Från flyktingläger i Sudan till kommunhuset i Järpen

Kontrasterna kan inte vara större. Svåra förhållanden, sand och hetta har bytts mot snö och kyla. Men Mahmoud Ali Nour pratar varmt om sin nya hembygd och den trygghet han fått i Åre kommun.

Mahmoud kommer ursprungligen från Eritrea, men har bott som flykting hela sitt liv i östra Sudan. 2011 kom han tillsammans med sin mamma och syskon till Sverige som kvotflykting. Det blev först ett år i Dorotea, därefter en tid i Dalarna.

I flyktinglägret i Kassalaområdet fanns också Mahmouds blivande fru, som tillsammans med sin familj fick komma till Norge som kvotflyktingar. Då var de bara förlovade. Idag är de gifta och har tre barn tillsammans. Hon och barnen bor fortfarande kvar i Norge och väntar på att bli norska medborgare.

– Det var anledningen till att jag sökte mig till Åre, jag ­ville komma närmare min familj. Dessutom hade jag kompisar som bodde här, som trivdes bra. Nu vill jag stanna här, berättar Mahmoud.

Hjälper andra

Idag jobbar Mahmoud på Åre kommuns inflyttarservice, integrationsenheten. Han pratar flytande svenska och är en omtyckt medarbetare. Här hjälper han andra nyanlända att komma tillrätta. Enheten har bland annat öppen mottagningen två dagar i veckan och gör hembesök vissa kvällar.

– Det blir många praktiska frågor, stora och små. Hur det fungerar med olika myndigheter, kontakter med Migrationsverket, Försäkringskassan, hälsovård, bostadskö, hyresvärd, föräldrapenning, ja alla livsfrågor.

Integrationsenheten förbereder också boende när det kommer en avisering från Migrationsverket om att familjer eller ensamstående kvotflyktingar från FN:s flyktingläger är på väg.

– Då hittar vi boende, ordnar möbler, pratar med grannar och möter upp på flygplatsen. Vi försöker hitta en landsman eller kvinna som lagar mat som de är vana att äta till första kvällen. Det är viktigt att de känner sig trygga och trivs från dag 1. Då är chansen större att de vill stanna i Åre kommun.

Väntar på familjen

Det är just tryggheten som fått Mahmoud att satsa på en framtid i Järpen. Här menar han att samhället är fantastiskt och att integrationen bygger på att alla bidrar, ortsbefolkningen, volontärer och välkomstgrupper. Nu är den största önskan att återförenas med sin fru och tre små barn, som är 5 år, 3 år och fem månader gamla.

– Jag hoppas att de ska kunna bo här med mig. Nu träffas vi bara på helgerna och mina barn saknar såklart sin pappa på veckorna. Här har jag mitt jobb, bra nätverk, vänner och kan språket. Här är det lättare för mig att hjälpa min familj.

Foto: Henrik Nås