensiv organpåverkan så som albuminuri och vänsterkammarhypertrofi, samt att undersöka förutsättningar och indikationer för ytterligare behandling.

En basal utredning innefattar:

  • Anamnes:
    • Tidigare och nuvarande sjukdomar som till exempel hjärt-kärlsjukdom, stroke eller njursjukdom i tidig ålder samt högt blodtryck under graviditet.
    • Levnadsvanor så som nikotin-, alkohol-, salt- och lakritskonsumtion, blodtryckshöjande läkemedel/substanser, kostvanor, fysisk aktivitet, stillasittande, stress, sömnvanor inklusive snarkning/sömnapné.
    • Ärftlighet för hypertoni samt tidig hjärt-kärlsjukdom (kvinna < 65 år, man < 55 år).
    • Tidigare blodtrycksvärden (från till exempel mätningar inom företagshälsovård).
  • Status:
    • allmäntillstånd
    • längd, vikt och BMI
    • hjärta
    • lungor
    • blodtryck (mäts enligt bilaga A - mät i båda armarna vid minst ett tillfälle och dokumentera detta, därefter i höger arm om skillnaden är < 10 mmHg, annars i armen med högst värde)
    • eventuellt kärlstatus (auskultation av karotider och njurartärer, palpation av femoralpulsar och bukaorta)
    • ortostatiskt blodtryck vid symtom på ortostatism.
  • Laboratorieprover:
    • Hb
    • fP/P-glukos (eventuellt HbA1c)
    • kreatinin för beräkning av eGFR
    • natrium, kalium
    • lipidstatus, inklusive non-HDL och LDL om de inte redan finns registrerade
    • albumin-/kreatininkvot i urin.
  • EKG.
Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • medverka till basal utredning inklusive utredning av levnadsvanor
  • eventuellt involvera närstående.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Behandling av högt blodtryck innefattar både rekommendation om hälsosamma levnadsvanor (mer information finns i Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor prevention och behandling, 1177 för vårdpersonal) samt insättning av blodtryckssänkande läkemedel. Dessa åtgärder initieras parallellt. Behandlingseffekten beror på absolut risk och blodtrycksnivå innan behandling enligt Tabell 2.

Tabell 2. Förväntad behandlingseffekt utifrån aktuellt blodtryck och 10-årsrisk för hjärt-kärlsjukdom.

Aktuellt SBT

10-årsrisk 10%

10-årsrisk 20%

10-årsrisk 30%

170 mmHg

·       ARR 5,8%

·       NNT 18

·       ARR 11,6%

·       NNT 9

·       ARR 17,4%

·       NNT 6

160 mmHg

·       ARR 4,8%

·       NNT 21

·       ARR 9,6%

·       NNT 11

·       ARR 14,4%

·       NNT 7

150 mmHg

·       ARR 3,6%

·       NNT 28

·       ARR 7,2%

·       NNT 14

·       ARR 10,8%

·       NNT 10

140 mmHg

·       ARR 2,1%

·       NNT 48

·       ARR 4,2%

·       NNT 24

·       ARR 6,3%

·       NNT 16

Absolut riskreduktion (ARR) och numbers needed to treat (NNT) för behandling till systoliskt blodtryck 129 mmHg beroende på aktuellt systoliskt blodtryck (SBT) och 10-årsrisk för hjärtkärlsjukdom.

Hälsosamma levnadsvanor utgör basen för all behandling. Samtala med patienten dennes levnadsvanor, inklusive strävan efter normalvikt, fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor, alkoholkonsumtion mindre än 10 standardglas per vecka, saltintag mindre än 5 gram per dag, och nikotinfrihet, samt vid behov ge stöd till förändring av levnadsvanor.

Att sänka blodtrycket och nå målvärdet är överordnat val av läkemedel. Läkemedel som rekommenderas i första hand är:

  • angiotensin-converting enzyme-hämmare (ACE-hämmare)
  • angiotensinreceptorblockerare (ARB)
  • kalciumflödeshämmare (CCB)
  • tiazid- eller tiazidliknande diuretika.

För de flesta patienter behövs flera läkemedel för att nå blodtrycksmål och vid blodtrycksnivåer ≥150/95 mmHg rekommenderas kombinationsbehandling med två läkemedel direkt. Vid behov av två eller flera läkemedel rekommenderas fasta läkemedelskombinationer för bättre följsamhet.

Kombinera inte ACE-hämmare och ARB då denna kombination ökar risken för hyperkalemi och akut njursvikt. Övriga läkemedelsgrupper kan kombineras fritt.

Notera att de flesta personer med högt blodtryck också har indikation för lipidsänkande behandling på grund av förhöjd kardiovaskulär risk.

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • delta i beslut om behandling, upprättande av behandlingsplan och dokumenterad överenskommelse
  • medverka i överenskommen behandling
  • involvera närstående utifrån behov
  • arbeta aktivt med förändring av levnadsvanor
  • kontakta vården vid behov av stöd.

Målblodtrycket i internationella riktlinjer varierar något, vilket beror på olika tolkning av aktuella randomiserade studier och metaanalyser. I detta vårdförlopp rekommenderas ett generellt målblodtryck < 130/80 mmHg för personer med hypertoni och personer utan hypertoni med blodtryck ≥ 130/80 mmHg och mycket hög kardiovaskulär risk. Detta bör anpassas i relation till kardiovaskulär risk hos yngre personer, där patienter med låg risk kan förväntas ha en mindre absolut vinst av intensiv behandling, samt i relation till övriga sjukdomar och behandlingar, förväntad livslängd, livskvalitet, skörhet och eventuella biverkningar hos äldre patienter. Utförligare resonemang finns i vårdförloppets konsekvensbeskrivning.

De flesta patienter med hypertoni är i behov av både förändrade levnadsvanor och flertalet blodtryckssänkande läkemedel för att nå målvärdet och därmed förebygga komplikationer. (1)

Om det systoliska blodtrycket sänks med 5 mmHg minskar den relativa risken för hjärt-kärlsjukdom med cirka 10 % oavsett om tidigare hjärt-kärlsjukdom föreligger eller inte. (8)

För en person med systoliskt blodtryck på 140 mmHg innebär det en 21-procentig relativ riskreduktion att behandlas till ett systoliskt blodtryck på 129 mmHg. Vid en 10-årsrisk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom på 10%, vilket är gränsen för mycket hög risk vid 50–69 års ålder, innebär det en absolut riskreduktion på 2 procentenheter eller ett number needed to treat (NNT) på 50 patienter (Tabell 2).

Viktreduktion sänker blodtrycket hos personer med övervikt eller obesitas med ungefär 10 mmHg per 10 kg och har också visat sig minska risken att dö i förtid. Ett minskat saltintag, med målet mindre än 5 g NaCl per dygn, sänker blodtrycket motsvarande ett blodtrycksläkemedel och partiell substitution med KCl har även visats minska risken för stroke och död. Fysisk aktivitet sänker det systoliska blodtrycket hos personer med hypertoni med 4-8 mmHg, där underlaget för konditionsträning är mest omfattande. Vid en alkoholkonsumtion högre än två standardglas per dag ger en minskning av alkoholkonsumtionen en sänkning av blodtrycket med i medel 3 mmHg. En detaljerad beskrivning av effekterna av levnadsvaneförändringar på hälsan och rekommenderade åtgärder vid ohälsosamma levnadsvanor finns i Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor prevention och behandling, 1177 för vårdpersonal.

Det finns idag ett flertal effektiva, billiga och väl tolererade läkemedel för behandling av hypertoni i Sverige. De huvudsakliga läkemedelsklasserna är angiotensin-converting enzyme (ACE)-hämmare, angiotensinreceptorblockare (ARB), kalciumflödeshämmare (CCB) samt tiazid-diuretika. ACE-hämmare och ARB verkar båda via renin-angiotensinsystemet och ska inte kombineras då det ökar risken för hyperkalemi och njursvikt. Utöver dessa läkemedelsgrupper bör betareceptorblockerare, alfareceptorblockerare och mineralkortikoidreceptoranatagonister (MRA) kunna hanteras i primärvård.

Den blodtryckssänkande effekten av behandling är i sig överordnad val av preparat. (1) Endast hälften av patienterna som erhåller blodtryckssänkande behandling idag når målvärdet. Den förväntade blodtryckssänkande effekten av ett läkemedel är 5–10 mmHg beroende på blodtrycksnivå och individuellt svar (Blood Pressure Treatment Efficacy Calculator, bpmodel). De flesta patienter behöver därför 2–3 läkemedel för att nå sitt blodtrycksmål, varför kombinationsbehandling med flera läkemedelsgrupper rekommenderas, gärna i kombinationspreparat för ökad följsamhet. Mer aktiv titrering och uppföljning har potential att förbättra blodtryckskontrollen i Sverige avsevärt.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Blodtrycket utvärderas 2–4 veckor efter insatt behandling.

Målblodtryck är för de flesta < 130/80 mmHg om det tolereras.

Målblodtryck < 140/90 mmHg kan accepteras för:

  • personer med låg kardiovaskulär risk enligt SCORE2
  • personer som på grund av hypotensiva biverkningar inte tolererar lägre målblodtryck.

Ålder i sig är inte avgörande för val av behandlingsmål. Däremot bör målen anpassas utifrån patientens skörhet och samsjuklighet. Den potentiella nyttan bör alltid vägas mot potentiella risker med hänsyn till livskvalitet och förväntad återstående livslängd.

Utöver själva blodtrycket bör levnadsvanor och eventuell behandling av andra kardiovaskulära riskfaktorer som lipider följas upp samtidigt.

Är behandlingsmål uppfyllda?

  • Ja: om patienten når sitt individuella blodtrycksmål, fortsätt till (K) regelbunden uppföljning.
  • Nej: om patienten inte nått målvärdet och det finns utrymme för ytterligare titrering utifrån lokal kompetens, fortsätt till (I) intensifierad behandling.
  • Nej: om patienten inte nått målvärde och det finns misstanke om sekundär hypertoni eller behandlingsresistent hypertoni, fortsätt till (J) Remiss till specialiserad vård.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

Kombinera i första hand läkemedelsgrupper enligt åtgärd (G). Vid fortsatt blodtryck över målvärde trots behandling med tre samtidiga läkemedelsgrupper i högsta tolererbara dos föreligger behandlingsresistent hypertoni.

Utforska patientens följsamhet till rekommenderade levnadsvanor och ordinerad läkemedelsbehandling vid behandlingsresistent hypertoni. Den vanligaste orsaken till utebliven behandlingseffekt är bristande följsamhet till ordinerad behandling. Överväg även möjliga orsaker till sekundär hypertoni, inklusive primär aldosteronism vilket utreds med aldosteron/reninkvot (Aldosteronproducerande binjuretumörer - kunskapsbanken, Cancercentrum).

Vid behov av ytterligare läkemedelsbehandling rekommenderas:

  • mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA), som till exempel spironolakton
  • betareceptorblockerare (BB)
  • alfareceptorblockerare.

Ovanstående läkemedel går att kombinera med läkemedelsgrupperna enligt åtgärd (G) samt med varandra. Observera njurfunktion och hyperkalemi vid kombination av ACE-hämmare eller ARB och MRA.

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • aktivt arbeta med förändring av levnadsvanor
  • följa överenskommen läkemedelsbehandling
  • återkoppla till vården om följsamhet till och upplevelse av behandlingen
  • delta i beslut om vidare behandling.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

I följande fall kan remiss till specialiserad vård övervägas:

  • utredning och behandling av hypertoni hos gravida kvinnor
  • kompletterande utredning avseende sekundär hypertoni
  • patienter som trots behandling med minst 3–4 olika läkemedelsklasser i adekvat dosering inte når målblodtryck
  • patienter som inte når målblodtryck på grund av svåra biverkningar där läkemedelsklasserna enligt åtgärd (G) och (I) provats.

Följande ska ingå i remiss eller vara lätt tillgängligt enligt överenskomna rutiner:

  • anamnes och status
  • genomförd utredning och resultat av denna
  • medicinering (aktuell och eventuell tidigare testad)
  • frågeställning eller specifikation vad man önskar hjälp med.

Åtgärder inom specialiserad vård beskrivs inte i vårdförloppet.

Innan patienten återremitteras från specialiserad vård till primärvården ska patienten ha uppnått målblodtryck alternativt ska det finnas en tydlig planering för ytterligare behandlingssteg för att nå målblodtryck.

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan delta i vidare utredning och beslut om remiss till specialiserad vård.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder

När patientens blodtryck är stabilt under sitt målvärde bör det kontrolleras årligen. Aktuellt blodtryck samt målvärde dokumenteras i journal och kommuniceras med patienten.

Kontroll kan utföras med något av följande:

  • hemblodtrycksmätning
  • mottagningsblodtryck
  • 24-timmars blodtrycksmätning.

Mer frekventa mätningar rekommenderas vid:

  • mycket hög kardiovaskulär risk
  • svårkontrollerat blodtryck.

Ansvarsfördelningen mellan patient och vårdgivare avseende uppföljande blodtrycksmätningar bör anpassas utifrån patientens förutsättningar att följa och tolka blodtryck själv.

Utöver själva blodtrycket, utforska patientens levnadsvanor och följsamhet till ordinerad läkemedelsbehandling inklusive eventuella biverkningar i samband med vårdkontakt.

Värdera eventuella tillkommande risker så som övervikt, diabetes och kronisk njursjukdom med hjälp av vikt, f-glukos och/eller HbA1c, kreatinin samt u-alb/krea. Intervallet för glukostestning kan anpassas utifrån patientens vikt och ålder.  

Lipider adderar till riskbedömningen. Följ det regelbundet vid samtidig lipidsänkande behandling, annars glesare då värdena är relativt stabila över tid.

Ta EKG efter behov, till exempel vid oregelbunden puls eller om patienten angett bröstsmärtor.

Följ kalium och kreatinin regelbundet vid behandling med ACE-hämmare, ARB, MRA eller diuretika, samt även natrium vid behandling med diuretika.

Patientens åtgärder (efter förmåga)

Patienten kan:

  • gemensamt med vården komma överens om hur uppföljning ska ske
  • uppmärksamma vården på om blodtrycket ligger över målvärde oavsett om det är dags för besök eller inte
  • uppmärksamma vården om eventuella biverkningar av behandling
  • aktivt arbeta med förändring av levnadsvanor.

Hälso- och sjukvårdens åtgärder
  • Ja: fortsätt till (I) Intensifiering av behandling om det förekommer högt blodtryck, nytillkommen organpåverkan, förhöjd risk eller annan anledning till intensifierad behandling. Behov av ytterligare åtgärder föreligger exempelvis då patienten har:
    • förändrat blodtryck
    • förändrad kardiovaskulär risk
    • tecken till organpåverkan
    • biverkningar
    • förändrad samsjuklighet.

Vid symtomatiskt lågt blodtryck eller oacceptabla biverkningar kan utsättning eller nedtitrering av behandling vara aktuellt. Det är då viktigt att patientens blodtryck och symtom vid nedtrappning av behandling följs på samma sätt som vid upptrappning av behandling.

  • Nej: om patientens blodtryck ligger under målvärdet och erhåller adekvat prevention i övrigt, fortsätt till (K).

Patientmedverkan och kommunikation

Personcentrering och dokumenterad överenskommelse

En majoritet av befolkningen får hypertoni någon gång under livet och kommer därför att omfattas av vårdförloppet. Det finns en tydlig åldersmässig förskjutning åt medelålders och äldre personer, samt patienter med ytterligare riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom eller redan etablerad hjärt-, kärl- eller njursjukdom. Det finns också en socioekonomisk gradient så att personer med låg utbildningsnivå och låg inkomst drabbas av hypertoni i yngre åldrar och når behandlingsmålen i lägre utsträckning. Ett personcentrerat omhändertagande behöver beakta såväl ålder som socioekonomiska förutsättningar och samtidigt behandla alla riskfaktorer och eventuella etablerade sjukdomar och inte isolerat fokusera på hypertoni.

En övergripande utmaning för patienter med hypertoni är tillgängligheten. Samtidigt finns goda möjligheter för patienterna att medverka i egenvård, vård och behandling, till exempel genom hemblodtrycksmätning. Denna metod är dels bättre på att förutspå kardiovaskulär sjukdom, dels bidrar den till större autonomi för patienten och lägre blodtrycksnivåer vid behandling jämfört med traditionella blodtrycksmätningar på mottagning. Med större användning av hemblodtrycksmätning skulle hypertonivården kunna förbättras samtidigt som flexibiliteten för den enskilde patienten ökar. Även om hemblodtrycksmätning inte kommer att vara aktuellt för alla patienter, skulle en relativt stor andel kunna följas med denna metod. Detta kan frigöra resurser och öka tillgängligheten för blodtrycksmätning på mottagning för patienter med sådana behov. 

Även behandling i form av förändrade levnadsvanor och läkemedel behöver personanpassas. Specifikt för patienter med hypertoni är att visst fokus bör läggas på saltintag där en betydande variation finns både avseende intag och känslighet. Gällande läkemedelsbehandling finns skillnader på hur väl patienterna svarar på olika läkemedel men detta är svårt att förutspå innan behandling initieras varför uppföljningen behöver anpassas. Följsamheten till ordinerad behandling varierar också stort där vissa patienter behöver mer stöd och utbildning i såväl förändringar i levnadsvanor som läkemedelsbehandling.

Den dokumenterade överenskommelsen har en potentiell roll i flera faser under detta vårdförlopp. Det kan vara ett hjälpmedel för att få till stånd ytterligare blodtrycksmätningar vid den initiala utredningen, för att öka följsamhet till beteendeförändringar och läkemedelsbehandling, samt för långsiktig uppföljning med till exempel upprepade hemblodtrycksmätningar.

Utmaningar och mål

Patientens utmaningar

Utifrån patienters och närståendes erfarenheter har följande övergripande utmaningar identifierats:

  • fördröjd diagnos
  • otydlig och ojämlik vård
  • låg prioritet
  • bristande kunskap
  • bristande kontinuitet.

Nulägesbeskrivning av patienters erfarenheter

Nulägesbeskrivningen är en grafisk presentation av i nuläget vanligt förekommande erfarenheter av hälso- och sjukvården hos personer med hypertoni, baserat på flertalet intervjuer med patienter med hypertoni samt synpunkter från patientföreträdare i NAG.

  • Kolumn ett beskriver känslor och erfarenheter som patienterna berättar att de vanligtvis är med om.
  • Kolumn två beskriver aktiviteter och åtgärder som patienten gör.
  • Kolumn tre anger kort aktiviteter och åtgärder som hälso- och sjukvården gör.
  • Kolumn fyra redovisar, utifrån patienternas perspektiv, de huvudsakliga utmaningar som patienterna berättar om. Vårdförloppet är utformat för att adressera dessa utmaningar, vilka även avspeglas mål och indikatorer.
Figur 2. Grafisk presentation av i nuläget vanligt förekommande erfarenheter av hälso- och sjukvården hos patienter med hypertoni

Vårdförloppets mål

Det övergripande målet med vårdförloppet är att minska sjuklighet och död i hjärt-, kärl- och njursjukdom för personer med hypertoni. Detta ska åstadkommas genom att:

  • andelen personer med högt blodtryck som diagnostiseras med hypertoni ökar
  • andelen personer med högt blodtryck som genomgår kardiovaskulär riskskattning ökar
  • andelen personer med diagnosticerad hypertoni som erhåller stöd för förändring av levnadsvanor, blodtryckssänkande och lipidsänkande läkemedel ökar
  • andelen personer som har blodtryck och övriga kardiovaskulära riskfaktorer under målvärde ökar
  • tid till diagnos, behandling och blodtryck under målvärde minskar.

Kvalitetsuppföljning

Indikatorer för uppföljning

Indikatorerna i detta avsnitt visar vilka indikatorer som avses följas i vårdförloppet. I uppföljningsbilagan finns mer information om uppföljning av detta vårdförlopp och dess indikatorer. Mer information om uppföljning av vårdförlopp finns under rubriken Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp.

Resultatmått

För att utvärdera vårdens resultat används följande mått:

  • andel patienter med hypertonidiagnos som har ett mottagningsblodtryck eller hemblodtryck lägre än 130/80 mmHg
  • andel patienter med hypertonidiagnos som har ett mottagningsblodtryck lägre än 140/90 mmHg eller hemblodtryck lägre än 135/85 mmHg.

Processmått

För att utvärdera vårdprocessen används följande mått:

  • andel personer över 50 år som har ett blodtrycksvärde registrerat under senaste femårsperioden
  • andel patienter med blodtryck högre än eller lika med 140/90 mmHg som har en ny registrerad blodtrycksmätning inom 90 dagar
  • andel patienter med två registrerade mätningar högre än eller lika med 140/90 mmHg som erhåller hypertonidiagnos.

Eftersom de flesta datakällor som idag kan anses rimliga för att följa resultat- och processmåtten inte ger en fullständig bild av kontaktorsak, mätsituation med mera, och målblodtryck bör individualiseras utifrån kardiovaskulär risk, samsjuklighet, skörhet och individuella önskemål, bör målnivåerna för dessa indikatorer aldrig vara 100 %. Det finns ett värde att följa dessa mått över tid för att följa förändringar.  

Sammanfattning av vårdförloppet

Hypertoni är den främsta orsaken till kardiovaskulär sjukdom och död globalt och nationellt. Andelen personer med hypertoni som når sitt målblodtryck är lägre i Sverige jämfört med andra länder med liknande sociala och ekonomiska förutsättningar.

Detta vårdförlopp syftar till förbättrad diagnostik, utredning och behandling av hypertoni så att fler personer når målblodtryck med minskad risk för hjärt-kärlsjukdom, stroke och njursjukdom som följd. Detta åstadkoms genom strukturerad uppföljning av förhöjda blodtrycksvärden, tidig kardiovaskulär riskskattning, och en tydlig behandlingsalgoritm. Hemblodtrycksmätning lyfts fram som en metod för såväl diagnostik som uppföljning av kontrollerade patienter för att öka patientmedverkan, behandlingskontroll och för att avlasta vården. Regelbunden uppföljning av blodtryck, kardiovaskulär risk och behandling (levnadsvanor och läkemedel) rekommenderas för att öka andelen patienter med hypertoni som når och förblir under målvärde. Slutligen rekommenderas en tydlig remissgång för personer med terapiresistent hypertoni där samverkan mellan primärvård och specialiserad vård på många håll behöver förbättras.

För att detta vårdförlopp ska kunna genomföras i praktiken behöver införandet ske successivt. Det behövs både effektivare arbetssätt, inklusive mer omfattande egenmonitorering, uppgiftsväxling samt innovativa digitala lösningar (exempelvis direktöverföring av blodtrycksvärden, automatiserad riskskattning och individualiserade behandlings- och uppföljningsförslag), och ett tillskott av resurser till primärvården. Utan dessa stöd kommer vårdförloppet endast delvis att kunna införas och då krävs prioriteringar, både horisontellt jämfört andra arbetsuppgifter och inom det aktuella vårdförloppet.

Vid behov av prioriteringar inom vårdförloppet är intensifierad behandling av patienter med redan diagnosticerad hypertoni mycket effektivt och kostnadsbesparande. Tabell 2 ger vägledning hur stor vinsten kan förväntas vara vid olika blodtryck och risknivåer. Patienter med höga blodtrycksnivåer och hög risk bör prioriteras högst. Intensifierad behandling av patienter man har framför sig är mest kostnadseffektivt men strukturerat arbete med att kalla och titrera sin hypertensiva population har störst potentiell hälsonytta och bedöms likväl kostnadsbesparande. När det handlar om att identifiera ännu oupptäckt hypertoni bör personer i åldersspannet 60-75 år sannolikt prioriteras eftersom de har hög förekomst av hypertoni, hög kardiovaskulär risk men fortsatt lång förväntad överlevnad. Riskskattning och behandling av personer med mycket hög risk och ett systoliskt blodtryck i intervallet 130-139/80-89 mmHg bedöms inte kostnadsbesparande men väl kostnadseffektivt med en låg kostnad per QALY.  

Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp

Om vårdförlopp

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar till att uppnå ökad jämlikhet, effektivitet och kvalitet i hälso- och sjukvården samt att skapa en mer välorganiserad och helhetsorienterad process för patienten.

Vårdförloppen utgår från tillförlitliga och aktuella kunskapsstöd och tas gemensamt fram av olika professioner inom regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

I vårdförloppet beskrivs kortfattat vad som ska göras, i vilken ordning och när. Det beskriver en personcentrerad och sammanhållen vårdprocess som omfattar en hel eller en del av en vårdkedja. Åtgärderna kan individanpassas och inkluderar hur individens hälsa kan främjas.

Vårdförloppen avser minska oönskad variation och extra fokus riktas till det som inte fungerar i nuläget ur ett patientperspektiv. Det personcentrerade förhållnings- och arbetssättet konkretiseras genom patientkontrakt som tillämpas i vårdförloppen.

Den primära målgruppen för kunskapsstödet är hälso- och sjukvårdspersonal som ska få stöd i samband med vårdmötet. Avsnitten som rör utmaningar, mål och uppföljning av vårdförloppet är främst avsedda att användas tillsammans med beskrivningen av vårdförloppet vid införande, verksamhetsutveckling och uppföljning. De riktar sig därmed till en bredare målgrupp.

Om personcentrering

Ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt konkretiseras genom dokumenterad överenskommelse, som är en gemensam överenskommelse mellan vården och patienten om fortsatt vård och behandling.

Den dokumenterade överenskommelsen utgår från patientens och närståendes behov, resurser och erfarenheter av hälso- och sjukvård och innebär att en eller flera fasta vårdkontakter utses samt att det framgår vad vården tar ansvar för och vad patienten kan göra själv.

En dokumenterad överenskommelse kan göras vid flera tillfällen, relaterat till patientens hälsotillstånd.

Mer information finns på SKR:s webbsida om dokumenterad överenskommelse.

Nära vård i praktiken, SKR

Om kvalitetsuppföljning

Vårdförloppen innehåller indikatorer för att följa upp i vilken grad patienten har fått vård enligt vårdförloppet. Befintliga källor används i den mån det går, men målsättningen är att strukturerad vårdinformation ska utgöra grunden för kvalitetsuppföljningen. Kvalitetsuppföljningen ska så stor utsträckning som möjligt baseras på information som är relevant för vården av patienten.

Vårdförloppets mål och åtgärder följs upp genom resultat- och processmått, vilket skapar förutsättningar för ett kontinuerligt förbättringsarbete. 

För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Kvalitetsindikatorkatalogen

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.

Vården i siffror

Relaterad information

(1) Mancia G, Kreutz R, Brunström M, Burnier M, Grassi G, Januszewicz A, et al. 2023 ESH Guidelines for the management of arterial hypertension The Task Force for the management of arterial hypertension of the European Society of Hypertension: Endorsed by the International Society of Hypertension (ISH) and the European Renal Association (ERA). J Hypertens. 2023;41(12):1874-2071.

(2) (NCD-RisC) NRFC. Worldwide trends in hypertension prevalence and progress in treatment and control from 1990 to 2019: a pooled analysis of 1201 population-representative studies with 104 million participants. Lancet. 2021;398(10304):957-80.

(3) Vasan RS, Beiser A, Seshadri S, Larson MG, Kannel WB, D'Agostino RB, et al. Residual lifetime risk for developing hypertension in middle-aged women and men: The Framingham Heart Study. JAMA. 2002;287(8):1003-10.

(4) Collaborators GRF. Global burden of 87 risk factors in 204 countries and territories, 1990-2019: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2019. Lancet. 2020;396(10258):1223-49.

(5) Lewington S, Clarke R, Qizilbash N, Peto R, Collins R, Prospective Studies C. Age-specific relevance of usual blood pressure to vascular mortality: a meta-analysis of individual data for one million adults in 61 prospective studies. Lancet. 2002;360(9349):1903-13.

(6) Visseren FLJ, Mach F, Smulders YM, Carballo D, Koskinas KC, Bäck M, et al. 2021 ESC Guidelines on cardiovascular disease prevention in clinical practice. Eur Heart J. 2021;42(34):3227-337.

(7) Goupil R, Ross TT, Santesso N, et al. Hypertension Canada guideline for the diagnosis and treatment of hypertension in adults in primary care. CMAJ 2025 May 26;197:E549-64. doi: 10.1503/cmaj.241770

(8) Collaboration BPLTT. Pharmacological blood pressure lowering for primary and secondary prevention of cardiovascular disease across different levels of blood pressure: an individual participant-level data meta-analysis. Lancet. 2021;397(10285):1625-36.