Poddar från ungdomsmottagningen

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia kurator och med mig Stina barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Idag ska vi prata om minoritetsstress, vad det är och hur det kan påverka en. Det är kanske inte så många som har hört talas om ordet minoritetsstress, men flera av er kommer säkert att känna igen er i det vi pratar om.

Vad är minoritetsstress?

Från början kommer uttrycket från HBTQI rörelsen och bygger på forskning kring varför personer inom HBTQI –gruppen mår sämre än personer inom majoritetssamhället. Begreppet har breddats och innefattar nu alla som befinner sig i en minoritetsgrupp och kan beskrivas som den stress en person kan känna då en är orolig för att bli dömd av andra på grund av den grupp personen tillhör, rädd att bli utsatt och ifrågasatt.

Det här gäller alla olika slags minoritetsgrupper, om du tex har en sexuell identitet eller könsidentitet som skiljer sig från normen, en hudfärg som gör det eller du tillhör en kultur eller religion som gör det, du kanske är adopterad från ett annat land eller har en funktionsvariation som skiljer sig från normen. Att som minoritet befinna sig i en majoritetsgrupp- där alla är lika och du är udda. Det handlar om en upplevelse att inte ses som lika mycket värd i andras ögon.

Jag kom i kontakt med begreppet för bara några år sedan. Skönt att hitta ett ord som beskriver allt det jag har upplevt och upplever, de känslor och tankar som är kopplade till det. Att det finns ett begrepp som förklarar vad det är men även “ok:ar” det, att det inte är något konstigt, att man inte är ensam och man kan få en förståelse för den. Jag tycker det är så viktigt att vi pratar om det här så att alla unga får ta del av det här begreppet och vad det innebär, att redan som ung få möjlighet att sätta ord på sin inre stress som annars kan vara väldigt svår att ta på. För det är ju inte som att man går runt och tänker “nu känner jag lite minoritetsstress”, utan det är ju något som bara finns i en, något man kanske inte tänker aktivt på men som på olika sätt påverkar en och som man reagerar olika på.

Många som tillhör en minoritetsgrupp har erfarenhet av diskriminering, dåligt bemötande, kränkningar och/eller trakasserier. Dessa erfarenheter kan göra att du upplever stress för att du är orolig för att det ska hända igen. Du kanske är på din vakt i nya situationer eller i situationer som liknar de du var i när du blev utsatt. Eller så har du själv kanske inte blivit utsatt men du vet att andra i samma grupp har varit med om exempelvis dåligt bemötande och då blir du också orolig för att bli utsatt för det.

Som vi pratat om i tidigare avsnitt kan stress uppkomma då man har för mycket att göra, eller då man är orolig för ett prov. Stress är också en fysisk reaktion. När vi befinner oss i en situation som kan vara hotfull reagerar kroppen med att förbereda sig för att fly eller slåss. Uppmärksamheten skärps och hjälper oss att kunna skriva ett riktigt bra prov eller att uppmärksamma och reagera på hot. Efter en stund så sjunker stressen undan och man slappnar av.

Minoritetstress fungerar i princip som en vanlig reaktion på stress, men skillnaden är att de som upplever minoritetsstress är personer som avviker från normen på något sätt. Men stressen som en person ur en minoritetsgrupp kan känna beror inte bara på det som sker eller har skett utan känslan av att det kan ske och ligger då som en konstant oro som leder till en förhöjd vaksamhet och rädsla för att det ska hända. Det är ingen stress som kommer och går utan är alltid närvarande. Stressen att det kanske kan hända tar mycket energi och kan göra att man inte mår så bra. Den här stressen följer en hela tiden, från barnsben till vuxen ålder och påverkar oss på olika sätt.

Vi tänkte ge några exempel på situationer då du kan uppleva minoritetstress;

• När du håller hand med din partner på stan om du är i en relation som bryter mot heteronormen. Då kanske du är orolig att någon ska kommentera det eller känner att folk tittar på dig mycket. Känner igen mig, det var under en period då jag överhuvud inte ville hålla min flickvän i handen på stan för att jag var så spänd hela tiden och på min vakt att någon skulle skrika åt oss eller spotta på oss osv. Eftersom jag hade erfarenhet av just det. Så då lät jag hellre bli.
• Du går till skolan i kläder som bryter mot normerna och är rädd att någon ska säga något elakt till dig på grund av det.
• Det kan även handla om att du känner dig stressad när du går in i en butik för att du förut har blivit följd av butikspersonalen som varit misstänksam mot dig, enbart baserat på din hudfärg.
• Eller så kan det vara att du blir stressad inför att söka vård för att du är rädd att de ska bemöta dig dåligt eller inte ta dig på allvar eller ifrågasätta dig.
• Du är rädd att någon ska tycka att du överdriver när du pratar om din funktionsnedsättning, för att du har upplevt det i tidigare situationer.

Att gå omkring och vara orolig och på sin vakt mot människor i sin närhet kan vara mycket jobbigt. Det kan göra att du mår dåligt, får ont i magen eller huvudet, får svårt att sova, att du ofta känner sig stressad eller orolig. Det kan också leda till ångest eller nedstämdhet. Det kan även vara så att du får svårt att lita på andra, vilket kan göra att det blir svårare att söka stöd.

Till exempel kan vetskapen om att ens grupp i generationer blivit utsatta och kränkta på olika sätt påverka en så otroligt mycket, som att det går i arv. Jag vet att min egen stress är dels baserat på det jag själv har utsatts för under livet men också av det min samiska släkt, ja alla samer har varit utsatt för under flera generationer av just majoritetssamhället och det kan ju såklart påverka tilliten. Det blir som sår som inte läker, som hela tiden går upp.

Att leva i en minoritetsgrupp och att också ständigt behöva synliggöra och påpeka och driva sin egen kamp i majoritetssamhället är uttröttande, och bidrar också till minoritetstressen. Jag vet att ingen annan kommer att driva mina frågor om rättigheter tex så det ligger på mig och de i min grupp. Men också att hela tiden behöva förklara och försvara sin grupptillhörighet påverkar också stressen. Att tillhöra en grupp som avviker från normen betyder att du kommer att få en massa frågor från andra som du förväntas svara på, som personer i normen aldrig behöver få.

Så hur yttrar sig handlingar eller beteenden som skapar minoritetsstress då? Det kan handla om att personer tittar konstigt på dig, ropar glåpord, ställer konstiga frågor, uttrycker oförståelse eller äckel eller utsätter dig för våld eller hot om våld. Det kan även vara mindre synliga saker som gör att du upplever minoritetsstress, exempelvis ifrågasättanden och kommentarer som kan vara jobbiga. Det är inte alltid självklart menat som kränkande eller diskriminerande, det behöver absolut inte vara personer som ser sig själva som t.ex. rasister-MEN det som kommer ut ur munnen blir rasistiskt och/eller kränkande.

Ibland kan det låta som att personen är välmenande, men det känns fel ändå för den som får höra det. Detta kan kallas för mikroaggressioner och kan bäst beskrivas som knappt märkbara beteenden i ord, handling eller förhållningssätt. Det kan vara förklätt som humor eller komplimanger, men uppfattas snarare som hotfullt och kränkande., ex “Vad skönt det måste vara för dig som är mörk att inte behöva ha solskyddsmedel!” Den som säger emot eller ens korrigerar riskerar att pekas ut som tråkig, för kritisk, en typisk “stämningsförstörare”. Beteendet som kan verka som harmlöst för den som utsätter är extremt uttröttande och stressande för dem som utsätts.

Jag har blivit kallad lappjävel fler gånger än jag kan räkna, och varje gång då jag har reagerat och blivit upprörd så har jag fått höra att “äh, det var väl inte så farligt, vad känslig du är, ordet lapp används ju fortfarande- varför bryr du dig så mycket?”. Nästan som att det är något som jag bara får ta, något jag bara ska förvänta mig att bli kallad. När du som minoritet delar dina känslor och upplevelse om något och omgivningen hela tiden förminskar din upplevelse kan det till slut bli så att du börjar att tvivla på den egen sanning och dina upplevelser och kanske börjar att tänka att “jag kanske bara överreagerar ändå”, fast att det inte alls stämmer.

Det är också vanligt att man har en känsla att behöva ta ansvar för hela gruppen gentemot majoritetssamhället. Ex: en ungdom som är muslim pratar med kurator om sin jobbiga mamma och om konflikter hemma. Ungdomen och familjen har under uppväxten blivit kränka och utsatta ett flertal gånger pga. att de är muslimer och blir nu orolig för att kuratorn ska tänka “jaha är det så inom islam” och göra det till en sanning. Trots att den mamman bara var jäkligt störig i sitt beteende och inte hade något med religionen att göra. Bara rädslan att det ska hända kan göra så att ungdomen inte söker hjälp, av rädsla för att “skada” gruppen och familjen.

Man kanske heller inte vill riskera att späda på någons fördomar. Fördomar bär vi alla på gentemot andra. Att man har det jobbigt hemma kanske faktiskt har med den kultur man lever i att göra, men man vill inte prata om det med någon utanför gruppen för då är risken att den man pratar med får sina fördomar besannade. “Det förvånar mig inte alls, vet man ju hur den där gruppen är”. Och då kanske man väljer att inte söka hjälp istället.

Så vad finns det för olika strategier man använder sig av för att hantera minoritetsstress?

För en del kan det vara en strategi att förekomma andras fördomar genom att skämta om sig själv, om sin etnicitet, grupp, sexualitet eller annat. Det kan kanske ses som att man “bjuder på sig själv”, men jag tycker att det är trist och sorgligt att man känner att man ska behöva göra det. Det blir ju som att fortsätta “odla myten” på något sätt.

En annan strategi kan vara att helt ta avstånd från sin grupp. Kanske får du höra hur fel du är så många gånger under uppväxten att du tills slut börjar att tro det själv, och börjar själv att tycka illa om de andra som tillhör samma grupp som du. Om du som ex bög får höra hur äcklig och fel du är under lång tid så kanske du till slut börjar tycka att andra bögar är onormala och börjar ta avstånd från den gruppen själv och börjar göra allt för att inte förknippas med den gruppen. Man vill visa att “Jag är inte som de andra” för att försöka passa in.

Att tillhöra en grupp är viktigt för oss människor för att känna tillhörighet och trygghet. Eftersom gruppen ofta är så viktig för oss, kan det kännas extra svårt att våga stå upp för vad man själv tycker och tänker. Det är naturligt att vilja passa in och att vara rädd för att bli utanför eller behandlad annorlunda om man inte håller med gruppen eller på något sätt ses som annorlunda från majoriteten.

Vad kan man göra? Hur kan man prata om det?

Det bästa sättet att påverka minoritetsstress vore att ändra på samhället, alltså hela majoritetssamhället, men det är ju ett projekt som tar tid. Vi tycker att det är viktigt att vuxna som jobbar inom vård och skolan har kunskap om minoritetsstress och vilka konsekvenser det får för den som är utsatt för det. Men alla i samhället har ett ansvar. Ett tips på vad du kan göra är att stanna upp och tänka efter. Vad är syftet med din kommentar, fråga eller handling? Är den generaliserande, sårande eller till och med kränkande? Är den över huvud taget nödvändig i sammanhanget? Ta reda på vad orden eller begreppen du använder betyder. Kan de vara kränkande? Sluta använda dem och ersätt med ord som utgår från respekt. En gammal klyscha som fortfarande håller är att behandla alla så som du själv vill bli behandlad.

I mitt arbete som kurator på UM möter jag unga som beskriver utsatthet för minoritetsstress. Att behandla personer som utsätts för denna typ av stress kan kännas lite knepigt, det är ju inte dem det är fel på! Däremot reagerar de helt naturligt på utsatthet! Men det vi på Ungdomsmottagningen kan göra är att hjälpa personen att hantera stressen. Att förklara hur minoritetsstress fungerar och medvetandegöra att deras reaktion är helt rimlig med tanke på situationen. Vi kan tillsammans försöka problemlösa och se om vi kan hitta trygga platser där personen har det bra, där man kan få känna sig stärkt och välja bort platser som är mindre bra. Att komma till oss på UM kan vara en trygg plats, ibland kan man också behöva hitta “sin grupp”, alltså hos människor som kanske har egna liknande erfarenheter och som man inte behöver förklara för. De förstår ändå.

För att arbeta med oron inför olika sociala situationer som kan skapa den här stressen, kan en person i samtal öva sig tillsammans med mig för att bättre hantera situationer i verkligheten och träna på att ge svar på omgivningens fördomsfulla kommentarer eller andra strategier för att hantera det. Det är också viktigt att öva på att vara snäll mot sig själv. Ofta är vi mycket bättre på att ta hand om andra än om oss själva, och då kan det vara bra att öva på att stötta sig själv så som man skulle prata med en vän.

Idag har vi pratat om begreppet minoritetsstress. En del av er som lyssnar har säkert kunnat känna igen er i det vi har pratat om. Och som vanligt om du som har lyssnat vill komma i kontakt med oss så finns länken till vår hemsida i beskrivningen. Det här var ju det sista avsnittet som du och jag spelar in tillsammans Cecilia! Tänk att vi spelat in 15 avsnitt av den här podden. Vi har ju pratat om allt från abort, mens, HBTQI, stress, sex som krånglar, oro och ångest och sömn. Med mera med mera. De här avsnitten av podden finns där poddar finns-så de kan ni ju såklart ändå lyssna på fortsättningsvis. Och det här känns ju lite konstigt att det är sista gången-iallafall för oss två. Kanske kommer UM-podden tillbaka i höst-hoppas det!

Vi får se när vi hörs igen. Till dess: Ha det så bra! Hejdå

Hej och välkomna till UM-podden med mig, Cecilia, kurator och med Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Idag ska vi prata om sömn. Unga sover mindre idag än för 30 år sedan. Vad kan det bero på? Är det bra eller dåligt? Och hur kan du själv göra för att sova bättre? Vi har ju alla lite olika förhållande till det här med sömn. En del har alltid haft det jobbigt med sömnen, andra kan få det i perioder. Andra förstår inte vad folk pratar om-det är väl bara att sova! Idag ska vi prata om sömn, vad det är bra för och varför vi behöver den. Och framförallt-vad kan man göra om den strular?

Varför behöver vi sova? Att sova är bland det viktigaste du kan göra för att må bra. När du sover slappnar kroppen av och reparerar sig själv. Det bildas nya celler och olika hormoner, bland annat de som gör att du utvecklas under puberteten. Du blir gladare, piggare, starkare och orkar mer. Aktiviteten i hjärnan minskar, all ny kunskap och minnen lagras och alla intryck under dagen bearbetas under natten. Om du sover bra får du lättare att koncentrera dig, komma ihåg och lära dig saker. Du står emot stress bättre. Risken att bli nedstämd och få ångest minskar och du få ett bättre skydd mot sjukdomar.

Kroppen är gjord för att sova på natten då mörker gör dig trött, och vara vaken på dagen eftersom dagsljus gör sig piggare. Den här dygnsrytmen kan störas om du ofta är vaken på nätterna och sover på dagarna. De flesta mår bra av att sova ungefär sju till nio timmar per dygn, men det kan vara olika för olika personer hur mycket sömn en behöver. Du klarar dig om du sover dåligt någon natt då och då. Olika om en är morgonpigg eller kvällspigg. Jag skulle gissa att du Cecilia är en morgonpigg person, det passar dig.

Ja och nej! Det har ändrats. När jag var yngre, sov länge på dagen och var gärna uppe länge. Med tiden har jag märkt att jag mår så mycket bättre av att göra tvärtom-att gå upp i tid och lägga mig tidigt. Jag har styrt om det kan man säga och har faktiskt blivit typ morgonpigg! Du då? Stina- Jag är morgontrött, har alltid varit. Det är en ständig kamp att ta sig upp på morgonen.

Ibland kan du behöva sova mer än vanligt, till exempel om du är sjuk. Då behöver kroppen mer tid att reparera sig själv som den gör när du sover, bekämpa infektioner tex. Under puberteten händer det så mycket i kroppen och hjärnan utvecklas mycket under de åren, och då behövs mer sömn. Nu ser det ju kanske ut så att det är ungdomar, som behöver mest sömn, som oftast sover minst. Vi kommer prata mer om det sen.

Hur vet jag om jag sover lagom mycket?

Troligtvis sover du lagom mycket om du mår bra och känner dig pigg. Sen kan du bli trött både av att sova för lite men faktiskt också om du sover för mycket. Förutom den här vilan så behöver du också vara vaken så klart och göra saker under dagarna för att må bra och hinna bli trött till kvällen. Det bästa för sömnen på kvällen är faktiskt att ha varit vaken åtminstone 15 timmar, beroende på hur många timmar du sover på natten. Småsover du på dagen och hackar upp sömmen, ja då påverkar det nattsömnen.

Du behöver inte bli orolig om du sover dåligt ibland. Du kan känna dig lite tröttare nästa dag, men det är inte farligt. Det gör heller inget om du sover extra mycket en period när du behöver det.

Har du svårt att somna eller vaknar du för tidigt ibland? Eller vaknar du på natten och kan inte somna om? Det har de flesta varit med om, och det gör inget om du sover dåligt någon gång ibland.

Få saker kan ju stressa en som att sova dåligt. Att ligga vaken på kvällen och bara VETA att man behöver sova nu för att vara okej nästa morgon-det är inte kul! Och om man väl sover för lite under en period så påverkas ju såklart kroppen och måendet. Du kan känna dig trött, ledsen och irriterad om du ofta sover dåligt. Du kan också få ont i huvudet eller ha svårt att koncentrera dig. Att sova för lite kan också göra att du känner dig stressad, yr eller mår illa. Det här kan man känna igen-eller hur Cecilia?

Ja, jag nämnde ju att sömn är min superkraft-men inte nu! Har ju skadat mitt knä illa och hoppar runt med en stor ställning på benet som ska hålla knät rakt, den ska jag sova med också. Såå...det här gör att jag just nu sover riktigt illa och jag märker hur det påverkar mig, hur jag mår i kroppen, mitt humör och min ork.

Så vad kan det bero på att man sover dåligt?

Dels kan problem med sömnen bero på att du inte mår bra. Du kanske är stressad, är orolig eller nedstämd. Du kan vara sjuk, ha ont eller använder mediciner som påverkar sömnen. Du kan också ha mardrömmar som stör sömnen. Då kan det ju såklart skifta mellan att det är svårt att sova enskilda nätter ibland för att man är stressad inför ett prov eller liknande eller faktiskt problem med sömnen under en längre tid.

Det kan också bero på orsaker som kan vara lättare att direkt påverka, som att du är för lite ute i dagsljus under dagen. Det kan vara för ljust, för mycket ljud eller för varmt där du sover. Det kan också vara så att du sover för många timmar eller rör på dig för lite när du är vaken. Att du dricker energidrycker eller annat med koffein i för nära inpå tiden då du ska sova.

Du kanske tittar för mycket på din mobil, dator eller tv på kvällen. Vi har ju pratat om det här med mobiler och skärmar i tidigare avsnitt. Den kan så klart också påverka sömnen negativt. Mobiler och andra skärmar har ett särskilt ljus som kan göra det svårare att somna och att sova bra. Ljuset från skärmarna lurar hjärnan att tro att det är dag och minskar produktionen av vårt sömnhormon melatonin som behövs för att vi ska somna.

Precis som vi sa i början så visar forskning att unga sover mindre idag än för 30 år sedan, färre timmar per natt. Ungdomar har själva berättat i studier att de som inte har tid att sova, att de behöver vara tillgängliga hela tiden, att de sover med mobilen bredvid sig så att man inte ska missa något och det påverkar ju sömnen så klart. Kanske är det flera av er som lyssnar som känner igen er i det, att det kommer notiser och meddelanden som låter när ni ska försöka sova, och då är det ju så klart svårt att inte ta upp telefonen och kolla! Det är lätt att vi prioriterar bort sömnen för att hinna med annat. Vanligt att om en sover lite på nätterna att man kanske sover några timmar efter skolan eller jobbet istället. Risken med det är att den här dygnsrytmen som vi nämnde förut blir rubbad och det kan leda till störningar i nattsömnen.

Vad kan man göra?

Det finns mycket du kan pröva för att sova bättre. Här är några tips:

Försök att röra på dig mer under dagen. Det minskar stress och gör att du sover bättre. Prova tex att gå eller cykla till och från skolan istället för att ta bussen, om det går. Det kan hjälpa. Var utomhus en stund varje dag när det är ljust ute, det är särskilt viktigt på vintern. Dagsljus är bra för sömnen.

Gå upp och gå och lägg dig ungefär samma tider varje dag. Gå upp även om du inte har sovit bra. Det här har vi pratat om tidigare och det är ju ett såå tråkigt tips, såklart. Men det fungerar faktiskt! Kroppen och sömnen mår bra av rutiner.

Undvik att få i dig sådant som kan göra dig pigg eller störa sömnen nära inpå då du ska sova, till exempel energidrycker, kaffe och te. Du som tränar och kanske brukar ta PWO, alltså pre work out, -tänk på att det ofta innehåller stora mängder koffein och att det kan påverka sömnen negativt. Det är särskilt viktigt timmarna innan du ska sova. Den vanligaste tiden som man tränar på gym är ju kanske efter skolan på kvällstid. Om man då får i sig mycket koffein en kort stund innan sovdags, är det ju inte så konstigt att det kan vara svårt att känna sig trött och avslappnad.

Det här med energidrycker och PWO kommer ofta upp i samtal med unga på UM. Vet du-att i en burk NOCCO är det 180 mg koffein och i PWO vanligtvis mellan 150-300 mg koffein. Man rekommenderar inte unga personer att få i sig så mycket koffein-vuxna bör som mest få i sig 300 mg på en dag! Man kan jämföra det här med en vanlig kopp kaffe-i den finns det ungefär 70 mg koffein. OM man nu vill fortsätta med dem så kanske man behöver fundera på när under dagen man får i sig de här mängderna koffein.

Röker eller snusar du? Försöka att sluta eller att göra det mindre. Cigaretter och snus innehåller nikotin, som kan göra det svårt att somna.

Gör det mörkt, svalt och tyst i rummet du sover i om du kan. Ett tips är att använda mörkläggningsgardiner eller ögonmask om det är för ljust. Testa öronproppar om du störs av olika ljud.

Var inte hungrig eller väldigt mätt när du går och lägger dig. Du somnar bäst om du är lagom mätt.

Släck starka lampor en timme innan du går och lägger dig. Du blir lättare sömnig om det inte är så ljust. Begränsa att titta på tv eller andra skärmar med ljus. Vi träffar många på Ungdomsmottagningen som beskriver att just det här med mobiler är något som stör, men som också kan upplevas som viktigt att ha kvar. Du kan testa att använda en app med så kallat blåljusfilter, eller ställ in mobilen i kvällsläge några timmar innan du går och lägger dig. Det gör att hjärnan och produktionen av melatoin, som vi nämnde förut, inte påverkas lika negativt.

Precis som vi pratade om förut, så kan ju mobilen ändå påverka ens trötthet och att man kan somna, om man får notiser. Så stäng gärna av dem så du inte blir frestad av att svara på meddelanden, sätt mobilen i flygplansläge. Öva på att lägga undan mobilen så du inte börjar titta i den utan att tänka på det och ha inte mobilen nära sängen. Skaffa gärna en annan väckarklocka om du brukar använda mobilen för att vakna.

Det blir lättare att somna om du känner dig lugn och avslappnad. Försök att ta det lugnt minst en timme innan du går och lägger dig. Det kan också vara lättare att ha en liten kvällsrutin, att man gör ungefär samma saker varje kväll för att komma ned i varv och slappna av. För att slappna av kan man behöva testa lite olika saker eftersom det är väldigt individuellt: Du kan prova att lyssna på musik som du känner dig lugn av. Ta ett varmt bad eller dusch, eller en lugn promenad. På 1177 hittar du avslappningsövningar, kortare och längre som man kan prova. Länk i beskrivningen.

Om du ändå inte somnar är det ibland läge att göra något helt annat efter ett tag. Gå upp ur sängen om du inte har somnat på ett tag. Gör något annat en stund, som att läsa en bok eller äta en smörgås. Har du många orostankar som gör det svårt att slappna av så kan du testa att skriva ner det som oroar dig, och säg till dig själv: ”Det här ska jag tänka på eller prata om i morgon, när jag är pigg. Men inte nu, för nu ska jag slappna av och få vila.” Det här pratar jag jätteofta med unga om på UM, det är så himla vanligt att orostankarna kommer när man ska sova, de bara snurrar i huvudet och det kan vara svårt att slappna av.

Om du har det jobbigt med orostankar eller grubbel som snurrar i huvudet när du ska sova, kan det ibland vara skönt att lura hjärnan att koncentrera sig på något annat. Många tycker att det är skönt att lyssna en stund på en podd eller en ljudbok som handlar om något helt annat. Det är dock en utmaning att hitta rätt-får inte vara för intressant så att man inte kan somna för man blir för intresserad. Det får heller inte vara så tråkigt att lyssna på att man börjar fundera på annat. Ställ gärna in en timer på podden så att den stängs av automatiskt.

De flesta klarar av att vara utan sömn en natt och ändå funka ganska bra nästa dag. Så försök att inte bli stressad för att du inte kan somna.

Du behöver inte vara orolig om du sover dåligt ibland. Om du ofta sover dåligt eller om det ställer till det för dig att du i perioder sover sämre, kontakta en hälsocentral eller Ungdomsmottagningen för att få hjälp. Vilken hjälp man behöver kan se olika ut, men kan ofta vara hjälp att lära sig att slappna av, samtalsstöd och hjälp att hantera stress och orostankar som kan påverka en. Ibland kan man också få möjlighet att gå särskilda sömnutbildningar.

Som vanligt om du som lyssnar vill komma i kontakt med oss så finns länken till vår hemsida i beskrivningen, där hittar ni också länk till avslappningsövningar. Vi hörs igen om två veckor och då ska vi prata om minoritetsstress. Det är ett begrepp som kanske inte så många har hört talas om, men när vi pratar om det i nästa avsnitt så kommer nog många att känna igen sig i det. Vi hörs då. Hej då!

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och med mig Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Som vi tidigare har sagt så är ju vår tanke att ta upp ämnen i podden som ni vill prata med oss på UM om. Idag är inget undantag-idag ska vi prata om sex som gör ont. Sex kan ju göra ont på olika sätt, i olika situationer och av olika anledningar. Dagens avsnitt kommer främst handla om personer med vulva/vagina och när vi då pratar smärtsamt sex menar vi omslutande vaginalt samlag, alltså att det gör ont när något förs in i slidan tex en penis eller en sexleksak.

Vi ska börja med att lyssna på vår kollega Ulrica som arbetar som barnmorska på Ungdomsmottagningarna. Hon har stor erfarenhet av att träffa personer med smärta. Nu ska vi höra vad hon säger.

Intervju med barnmorska Ulrica

Det här med sex som gör ont är något som man kanske inte pratar så mycket om, i alla fall kanske inte med varandra. Forskning visar att 40 % har någon gång ont vid sex, av dem så fick 30 % ont senaste gången de hade sex. För ungefär 13 % blir smärtan något som håller i sig och blir ett problem! Det är väldigt många personer och om man inte pratar om det i samhället så går ju många runt och kanske tror att det är något fel på dem och deras underliv för att det gör ont.

För tanken är att sex ska vara skönt och få dig att må bra. Att du ska ha sex på sätt som känns bra för dig och den eller de som du har det med och inte ha sex för att någon annan vill eller på sätt som gör ont.

Det här skulle jag kunna prata hur mycket som helst om-det är en så himla viktig fråga! För det påverkar så många områden i livet! På Ungdomsmottagningen träffar vi många som har ont vid sex. Ofta känner de sig misslyckade, ledsna och oroliga, det är inte ovanligt att lägga skulden på sig själv för att det gör ont vid sex. Man kanske inte tror att man kan få hjälp med sitt problem. Kanske har man sökt hjälp men inte blivit lyssnad på, tagen på allvar eller fått hjälp till förändring? Det blir som en ond cirkel då man dels oroar sig inför sex (tänk om det gör ont nästa gång), sedan kanske man har smärtsam sex vilket ju i sig är jättejobbigt och sedan får självkritiska tankar efter sex, “det är fel på mig”.

Du vet Stina, jag gillar ju det här med liknelser-och du gillade ju också dem! Så här kommer en till; Den är lånad av Elin Lundberg som skrivit en bok kring ämnet smärta vid sex. “Tänk dig att du har ett skavsår på foten. Ett rejält svidande, blödande och bultande besvärligt. Ett sådant där man får efter en svettig dag barfota i skor, gärna blandat med lite sand! Du kommer förmodligen att pyssla om såret, göra rent och sätta på plåster. Kanske byter du skor och låter såret vila? När det har läkt kanske du gör ett nytt försök med skorna (du kanske verkligen gillar dem och vill använda dem). Du har dock plåster på foten, du har dem en kortare stund och du kanske tar av dem om det börjar göra ont. Få personer skulle ju skälla på sina fötter för själva skavsåret, de ser sambandet mellan foten OCH skon i kombination med sand, värme och inga strumpor. “ Jag tycker att den här liknelsen är bra! För när det gäller skavsår i underlivet så gör man tyvärr sällan den här kopplingen. Istället skuldbelägger man sig själv. Det handlar ju egentligen inte om att skuldbelägga NÅGON, inte sig själv, inte en partner, utan att hitta ett sätt som blir bra för en själv. En sak som vi hörde om tidigare i intervjun är ju just att känna lust, eller hur?

Ja det här med lustsystemet är något som vi ju pratar mycket om i våra samtal. Som Ulrica nämnde så är lustsystemet ett känsligt system, det kan snabbt sättas på men lika snabbt också stängas av. När det kommer till smärta så kan det lätt bli en ond cirkel. Om du då tex ska ha sex och oroar dig för att det ska göra ont, då blir kroppen stressad och det här lustsystemet går inte igång och då kan det göra ont. Du kanske vill i tanken men kroppen svarar inte. Det kan bli stökigt. Sexlusten kommer och går i livet, ibland känner du mer och ibland mindre, den påverkas hur du har det i livet runt omkring dig, om du stressar mycket, oroar dig för något, inte mår bra, ja då kanske du inte heller har så mycket sexlust just då. Det är tyvärr vanligt att inte lyssna till sin egen lust utan man kanske har sex ändå, ofta för någon annans skull, och då blir det sällan bra.

Ja precis! Många säger i samtal att de vill “klara” av att ha ett omslutande samlag. Inte att det ska vara skönt och kul, utan något man ska kunna genomföra. Kanske för sin partners skull eller att det förväntas av en. Kanske har man ibland egensex som funkar bra, men tillsammans med någon annan så blir det svårt. Eller att det kanske har känts bra och skönt tidigare och man vill att det ska göra det igen och man bara fortsätter med en förhoppning att det ska bli bättre.

Det kan bli en krock mellan förväntningar på sex kontra vad en själv vill och gillar.

Om det fortsätter att göra ont så kanske man börjar att dra sig undan alla former av beröring och närhet, just för oron att det skulle kunna leda till sex.

De här förväntningarna har ju med normer att göra. Vi har ju i tidigare avsnitt pratat om normer i olika sammanhang, det gäller ju även sex och i intervjun med vår kollega Ulrica pratade vi lite om det. Normer är ju “osynliga regler” i samhället och då det gäller sex så finns färdiga manus klara för hur man förväntas ha sex. De här normerna matas vi med via serier, filmer, böcker och från porr. Det sex som visas och pratas om är framförallt heterosexuellt sex, sex mellan personer av olika kön, mellan tjej och kille. Det sexet ska vara på ett visst sätt. Normer är inget vi går omkring och aktivt tänker på, de bara finns där. Inte förrän vi börjar att utmana dem, att ställa oss vid sidan och fundera över dem. Det kan det bli svårt och jobbigt och vi förstår att många fortsätter ha sex på ett sätt även om det gör ont, och med det kommer ett skuldbeläggande och tankar att det är det är fel på en som inte kan ha sex på det viset. Det vore ju toppen om man skulle våga prata med varandra, våga utmana föreställningar om vad sex ska vara eller vad man ska göra med varandra då man har sex.

Andra normer kring sex kan ju också handla om hur ofta man “måste” ha sex, kan man säga nej? Vad händer med en relation om man har olika sexlust eller om någon i relation har ont vid en typ av sex? Det här kan vara tuffa frågor att fundera över-i en relation vill man bara att allt ska fungera perfekt! Då är det lätt hänt att den ene struntar i att tala om sina behov, att man kanske har sex trots att man inte har lust eller trots att det gör ont. Man kanske är orolig för att en partner ska tröttna eller inte må bra.

På Ungdomsmottagningen pratar vi mycket om det här. Det är ju en fin egenskap att bry sig om andra, men det blir ju inte bra för någon att göra sådant som gör ont eller som man kanske inte har lust till. Man behöver öva sig på att våga känna efter vad man vill och vad man tycker om sexuellt. Att våga sätta gränser, men också att våga hitta fler sätt att ha sex på-OM man vill ha sex! Det här kan ju ibland kännas lite ovant till en början-att prata om sex med en vilt främmande människa! Inget konstigt med det, men vi på UM är jättevana vid det, för oss är det inget konstigt eller pinsamt.

I tidigare avsnitt av Um-podden, avsnitt 5, så pratade vi om ångest och oro. Vi tog då upp hur våra kroppar reagerade på våra orostankar. Det här är ungefär samma sak! Tänk dig en situation där det kanske tidigare gjort ont när du har haft omslutande sex, men nu har du bestämt dig! Nu ska det funka-du anstränger dig till max för att vara avslappnad, INTE tänka jobbiga tankar(och nu vet ju vi att det är då de kommer), och i ditt huvud vill du verkligen ha sex. Det är inget du låtsas. Trots det kanske kroppen spänner sig, lusten kanske pausas och du känner en våg av oro i kroppen, tankar som flyger genom huvudet -”tänk om det gör ont”, tänk om det inte går”.

Det här är inget man kan hjälpa, det blir av sig själv-precis som vid oro och ångest! På Ungdomsmottagningen möter även jag som kurator många personer som har ont vid omslutande sex och då är det t.ex. sådana här saker vi pratar om. Att förstå hur kroppen reagerar på hjärnans förmåga att få upp minnen, bilder, tankar osv. Vi övar också tillsammans på hur man kan vara i stunden, slappna av och försöka släppa allt störande som kan komma upp i huvudet. Men kom ihåg! Fundera på hur du vill ha det-inte hur du tror att någon annan vill ha det!

Som vanligt om du som lyssnat vill komma i kontakt med oss så finns länken till vår hemsida i beskrivningen. Och kom ihåg! Gå inte hemma och tro att det är något fel på dig! Kom och prata med oss. Vänta inte.

Vi hörs igen om två veckor. Hej då!

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och Stina, barnmorska, Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Idag ska vi prata om kondomer, det kanske är något som de flesta har någon form av erfarenhet av- på något sätt. Kanske använder du kondomer regelbundet? Kanske har du testat någon gång?

Kondomer kan ni säkert mycket om, ni vet redan att de är bra att använda och kanske tycker att det kan bli lite tjatigt. Men samtidigt så pratar vi med många unga om det här med kondomanvändning, varje dag faktiskt, och vi tänkte idag dela med oss av våra erfarenheter av samtal med er unga, era tankar, funderingar, svårigheter och frågor som ni pratar med oss om. Vi funderade mycket innan det här avsnittet om hur vi skulle prata om kondomer. Vi förstår ju att vi kommer att låta som precis det vi är; två tanter som jobbar på en Ungdomsmottagning och som gärna promotar kondomer! Så-japp! nu kör vi!

Kondomer är gjorda av latex eller plast och finns i olika storlekar, former, smaker och färger och är en metod som används vid sex för att skydda mot könssjukdomar och/eller oönskade graviditeter. Kondomer kan användas på penis och sexleksaker men kan också klippas till och användas som skydd vid munsex.

Kondomer har ju använts väldigt länge, redan 1300 år före Kristus i Egypten använde man det.

Jag har hört att man gjorde kondomer av tarmar !

Ja och djurhudar. På 1500-talet användes kondomer av linne och blindtarmar från svin.

Åh fy! Tror du att man använde dem flera gånger ibland?? Eller bytte man??

Kondomer tillverkades för hand och var dyra så de var nog definitivt något man använde flera gånger. Från mitten av 1800-talet kunde kondomer börja tillverkas av gummi och blev billigare och från slutet av 30-talet började kondomer att säljas överallt, precis som idag! Nu kan du hitta dem överallt-på mackar, affärer, Ungdomsmottagningen eller på nätet.

Studier visar att fler och flera unga använder kondom-superbra!! Men vi träffar ju också många, av olika kön, som tycker att det här med kondom är svårt, krångligt, pinsamt.

Vi har frågat ungdomar som vi träffar på UM vad de tänker och känner inför kondomanvändning. Hur det funkar och vilka svårigheter man ibland kan uppleva. Vi tänkte gå igenom dem och ge lite tips vad man kan tänka på.

En sak som vi kan få höra är “Att det inte är skönt eller att det minskar känseln”. Ja det kan ju faktiskt vara så. Det kan ibland bero på att kondommodellen inte passar, tjockleken på kondomen eller storleken. Man kanske helt enkelt behöver prova en annan kondom. Det finns ju ett stort antal olika modeller med som sagt olika tjocklek och storlek. Man kan behöva testa sig fram tills man hittar en som funkar bra eller prata med oss på UM så kanske vi kan ge råd.

Ytterligare en sak som man kan uttrycka är “Att man inte vill ses som en person som planerar för sex, alltså om man har med sig en kondom”; ja, det kan ju vara ett dilemma kanske-eller? Tror att det där mest handlar om normer kring sex, varför skulle det inte vara okej att kanske ha planerat för det? OM det nu skulle vara så, så har man ju tydligen tagit ansvar för situationen och förberett sig. Det är inte alltid så himla härligt med spontanitet om det bidrar till att man missar kondomen. Det borde ju istället ses som att en person är omtänksam och ansvarsfull. Det kanske istället utstrålar lite självsäkerhet att vara beredd ifall att det skulle vara aktuellt eller behövas.

En del uttrycker att det blir stökigt att behöva göra en paus för att kondomen ska på, att man kommer av sig och att det kan vara svårt att komma igång igen. Det kanske känns nervöst, fumligt, stressigt osv. Det är ju inte alls så konstigt att det ibland kan kännas så, vårt råd är då att faktiskt öva på det här med att sätta på en kondom innan. Det kanske låter skumt, men funkar faktiskt. Det är ju som med allt annat som man inte kan, man behöver öva för att bli säkrare och mer van. Då kommer det förmodligen att kännas bättre i “skarpt läge”, så att säga. Vi lägger en länk i beskrivningen till en kort film på umo.se där du kan få lite tips.

Något annat som vi ibland hör är att man har känt sig övertalad att låta bli att använda kondom och att det i stunden kan kännas svårt att insistera på att ändå använda den. Kan bli så att man då avstår från det och i efterhand ångrar sig. Det här är ju svårt att ge råd kring, förstår att det känns jobbigt att hamna i den situationen, och vi önskar att man inte skulle behöva göra det. Allt som har med sex att göra ska ju handla om samförstånd, ömsesidighet och respekt. Det handlar ju om något som man gör tillsammans, inte att ställa upp på något som någon annan vill, det blir ju sällan bra.

Vi nämnde tidigare att kondomer skyddar mot könssjukdomar, också kallade STI:er, och nu tänker ni kanske. Jaha så ska de prata om det också...och ja det ska vi! Vi ska bara berätta lite kort om olika infektioner som kan smitta vid oskyddat sex. Den allra vanligaste sexuellt överförbara infektionen är klamydia som är en bakterie som smittar via oskyddat sex. Det är Sveriges vanligaste könssjukdom och mycket smittsam. Andra infektioner som kan smitta via oskyddat sex är tex gonorré, könsherpes, hpv, syfilis, hiv och hepatit. Hos oss på ungdomsmottagningarna kan du testa dig för olika infektioner så kom gärna till oss om du har haft oskyddat sex. Vi träffar många som kommer till oss för att testa sig som är väldigt oroliga för att ha blivit smittade, den oron kan vara oerhört ångestladdad och obehaglig och vi pratar om det och det är en oro som vi förstår. Det är klart att det här kan vara jättejobbigt!

Kondomer skyddar också mot oönskade graviditeter, det finns andra preventivmedel som gör det också, men som det ser ut just nu så är kondomen den enda metoden som personer födda med penis kan använda för att förhindra att någon annan blir gravid. Vi träffar många unga som är oroliga för att vara gravid eller oroliga för att ha gjort någon gravid. Precis som vid könssjukdomar så kan det vara en oerhört obehaglig känsla som kan ge upphov till mycket oro och ångest. Om du misstänker att du kan ha blivit gravid så kom gärna till oss och ta ett graviditetstest, om du är orolig för att ha gjort någon gravid så får du gärna komma och prata med oss om det.

Det vi också brukar prata om när vi pratar kondomer är ju att en storlek inte passar alla, precis som med allt annat.

Förutom alla färger, former, smaker osv så finns kondomer framför allt i olika storlekar. Då är det inte längden som spelar roll som många kanske tror utan bredden. Du kan själv lätt ta reda på vilken storlek på kondom som du behöver genom att ta ett måttband och möta runt om din penis, då du har stånd. Det måttet kan du sedan hitta igen på olika kondomförpackningar. Det är viktigt att hitta en storlek som passar just dig för att kondomen ska sitta på så bra som möjligt.

Vi har i tidigare avsnitt nämnt vår kondomeria där du kan komma och få med dig gratis kondomer hem att testa. Där finns det olika storlekar, olika former-knottriga, räfflade osv, olika smaker och färger, alla möjliga sorter så att du kan hitta en som passar dig. Du kan få kondomer på alla våra mottagningar, Östersund, Strömsund och Sveg.

Är det så att du har frågor kring kondomer eller behöver kondomer, kom till någon av våra mottagningar eller hör av dig till oss. Länk till vår hemsida med alla kontaktuppgifter finns i beskrivningen.

Något annat som vi pratar med många unga om på UM, är smärta vid sex. Det kommer vi att prata mer om i nästa avsnitt. Då kommer vi att prata med en kollega som är barnmorska. Och med det säger vi tack och för idag. Ha det bra.

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka. Idag tänkte vi börja med att prata lite om det som händer just nu med kriget i Ukraina. Vi träffar unga som känner oro. Fullt naturligt att man blir orolig och rädd då något sådant här händer. Kanske har man familj eller vänner i Ukraina, kanske har man vuxna omkring sig som är rädda och oroliga, kanske har man tidigare erfarenheter av krig. Dessutom översköljs vi med filmer, bilder, information och ibland faktiskt rykten om vad som händer i Ukraina. Det är svårt att komma undan. Så inte konstigt att vi påverkas allihopa. Du kan också tänka på att försöka pausa inflödet av information, känner du att det blir för mycket; pausa sociala medier eller lägg undan telefonen ett tag. Undvik nyheter från sociala medier. Tänk på att all information du nås av kanske inte stämmer, det blir så ofiltrerat på sociala medier med alla foton, videos och människors tyckande. Försök att tänk på vilka nyhetskällor du använder dig av, t.ex. Sveriges television eller någon annan säker källa.

Så vad kan man göra? Prata med någon trygg vuxen omkring dig, du kan komma till oss på UM också. Om du hellre vill chatta med någon online så länkar vi till umo se- ungdomsmottagningarna på nätet, de har en lista med ställen du kan kontakta om du behöver stöd. Du kan även få stöd på andra språk än svenska.

I den här podden tar vi upp ämnen som vi pratar med unga om på UM och idag blir det ytterligare ett sådant ämne. Vi ska vi prata om svartsjuka. Det är något som alla har känt någon gång. Svartsjuka kan ju vara riktad mot partner, syskon, kompisar-ja egentligen vem som helst. Kan vara endast en obehaglig känsla som går att stå ut med, men det kan också bli jättejobbigt. Både att känna den men också att bli utsatt för den.

Hur kan svartsjuka te sig i ex en kärleksrelation? Tänk dig att du är den som är svartsjuk på din partner. Du är rädd för att bli lämnad, att din partner ska välja någon annan. Den här känslan är så stark att du är helt övertygad om att det kommer att hända och är då hela tiden på din vakt och letar efter tecken som tyder på att du har rätt, att det du är rädd för ska inträffa. Eftersom du är så misstänksam så kommer du ofta att tolka information på ett överdrivet och felaktigt sätt. Någon ler mot din partner, eller hen tittar på någon eller pratar med någon annan. Allt det kan misstolkas så att du tror att hen är intresserad av någon annan. Det här kan ju leda till ständiga utfrågningar av din partner, och du tror ofta inte på vad hen säger. Det är väldigt vanligt med kontroller av telefonsamtal, sms, mail, du kanske börjar följa efter din partner.

Vi kan också vända på det. Tänk dig att du är tillsammans med någon som hela tiden vill veta var du är, vad du gör, vilka du umgås med, någon som blir arg när du inte svarar på tex sms eller snap tillräckligt snabbt, någon som inte tror dig när du berättar om vem du träffat, någon som kollar din telefon, dina sms, som vill bestämma vilka du får träffa, kanske vad du ska ha på dig osv osv. Någon som alltid har koll på dig.

Det kan vara lätt att missta svartsjuka för något romantiskt och gulligt, som ett tecken på att någon verkligen bryr sig eller är kär. - inte så konstigt med tanke på att vi matas med det i filmer, böcker osv, att det framställs på ett romantiskt sätt.

Du beskrev C att den som är svartsjuk kan vara osäker på sig själv och osäkerhet är inte bra för en relation, och därför kan svartsjuka leda till stora problem.

Känslorna kan få dig att glömma vad som är okej och inte i en relation. Det kan vara svårt att själv upptäcka det för du är så upp i det, och du tycker mycket om den här personen, då kan det bli svårare att se tecknen.

Svartsjuka kan vara allt från en kompis eller partner som har ett störigt beteende i form av att kontrollera vem man är med eller vad man gör och det kan leda bråk eller irritation i relationen till att det kan vara en del i allvarliga problem som hot och våld i ett förhållande. Det här med våld i ett förhållande är tyvärr vanligt. 2021 gjorde Länsstyrelsen en undersökning bland 15-19 åringar där 60% av de tillfrågade berättade att de hade varit utsatta för någon typ av våld i en relation. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt eller digitalt. Det är vanligt att flera former av våld används samtidigt. Det kan vara svårt ibland att sätta fingret på vad det är en blir utsatt för, det är inte alltid så tydligt. Om vi tar exemplen som jag beskrev tidigare så kan ju svartsjukan i de fallen leda till tex både psykiskt och digitalt våld om du blir så kontrollerad av din partner.

Att vara utsatt för svartsjuka kan alltså, precis som du sa S, kännas jobbigt och besvärligt. Du kan uppleva att du blir begränsad, om personen kontrollerar dig eller hindrar dig från att göra saker eller vara som du vill. Det är bra att prata med personen som utsätter sig om hur du känner. Prata med någon annan om situationen, om det ändå inte blir bättre. Till exempel en kompis, någon vuxen eller en kurator.

En relation ska få dig att må bra. Du har rätt att lämna en person om det inte känns bra att vara tillsammans.

Om du pratar med mig som kurator om att du är utsatt för svartsjuka av någon annan, börjar jag alltid med att ta reda på hur svartsjukan yttrar sig. Alltså vad den andre personen gör för att kontrollera dig som är utsatt. Jag frågar alltid om det förekommer någon form av våld, fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Om det inte finns fara för det, brukar vi ofta prata om att sätta gränser gentemot den andre. Det kan vara svårt. Det kan bli bråk, du kanske tycker synd om den andre, du kanske tycker om den personen och vill att det ska vara bra mellan er. Samtidigt så är det aldrig okej att bli utsatt för kontrollerande beteenden, det blir heller inte så bra i relationen i förlängningen.

Det går också att chatta med till exempel Unga relationer om du mår dåligt i din relation, eller känner någon som gör det eller ta kontakt med Centrum mot våld som finns i hela Jämtland Härjedalen. Där kan du få hjälp om du är våldsutsatt, du kan även ringa och vara anonym och få råd. Länk till båda finns i beskrivningen. Du kan också gå in på hemsidan Svartsjuka är inte romantiskt för att läsa mer om svartsjuka, vad som kännetecknar en bra relation och olika former av våld. Vi länkar även till den websidan i beskrivningen.

Du har rätt till dina känslor, men ingen har rätt att ställa krav som begränsar någon annans liv. Du har till exempel inte rätt att kontrollera eller kräva att få se en partners meddelanden. Och du har inte rätt att bestämma hur en kompis eller partner umgås med andra. Det händer ganska ofta att man söker sig till mig som kurator för att få hjälp att förändra situationen, vanligast är kanske ändå att en partner är utsatt för det här. Då är det bra att fundera över om du verkligen har anledning att känna svartsjuka, eller om det handlar om hur du själv tänker och känner. Det första steget ur destruktiv svartsjuka är att komma till insikt om att problemet ligger hos en själv. Att förstå att svartsjukan är överdriven och ett problem man måste ta itu med.

I samtalen brukar vi börja med att kartlägga olika situationer där svartsjukan kommer. I vilka situationer triggas den? Vilka tankar poppar upp och vilka känslor tar över? Vad gör jag då? Förekommer våld? Vanligt tycker jag är att man frågar ut sin partner vem de träffat, vad de ska göra, vad de tyckte om någon de träffade, kanske då vanligtvis utseendet. Det här kan ju också vara en oskyldig fråga som man kan ställa i alla relationer, men här blir det snarare upprepade frågor som kanske också är ganska hetsiga i syfte att man ska minska ångesten hos sig själv. Att bli lugnare och tryggare. Att den som är svartsjuk ska må lite bättre-i stunden.

För det här är viktigt. Alla sådana här grejer som man har för sig för att lugna det jobbiga måendet i stunden ger bara en kortsiktig effekt. Det betyder att det minskar i stunden-MEN i förlängningen kommer osäkerheten, de jobbiga tankarna och känslorna bara att öka. Dessutom kommer förmodligen partnern att reagera med ilska, ledsenhet och det kanske blir bråk.

Med ökad kunskap och medvetenhet om svartsjukan är nästa steg att förändra sitt beteende, framför allt att stegvis minska antalet kontrollhandlingar, alltså att sluta söka försäkringar av sin partner. Att förändra beteenden är svårt, särskilt om beteendet ger en kortsiktig lindring av obehag. Utmaningen blir därför att hitta alternativ till kontrollerna: Vad kan man göra istället för att agera på känslan, att orka stå ut med att det känns jobbigt? I samtal brukar vi tillsamman titta på alternativ till att göra istället. Kanske påminna sig om varför man vill göra förändringen, att faktiskt göra något helt annat en stund för att lura hjärnan att sluta fundera på jobbiga tankar. Det är oftare lättare än att försöka bara bryta tankarna.

Det här är en sida hos sig själv som man kanske inte är så stolt över. Vi tycker att det är jättemodigt att söka hjälp för det, samtidigt som vi alltid i samtal uttrycker att det här är ett beteende som behöver upphöra och som inte är okej. Sök gärna kontakt med oss på UM om du märker att du har problem med svartsjuka. Du kan också ta kontakt via chatt med Unga relationer som jag nämnde tidigare. Skulle det vara så att du utsätter din partner för våld och vill sluta med det, finns en särskild hjälp vid Centrum mot våld. Länk till båda finns i beskrivningen.

Idag har vi pratat om svartsjuka och hur det kan kännas, både att vara den som är svartsjuk och att vara den som blir utsatt för det. Hur jobbigt det kan vara för alla inblandade och vilken hjälp det finns att få.

Vi hörs igen om två veckor! Hejdå

Hej och välkomna till UM-podden med mig, Cecilia, kurator och med mig Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Idag ska vi prata om stress, ett av de vanligaste samtalsämnena hos oss på UM. Det är något vi pratar om dagligen, både hos er som arbetar med samtal Cecilia och hos oss barnmorskor. Stress är ju egentligen en del av livet-men kan ställa till det så himla mycket för oss ibland.

Så stress känner vi nog alla igen, men varför får vi det då? Jo, stress är en naturlig reaktion när vi ställs inför påfrestningar. En vanlig myt är att stress alltid är dåligt, men så är det faktiskt inte. Stress har genom historien varit en nödvändig reaktion för människans överlevnad – den har varnat oss för faror och hot i vår omgivning. Stress är en fysisk reaktion som är så djupt rotad i oss människor att vi kan uppleva samma känsla av stress om vi exempelvis ska prata inför en grupp av människor, som om vi skulle riskera att bli uppäten av ett lejon!

Stressreaktionen kan också sättas igång när man tänker på vissa saker eller känner starkt, till exempel när du blir arg på någon, när du oroar dig för något eller känner att du har för mycket att göra. Idag är den mesta stress vi känner faktiskt kopplad till just våra tankar-då vi t. ex. oroar oss för något-nära i tid eller långt borta så reagerar kroppen och en reaktion dras igång.

Då vi pratar om stress behöver vi också skilja på kortvarig stress, t.ex. inför en presentation eller prov i skolan då man kan reagera med stressreaktioner som kanske går över direkt efteråt. De här reaktionerna kan faktiskt hjälpa oss att göra något tillfälligt, man blir mer alert, pigg och “på”. Det kanske är det som gör att man presterar eller får saker gjorda! Men det kan såklart också upplevas som så jobbiga att man känner sig hindrad av stressen, det känns rörigt eller tomt i huvudet, som att man inte kan tänka och koncentrera sig. Det kanske känns så jobbigt att känna sig stressad inför något att man hellre undviker det.

Långvarig stress, däremot, är oftast förknippad med vår livssituation, alltså när du befinner dig i stressade situationer utan att få tillräcklig vila och återhämtning. Det kan vara stress på skolan eller jobbet, man kanske har det jobbigt hemma eller så har man en viss typ av personlighet, där vissa människor är mer benägna att bli stressade eller oroliga. Det här betyder ju självklart inte att man får skylla sig själv, utan är mer en förklaring, men också en ledtråd om hur man kan påverka sin stress, hur man kan hjälpa sig själv.

Vad som orsakar stress kan alltså vara väldigt olika. Det som stressar en person påverkar inte en annan negativt. Hur du reagerar i en situation beror på olika saker, till exempel vad du har varit med om tidigare i livet och hur du fungerar som person men det finns en del saker som vi på UM märker att många upplever som stressande. Tänkte ge några exempel.

Du har för höga krav på dig själv inom många områden samtidigt. Till exempel att du alltid måste vara bra i skolan, vara en perfekt kompis, prestera tex inom någon sport eller annan fritidsaktivitet, se bra ut och vara populär. Det har vi pratat om i tidigare avsnitt, de här höga kraven på sig själv och hur det kan ställa till det.

Det kan vara du själv som har höga krav på dig själv men det kan också vara stressande om andra har för höga krav på dig, kanske gällande prestation i idrott eller skola. Det kan tex vara vuxna du bor med, lärare och tränare.

Känslan av att tiden inte räcker till allt du vill eller måste göra som tex saker du ska göra i skolan eller på jobbet, träffa kompisar, fritidsaktiviteter, vara med familjen eller annat du vill hinna med. Det kan jag själv känna igen mig i, att en önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Du är orolig eller stressad för sånt som du inte känner att du har kontroll över. Till exempel för klimatet, framtiden eller att det ska spridas foton eller rykten om dig på nätet. Hand upp alla som känner stress över något sånt här! Jättevanligt! Fruktansvärt jobbigt att ha den känslan, att du inte har kontroll, att allt känns så osäkert, du vet inte hur det ska bli. Vi har pratat om det också i ett tidigare avsnitt, det här att alla andra har en plan tex efter gymnasiet och själv har du ingen aning om vad du vill göra! Eller klimatet, stressande att läsa alla larmrapporter och känslan av att det inte går att påverka själv. Grubblerierna, tankarna som snurrar som kan vara svåra att stänga av, det drar igång de här reaktionerna som vi pratade om tidigare.

Du kan också känna stress om det är jobbigt hemma. Till exempel för att de vuxna du bor med mår dåligt, är stressade, bråkar eller ska skiljas.

Du kanske har varit med om något svårt som gör att det blir för mycket för dig, som tex sorg, en kris, sjukdom eller att du har blivit utsatt för våld, mobbning eller andra kränkningar. Då är det viktigt att du känner att du har någon att prata med, det kan vara en vuxen i din närhet eller hos oss på UM.

Stress känns oftast i kroppen väldigt tydligt. Stress ger kroppen mer kraft ett tag, det blir som ett påslag av energi. När du blir stressad skickar hjärnan signaler till resten av kroppen. Då börjar hjärtat slå fortare, du andas snabbare och musklerna spänns.

Musklerna blir spända i kroppen. Du kan få huvudvärk och yrsel, kanske blir du illamående eller tappar aptiten. Det kan kännas som att hjärtat rusar, man får hjärtklappning och kan också känna sig andfådd fast man inte gjort något ansträngande. Man kan känna sig rastlös. Man märker ofta att man har svårt att koncentrera sig och att komma ihåg saker. Man kan bli irriterad och blir lätt arg över småsaker.

Vanligt är att man sover dåligt, kanske är det svårt att somna på kvällen även om kroppen känns trött så snurrar det i huvudet. Ibland somnar man men sover så lätt att man vaknar många gånger under natten. Man känner sig ofta tröttare än vanligt på morgonen. Stress ger kroppen mer kraft ett tag, det blir som ett påslag av energi. När du blir stressad skickar hjärnan signaler till resten av kroppen. Då börjar hjärtat slå fortare, du andas snabbare och musklerna spänns.

Som vi sa i början så är ju stress ett jättevanligt samtalsämne på UM, det händer att man söker för just det eller så kommer det upp i samtalen ändå. Det första vi brukar prata om på UM när stress kommer upp är att undersöka hur det fungerar med mat och sömn. Det är för att det ofta är något som påverkas negativt av stress, men också omvänt det som kan påverka det positivt. Det låter svintråkigt, men vi människor fungerar faktiskt bäst när vi sköter sömn och mat. Försök att äta mat med tillräckligt med näring och sov lagom mycket. Hjärnan och resten av kroppen behöver få mat och sömn på ungefär samma tider varje dag för att funka bra och kunna hantera stress.

Är det så att din stress hänger ihop med hur det är hemma, att något inte är bra, så kanske det är vissa saker du kan göra för att påverka din stress-MEN det kanske också är så att du kan behöva hjälp av någon annan. Prata med någon vuxen omkring dig som du har förtroende för, eller kom till oss på UM. Du behöver inte bära hela ansvaret själv.

Att röra på dig varje dag brukar hjälpa mot stress. Vill du träna och mår bra av det, så gör det, men det kan vara lika bra att ta en promenad eller dansa hemma för dig själv. Gör något som känns bra för dig.

Öva på att slappna av och lugna ner dig själv. Vila från stressande tankar på saker som har hänt, eller som ska hända. Kolla till exempel på en serie du gillar eller lyssna på en podd så du fokuserar på annat. Du kan till exempel testa andningsövningarna på 1177.se, eller bara vara ute i naturen. Olika saker fungerar olika bra för olika personer, men du kan behöva vara öppen för att prova något nytt. Du vet inte om det fungerar innan du provat!

Ta flera korta pauser när du pluggar eller jobbar. Det är viktigt att pausa några minuter då och då när du ska hålla på med något i flera timmar. Om du vet med dig att du ska jobba eller plugga hemifrån och inte får naturliga pauser som t.ex. raster på skolan, gör ett schema för dig själv. Det kan innehålla hur länge du ska plugga-men lika viktigt är att schemalägga pauser! Du kan också bestämma dig för hur du ska belöna dig själv då du är klar-vad gillar du? Titta på en serie, äta något gott eller kanske träffa en kompis?

Träffa personer du tycker om och gör saker du tycker är kul, det skyddar mot stress. I längden funkar det dåligt att välja bort saker du mår bra av för att hinna med annat. Undvik kaffe, alkohol, energidrycker, snus och cigaretter. Sånt ökar stressen i kroppen även om det kan kännas som att sånt hjälper för stunden.

Och så det här med mobiler....De flesta av oss kan nog känna igen att den ständigt är med, den plingar och surrar då vi får notiser. Många blir stressade av att alltid ha koll på mobilen och bli störda i det de håller på med av ständiga notiser, men det kan också kännas som att man tappar kontrollen om man stänger av notiser ett tag. Kanske vill man “ha koll” på sociala medier eller vara nåbar för kompisar.

Nu förstår jag att det här låter trist, men vi pratar om det ibland på UM, att öva på att lägga bort mobilen lite eller stänga av notiser ett tag. Faktiskt är det så- att bara att mobilen ligger framme, så vi ser den, även om notiser är avstängda, så kommer vi att ha svårare att koncentrera oss på det vi gör, tex plugga. Så testa, om bara korta stunder att både lägga bort mobilen och stäng av notiser och se hur det blir!

På UM kan man som sagt få möjlighet till samtal för att prata om det som stressar en, men också hur man kan hantera den. På UM har vi också ACT-kurser, som bland annat handlar om att hantera stress och oro. Våra kollegor Johanna och Marlene brukar hålla i sådana kurser och vi hade en pratstund med dem och nu ska vi höra ett exempel på hur en del av kursen kan gå till;

Intervju med Johanna och Marlene på Ungdomsmottagningen

Under våren så kommer vi inte att kunna erbjuda ACT-kurs på UM men vi hoppas att kunna börja med det till hösten igen. Så du som tycker att det låter intressant, håll utkik så kanske det kommer en ny chans att vara med.

Idag har vi pratat om stress, något som alla kan känna igen sig i och alla har någon gång känt sig stressad. Oftast kan den hjälpa oss att ta tag i saker, att få oss mer fokuserade för stunden, men ibland ställer den till det för oss och gör så att vi inte mår bra. Om det är så att du som lyssnar skulle behöva någon att prata med någon om din stress och hur du mår så kom till oss på UM. Länken till hemsidan finns i beskrivningen.

Vi hörs igen om två veckor! Hejdå

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och med mig Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka. Iallafall är det vårt mål- men nu senast blev det inte så. På grund av karantän och sjukdom så har vi inte kunnat spela in på ett tag.

Idag ska vi prata om HBTQI. Viktigt ämne för oss och något som vi på UM arbetar mycket med på olika sätt. Vi vet att det kan vara stökigt att hitta sin identitet och sexualitet som ung, att man kan känna sig ensam och hur viktigt det är att få känna att man hör till. UM ska vara en trygg plats där du kan prata om det här.

HBTQI, vad är det då? Ja, det är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner. Om du vill veta mer om begreppen och vad de betyder, besök gärna RFSL:s hemsida för mer information. RFSL är Riksföreningen för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter. Vi har träffat två personer ur styrelsen i Jämtland Härjedalen för att få höra lite mer om deras verksamhet och hur de arbetar för att skapa mötesplatser för unga HBTQI personer i länet.

INTERVJU med RFSL Jämtland Härjedalen

Så, vad är det då som gör att det är så viktigt att prata om HBTQI? Det är många som bara, “varför ska de synas och höras så mycket, det börjar bli tjatigt...” Varför behövs det en PRIDE-festival, det är väl ingen som bryr sig längre om någon är homo, varför behöver ni synas så mycket för”?

Det där har jag hört så många gånger. Jo, just därför, för att synliggöra gruppen. Forskning visar att unga HBTQI personer mår sämre både fysiskt och psykiskt jämför med unga inom majoritetssamhället. Vi vet också att hbtqi personer löper högre risk för att bli utsatta för olika sorters våld och hatbrott, framförallt transpersoner är extra utsatta.

Tillhör du en minoritetsgrupp så kommer inget gratis utan rättigheter är något som du måste kämpa för själv. För att få till förändring i samhället behöver gruppen synas och höras! Vi ska komma ihåg att det var inte så länge sedan som det var brottsligt att vara homosexuell eller att det ansågs som en sjukdom. Och vet ni, det var bara för några år sedan steriliseringskravet togs bort för transpersoner som genomgick könsbekräftande vård. 2013! Det är ju nyss. Dessa förändringar kom till för att personer ur hbtqi gruppen har kämpat för rättigheterna. Ju mer vi syns och hörs desto bättre blir det för oss i samhället. Samtidigt som vi visar andra att du inte är ensam! Ord och begrepp är viktiga. Det är kopplat till identitet, att få en känsla av sammanhang och att få ses som den en är. Vi har kommit långt i Sverige men det är fortfarande lång väg kvar tills alla hbtqi personer kan känna sig trygga och kan leva öppet.

Är inte det något vi alla behöver? Att få vara oss själva och känna en känsla av sammanhang?? Det om något är väl ändå en mänsklig rättighet.

Vi behöver också prata om könsidentitet. Vilket kön du själv känner dig som brukar kallas för just din könsidentitet. Det kan vara att du känner dig som kille, tjej, både och eller inget av det. Könsidentiteten är inte kopplad till vilken kropp du har utan till vilket kön du känner att du tillhör. Till oss på UM kan man komma för att prata om just det här, att inte känna sig “hemma” i sin kropp, så som den känns, som den ser ut och som den fungerar.

Det kan vara riktigt jobbigt för en del och det händer att man kan fundera på hur det skulle vara att ha ett annat kön än det man tilldelades då man föddes. På UM görs inga sådana utredningar eller behandlingar, men vi kan hjälpa vidare till det. Däremot så kan vi tillsammans prata om hur det känns, kanske om vilka funderingar och frågor man kan ha. På UM kan man också få hjälp med att slippa mensen om man upplever det som jobbigt av just den anledningen.

Det finns ju också andra funderingar man kan ha kring könsidentitet, t.ex. att man ska se ut och bete sig på ett visst sätt om man är biologiskt född som ett visst kön, så kallat könsuttryck. Det här hänger ihop med normer som finns i samhället. Ni kanske kommer ihåg att vi har pratat om det i tidigare avsnitt också, lyssna gärna på det. Normer är oskrivna regler i samhället som vi har att förhålla oss till och som vi oftast inte märker innan vi börjar fundera över dem eller kanske bryta mot dem. Då kan det kännas jobbigt, människor runt omkring en kanske reagerar, en del negativt på om man ser ut eller lever på ett visst sätt. Vi tycker att det är SÅ viktigt att du som känner igen dig i det här hittar de personerna som du kan få känna dig avslappnad, trygg och som dig själv med. Om det är svårt, kom till oss på UM-här kan du få känna just det!

Det vi tycker är så roligt är att bara de senaste åren så har det här med könsidentitet breddats och så många fler sätt att identifiera sig på får nu plats. När vi var yngre Cecilia så fanns det ju inte så många begrepp, tex icke-binär användes ju inte då.

Där spelar nog sociala medier en stor roll där unga har möjligheter att hitta nya begrepp som kan beskriva vem en är och en får chansen att utforska sin identitet via olika konton på tex tiktok. Vi märker det i våra samtal och får ofta höra nya begrepp.

Vi nämnde förut det här med att leva öppet som hela sig själv. Ibland nämns begreppet “att komma ut”. Med “att komma ut” menas att du berättar för andra om din identitet som skiljer sig från normen. Det kan handla t. ex. om din sexualitet eller könsidentitet. Heterosexuella och cis-personer behöver aldrig komma ut, för hela samhället antar att du redan är det.

Att komma ut kan upplevas som olika svårt för olika personer. Mycket är beroende på hur du har det runt omkring dig, i vilken grupp du rör dig i. Finns det en stark tystnadskultur i din grupp eller kan en prata öppet om det här? Olika religioner och samfund kan göra att det är svårt att leva öppet. Hur har du vuxit upp, hur är din familj? Dina vänner? Hur ser det ut i samhället där du bor? Som sagt, för en del är det här lätt men för många är det svårt. En del kanske aldrig kan leva öppet pga risk för att bli utestängd och utsatt.

Ja det kan ju ex gälla kompisgrupper. Tex om man som kille umgås i kompisgrupper som drar en massa bögskämt så kanske man då inte känner att det är läge att komma ut inför sina kompisar, det kan bli svårt och man kan känna en rädsla att inte bli accepterad.

Tyvärr är det också så att du inte bara behöver komma ut en gång. Eftersom vi lever i ett heteronormativt och cisnormativt samhälle så kommer du alltid antas vara hetero av omvärlden vilket betyder att du kommer att behöva berätta för andra om din sexuella identitet hela livet. Tusentals gånger. Det gäller också om du har en normbrytande könsidentitet. Du kommer att antas vara en cis-person. Det kan kännas tröttsamt och ibland kanske du inte orkar och det är helt ok. Du kanske inte orkar med 20 följdfrågor just den dagen hos frisören eller vem det nu är som frågar.

Och just därför att vi lever i ett heteronormativt och cisnormativt samhälle så är det, kanske framförallt när man är ung, viktigt att få träffa andra som är som du, hitta mötesplatser, ställen där du får träffa likasinnade, där du aldrig behöver förklara dig eller försvara dig. Där du kan slappna av, där du kan möta andra som vet vad du pratar om- som delar erfarenheter. Det gäller i alla minoritetsgrupper i samhället, det behöver få finnas rum där bara ni i gruppen är. Vanligt att personer ur majoritetssamhället muttrar om att varför ska det finnas, ska inte alla få vara med. Nej, inte alltid.

Så det är bra att tex RFSL skapar mötesplatser runt om i länet.

Det finns också en organisation som heter Lesbisk Makt som har ett projekt nu som heter Lesbisk Plats som också handlar om att skapa mötesplatser för unga HBTQI personer på landsbygden, du som lyssnar som tycker att det låter intressant - kolla in deras hemsida, länkas i beskrivningen.

Vi pratade tidigare om normer, det kan ju också finnas normer och förväntningar inom HBTQI gruppen som i alla andra grupper. Du kanske förväntas se ut och vara på ett visst sätt. Det kan finnas ideal som kan vara svåra att leva upp till. Så inte bara att en ska passa in i normsamhället utan också ska en passa in i HBTQI communityt! Om en inte känner att en passar in någonstans så kan det ju leda till en känsla av ensamhet. Det här med sökandet efter sin identitet och utforskandet av sin identitet är något som vi pratar mycket om på UM. En del är mycket säkra i sin identitet medans andra utforskar och testar sig fram. Om du behöver någon att prata med om dina funderingar så får du gärna komma till oss. Våra mottagningar är HBTQI certifierade vilket innebär att vi arbetar aktivt i vår verksamhet med frågor som rör unga HBTQI personer.

Vill du komma i kontakt med oss så finns länken till Ungdomsmottagningarna i beskrivningen. Andra bra länkar som finns där är till RFSL Jämtland Härjedalen, RFSL Ungdom, Transammans och Lesbisk makt.

Vi hörs igen om två veckor-förhoppningsvis! Då planerar vi att prata om stress. Vad det är men också hur en kan hantera den på olika sätt.

Hejdå!

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Idag tänkte vi prata om Ungdomsmottagningarna och vad vi pysslar med. Vi kom på nu efter några avsnitt att alla kanske inte vet vad en UM är och vad man kan få hjälp med hos oss. Det finns ungefär 250 ungdomsmottagningar över hela Sverige, den första startade faktiskt redan 1970. Vårt uppdrag är att hjälpa unga med frågor och problem kopplade till psykisk hälsa och ohälsa och stödja ungdomar till en god och söker sexuell hälsa.

Varför är det viktigt att det finns ungdomsmottagningar? Vi tycker att det är viktigt att unga har någonstans att vända sig med frågor om både kropp och mående. Tyvärr ses ofta ungas problem som just ungdomsproblematik och det kan leda till att unga inte tas på allvar inom vården just på grund av åldern. UM är ett ställe där du som ung ska känna att inga problem är för små eller stora att söka för. Ofta kan UM vara den första egna vårdkontakten för många unga. I nuläget har vi tre fysiska mottagningar i länet. Det är bra men vi önskar att vi kunde finnas i alla kommuner. Det handlar om att kunna erbjuda en jämlik vård, att det inte ska vara avgörande för var du bor om du kan träffa oss eller inte. Vi bor i ett stort län och vi tycker att det är fel att ungdomar ska behöva ta sig kors och tvärs över länet med långa resvägar för att träffa oss, vi skulle hellre vilja träffa er där ni är. Det är en önskan vi har och som vi arbetar för. Vi har möjlighet att träffa dig via videosamtal om du har långt att åka.

Vilka är vi då? Varför har du C valt att jobba på en ungdomsmottagning?

Ja, jag arbetar då som kurator på Ungdomsmottagningarna- vet du S. Jag har världens bästa jobb! Det som är så roligt med det här arbetet är att vi träffar unga i så olika åldrar. Allt från 13år till den dag man fyller 23. Det hinner hända så mycket under de åren och det är så spännande att få följa unga i vuxenblivandet, med alla toppar och dalar det innebär. För mig är det är så otroligt viktigt att kämpa för ungas rättigheter. Jag upplevde nog själv som ung att jag inte togs riktigt på allvar, just på grund av min ålder. Ju äldre jag blivit, desto mer medveten har jag blivit om hur viktigt det är att känna att man blir tagen på allvar som ung. Hur bra det kan bli om man får uppleva det. En stor del av mitt arbetsliv (vilket ju är väldigt lång tid eftersom jag är SÅ gammal nu) har jag ägnat åt de unga som antingen själva missbrukar eller som lever med någon vuxen som gör det. Det är någonting som jag brinner lite extra för, men jag tycker att allas problem eller frågor är lika viktiga och jag vill att de unga vi träffar känner sig viktiga och lyssnade på.

Du då S, varför vill du jobba på UM?

Jag jobbar som barnmorska och anledningen till att jag läste till barnmorska en gång i tiden var att få jobba med hbtqi frågor och unga och det var också anledningen att jag ville jobba på en UM. Det är frågor som jag brinner lite extra för. Jag saknade själv att ha någonstans att vända mig när jag kom ut som ung och lesbisk. UM fanns då också men arbetade inte med de frågorna. Det är jag glad för att vi gör idag.

Vi som arbetar på UM kan ha olika frågor som vi känner lite extra för men det alla som arbetar på UM har gemensamt och det gäller alla mottagningar i landet är att vi just arbetar på uppdrag av er unga. Vi följer dig och stöttar dig i det du önskar hjälp med under år som för många kan vara ganska röriga och omtumlande. En del behöver oss inte alls medan andra kommer och går genom åren. Kanske söker du för en sak när du är 14 år och en helt annat när du är 22. UM ska vara en trygg plats för alla och där du ska känna att du blir lyssnad på.

Så C du jobbar som kurator, vad kan man få hjälp med hos dig?

Till mig som kurator kan man komma och vilja prata om många olika saker. Man kanske känner sig stressad eller orolig, kanske har man ångest. Det kan vara samtal om relationer, med kompisar, familj eller med partner. Man kanske har funderingar kring sin sexualitet eller kanske sin könsidentitet? Ibland gör det ont vid sex, då kan man behöva träffa en läkare och barnmorska, men ibland också mig som kurator. Ibland händer det att man är utsatt för kränkande behandling eller våld av någon, kanske har man varit med om ett sexuellt övergrepp. Många samtal kan handla om att leva med någon vuxen som inte mår bra och hur det påverkar en. Ens vuxne kanske mår psykiskt dåligt, missbrukar eller är våldsam. Ibland kan samtal handla om att man inte vet vad man vill göra efter skolan, man kanske känner sig vilsen. Det känns som att alla andra har “en plan”.

Man kan ha problem med sömnen, kanske har man hemligheter som man inte mår bra av. Kanske har man problem med mat, alkohol, droger eller spel. Ibland finns tankar om att inte vilja leva. Det kan ha hänt något jobbigt eller svårt som gör att man inte mår bra, eller så mår man bara dåligt ändå utan att veta varför. Man behöver aldrig veta varför man mår dåligt för att komma till mig som kurator. Vänta inte heller! Jag vet att vi pratat om det här i ett tidigare avsnitt, avsnitt 2 faktiskt, gå gärna in och lyssna på det. “Att våga prata om att inte må bra” heter det. Många tycker att deras problem inte är “tillräckligt svåra” eller att “andra mår sämre” och så väntar man med att söka hjälp. Gör inte så! Sök direkt i stället, hos oss på UM så tycker vi inte att någon fråga eller samtalsämne är för litet eller dumt! Och kan vi inte hjälpa dig så kan vi alltid hjälpa dig vidare till någon som kan.

På ungdomsmottagningen har vi som arbetar här tystnadsplikt. Det betyder att vi inte får tala om för någon att du har varit här eller vad vi har pratat om. Det betyder att dina vuxna inte per automatik behöver få reda på att du varit hos oss, om du själv inte vill det. Det är för att du ska kunna känna dig trygg hos oss och våga prata om det du vill. Vi skriver journal, men den är också skyddad av sekretess, ingen som inte har med din vård att göra får titta i den. Det finns dock undantag från vår tystnadsplikt, det heter anmälningsplikt och är samma för vuxna oavsett om de arbetar på ungdomsmottagningen eller i skolan; om vi får vetskap om att en ung person under 18 år far illa så behöver vi ibland meddela socialtjänsten om det. I sådana fall får du veta det, oftast innan.

Och du då S, vad arbetar du med som barnmorska?

Jag som barnmorska arbetar mycket med frågor som rör sexuell hälsa. Vi som arbetar här är vana att prata om det och vi vill vara en plats där du ska kunna komma med dina frågor och funderingar kring ämnen som en kanske inte pratar så mycket om med någon annan. Till oss barnmorskor kan du komma om du tex har frågor kring kroppen, kroppen förändras ju mycket under pubertet och det kan en ha funderingar kring. Vanligt med frågor kring mens och har du problem med din mens så kan du få hjälp här. Lyssna också gärna på vårt avsnitt som handlar just om mens.

Många kommer med frågor om sina könsorgan. Det kan vara frågor som “ser det normalt ut” eller så kanske det kliar, svider, trång förhud eller vad det kan vara. Vi gör också undersökningar av kön om du själv vill. Vi får också frågor som rör sex, kanske har du haft sex som har krånglat? Som vi har pratat om i tidigare avsnitt, gå in och lyssna på det. Du kanske behöver ett bra skydd mot könssjukdomar och/eller graviditet. Det kan vi hjälpa dig med. Du kan testa dig mot olika könssjukdomar hos oss.

Du kan ta ett graviditetstest om du misstänker att du är gravid. Du kan också få gratis akut p-piller om du har haft sex på ett sätt där det finns risk för graviditet.

Vi pratar också mycket om hur du mår, hur du har det i livet, hemma, i skolan, relationer. Du kanske har funderingar kring din sexuella identitet eller könsidentitet? Eller något annat som känns viktigt.

Förutom enskilda besök så träffar vi också ungdomar i grupp. Bland annat har vi haft en ACT-kurs som bland annat handlar om att hantera stress och en grupp med fysisk aktivitet.

Det som också ingår i UM´s uppdrag är att arbeta utåtriktat. Det vill säga att vi brukar i vanliga fall träffa grupper av ungdomar eller skolklasser på högstadiet och gymnasiet, antingen på plats på mottagningen i Östersund eller ute på skolorna i länet. Nu har vi inte fått träffa stora grupper de senaste två åren pga pandemin och det är något som vi verkligen saknar för det är ju en chans för oss att nå ut till alla unga med information om vår verksamhet, det är många som inte vet om att vi finns. Det är också något som vi tycker är så vansinnigt roligt! Den här podden är ett försök at nå ut till unga på ett annat sätt under pandemin. Så fort vi bara får så kommer vi att starta upp klassbesöken igen.

Vi vill att alla ska känna sig trygga i att kontakta oss. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller var du bor, om du är kille, tjej, transperson, icke binär eller identifierar dig på annat sätt, vilken sexuell identitet du har eller inte har. Det spelar heller ingen roll hur din hjärna eller kropp fungerar eller vad du tror på. Ungdomsmottagningarna JH är HBTQI certifierade sedan 2018. Besöken är gratis. Det är viktigt att du som söker till oss gör det av egen fri vilja, för att du vill komma till oss och ser helst att du kontaktar oss själv. Ibland kan det kännas läskigt och svårt att boka tid, då kan du ta hjälp av någon annan med det. 

Det enda som krävs för att komma till UM är alltså att du har rätt ålder inne. I Jämtland Härjedalen tar vi emot ungdomar och unga vuxna mellan 13-22 år, alltså till den dag du fyller 23 år. I länet har vi tre mottagningar, en i Östersund som har öppet alla vardagar och en kväll i veckan, en mottagning i Strömsund och en i Sveg. De har öppet en dag per vecka. Ungdomsmottagningen tillhör Region Jämtland Härjedalen.

För att komma i kontakt med oss eller för att boka tid: gå in på vår hemsida. Du kan träffa oss antingen via ett bokat besök på någon av våra mottagningar eller via videobesök i mobilen/datorn. Du kan också boka ett telefonsamtal med oss. Vi vet ju att det är långt och knöligt för många att åka och besöka oss, om det går så kan det ju vara praktiskt att ha samtalet på telefon eller video, men alla är såklart välkomna att besöka oss på plats också.

Så nu vet du lite mer om vad en ungdomsmottagning är och vad ni kan få hjälp med hos oss. Om du som lyssnar vill komma i kontakt med oss så finns länken till vår hemsida i beskrivningen.

Vi hörs igen om två veckor. Hej då.

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och Stina, barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Vad är aktuellt? Smittorna ökar, inte bara covid, utan också magsjuka och influensa och förkylningar.

Kom ihåg! Om du planerar att besöka oss och har symtom så stanna hemma. Ring oss i stället! Även om du har testat neg för covid. Vi vill ju gärna kunna hålla mottagningarna öppna och fortsätta träffa er men det går inte om vi får in smittor.

Nu är det julvecka, jul och jullov. Något som många ser fram emot, men inte alla. För en del är det kanske inte bara så härligt, utan kan vara en period av stress, rädsla, oro för att behöva vara hemma med sina vuxna. Det här avsnittet känns lite extra i hjärtat på mig, det kommer att handla om att som ung leva med en vuxen som har missbruk och/eller psykisk ohälsa. Hur det kan vara och hur det kan påverka en, men också om hur man kan få hjälp och hitta någon att prata med.

Det här är ett vanligt ämne på UM, tyvärr! Vi träffar många unga som lever med en vuxen som har ett missbruk och/eller en psykisk ohälsa, men också de som är äldre och som vill prata om hur det har varit tidigare och hur det påverkar en nu. Vi ville ta upp det här ämnet lagom till jul, just därför att storhelger för en del kan bli extra jobbiga. Det kanske dricks mycket alkohol hemma och med det bråk och tjafs, kanske känner man sig orolig, otrygg och ledsen. Det blir lång tid att vara hemma från skolan, som kanske för en del är en trygghet i vanliga fall, att få komma iväg.

Du Cecilia som träffa många unga i samtal, hur kan det vara och kännas då för den som har det så här hemma?

Det kan såklart vara otroligt olika, men vissa saker kan du kanske känna igen dig i; T.ex. att saker inte funkar som de ska hemma, kanske din vuxne inte handlar, städar eller lagar mat så ofta som det behövs. Du får inte hjälp med läxor eller andra saker och kanske får ta ett stort ansvar.

Din vuxne verkar inte bry sig eller orkar inte göra saker med dig. Hen kanske bryter sina löften och saker blir inte som planerat. Du oroar dig för att hen ska bete sig konstigt, göra bort sig eller göra sig illa. Det är bråkigt hemma. Du kanske blir rädd ibland. Du vill inte att andra ska få reda på hur det är hemma. Du känner dig ledsen, ensam, arg eller har svårt att koncentrera dig. Du kan vara rädd att lämna den som mår dåligt ensam. Det kan till exempel göra att du tycker att det är jobbigt att gå hemifrån. Den som mår dåligt kan bli arg, ledsen eller irriterad på dig fast du inte har gjort något fel. Eller ge dig skuldkänslor som du inte ska behöva ha.

Trots att man kan känna så här, så är ju det här oftast en vuxen som man tycker väldigt mycket omkanske ens mamma eller pappa- eller en annan nära vuxen. Det är viktigt att pausa här och säga att det är aldrig ditt fel att din vuxne missbrukar eller mår dåligt. Det du känner och tänker är heller inget konstigt eller fel, det är helt normala reaktioner på en dålig situation. Din vuxne behöver verkligen heller inte vara en dålig person, men hen behöver hjälp för sitt missbruk eller psykiska ohälsa, och det ska hen få av vården eller någon annan institution. Det är inte ditt ansvar!

Det kan vara jobbigt att skämmas för sin vuxne, eller känna skuld för sina egna reaktioner, att kanske inte vilja ta med kompisar hem för man inte vet hur det kommer att vara hemma den dagen. Man blir en del av en tystnad, en familjehemlighet som alla i familjen kan jobba rätt hårt för att upprätthålla. Man blir som barn i en familj med missbruk expert på att leta fram alkohol som ligger gömd, att läsa av sina vuxna, att märka första tecknen på att den vuxne kommer att dricka eller kanske är på väg in i ett skov av sin psykiska ohälsa.

Det här tar på krafterna, man blir trött, stressad och kanske går som på helspänn mest hela tiden. Det här kan man behöva prata om med en vuxen som man litar på, kanske en släkting, en granne, med oss på UM eller någon i skolan. På UM, när jag som kurator möter unga som är i en sådan här situation, så händer det att man är tveksam till att prata om det jobbiga. Hur ska det hjälpa mig att prata? Min erfarenhet är ändå, att det är ganska skönt att få prata med någon som vet hur det är, någon som kan visa att man inte är ensam. Ibland räcker det att få prata med mig som kurator, men det händer också ibland att jag hjälper vidare till t. ex. Socialtjänsten för mer hjälp.

Man kan också kontakta Maskrosbarn som finns på nätet. Med dem kan man prata digitalt eller chatta, de vuxna som man kan prata med där har själva vuxit upp med vuxna som missbrukat och mått psykiskt dåligt. På nätet finns också BRIS, dit du kan ringa eller så kan du chatta, även nattetid. Du kan boka tid med kurator, även på engelska och arabiska.

Man kan som sagt också få hjälp och stöd av socialtjänsten i sin kommun med olika insatser. Det kan se lite olika ut, det kan t. ex. vara att få träffa andra som är i samma situation, en så kallad stödgrupp. Det kan hjälpa mycket att prata med personer som vet hur det är och som har varit med om liknande saker. Ibland kan man få en kontaktperson, en trygg vuxen att prata med och kanske hitta på saker med, som att ta en fika. Ibland kan man också behöva bo hos en annan familj ett tag om det behövs, det kallas familjehem. Det kan vara en kortare eller en längre tid. Man kan också bara bo där ibland, som en helg då och då.

Det är inte att skvallra eller svika om du pratar med någon du har förtroende för. Du gör det för att hjälpa både dig själv och den som mår dåligt. Det är viktigt att du tänker på dig själv. Du har rätt att må bra, även om någon annan mår dåligt. Du kan visa att du bryr dig om den som mår dåligt. Men du ska också göra sånt som du mår bra av, och sånt som är viktigt för dig. Försök att göra något som du själv tycker är roligt varje dag.

Det finns så mycket fördomar om personer som har missbruk eller psykisk ohälsa. Att en missbrukare är en person utan bostad, eller en person med psykisk ohälsa vårdas på psykiatrisk avdelning. Att det är något som syns på en människa. Det kan ju absolut vara så-men sanningen är snarare att det är helt vanliga människor med helt vanliga jobb och intressen som har missbruk och psykisk ohälsa. Det märks kanske inte alltid utåt, men hemma märks det oftast väl, särskilt för familjen eller andra nära.

Det är svårt att uppskatta hur många unga personer som växer upp med vuxna omkring sig som missbrukar, men minst 1 av 5 barn/ungdomar under 18 år lever med åtminstone en vuxen som har missbruk och/eller psykisk ohälsa, men förmodligen är det många fler. Ett annat sätt att visa på, är att det är ungefär 5-6 elever i varje klass, eller fler beroende på hur stor klass det är! Det är många! Och trots att det är så vanligt det så är det här något som vi oftast inte vet om, eftersom det inte är något vi pratar om!

Vi har ju tidigare tagit upp i podden att det kan vara så svårt att prata om att man inte mår bra, när det handlar om att en förälder eller annan viktig vuxen missbrukar eller har psykisk ohälsa, så kan det vara ännu svårare. Man kanske skäms för sin vuxne, man kanske är orolig för att berätta för någon. Tänk om den man berättar för gör en orosanmälan till socialtjänsten och jag inte får bo kvar hemma! Tänk om min vuxne blir arg på mig. Och så vidare. Det här ÄR svåra saker att prata om, men det är så viktigt att veta vilken hjälp man kan få och att man inte är ensam om att ha det så här. För så kan det kännas, som att man är ensammast i världen. Vi vill bara säga det till dig som lyssnar-du är inte ensam och det finns hjälp att få!

Det ser lite olika ut i länet, men på vissa ställen har fritidsgårdar öppet under julhelgen och jullovet dit man kan gå. Bland annat på Briggen Fritidsgård i Brunflo, Östersund har man faktiskt öppet på julafton mellan 18-22 för alla åldrar. Helt fantastiskt och så viktigt för många! Vi har kollat runt lite och det verkar som att de flesta kommuner har öppet under jullovet på sina fritidsgårdar. Kolla gärna på era kommuners hemsidor, så ser ni vilka tider som gäller. Som vi nämnde tidigare så finns också Maskrosbarn och Bris, som har sin chatt extra öppen under hela julhelgen, även nattetid, och man kan också boka tid där för samtal med kurator online. På UM har vi öppet alla vardagar, du kan också vända dig till oss för att prata. Våra öppettider hittar du på vår hemsida, länk i beskrivningen.

Så för att sammanfatta dagens avsnitt; idag har vi pratat om unga som växer upp med vuxna omkring sig som har missbruk och/eller psykisk ohälsa. Hur det kan vara och hur det kan påverka en, men också om hur man kan få hjälp och hitta någon att prata med.

Vi hoppas att ni får en bra och skön ledighet och att vi hörs igen om två veckor. Ha det bra. Hejdå!

Hej och välkomna till UM-podden med mig Cecilia, kurator och Stina barnmorska. Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka.

Idag ska vi prata om abort, det betyder avbrytande av en graviditet. Det är ett ämne som vi får många frågor om på UM och som vi som vårdpersonal tycker är ett jätteviktigt ämne att prata om. Så idag kommer det att bli ett enda långt brandtal om rätten att bestämma över sin egen kropp och värnandet av abortlagstiftningen! Och så lite annat. Häng med.

Då vi skulle prata om ämnet abort idag så funderade vi innan hur vi skulle prata om det. I andra avsnitt så har vi ofta tagit upp olika sätt att se på det ämne vi pratat om, och det för att man kan tycka och känna olika. Men i det här avsnittet vill vi att alla som lyssnar ska vara helt klara med var vi står i den här frågan. UM ska vara ett tryggt ställe för dig där du inte blir ifrågasatt eller misstrodd- det kan vi inte säga nog många gånger.

Många kommer till våra mottagningar för att ta graviditetstest. Det är gratis. En del test är positiva vilket betyder att du är gravid. Graviditeten räknas från den senaste mensens första dag. Om du är gravid så har du två val: Antingen kan du behålla graviditeten eller så kan du avbryta graviditeten dvs göra en abort. De allra flesta graviditeter upptäcks tidigt så oftast är det ingen brådska med det beslutet. En del vill fundera lite över alternativen, andra vet direkt vad de vill göra. För dig som vill göra en abort är det bra att veta att vi inte utför själva aborten på UM utan det får du hjälp med på sjukhuset i Östersund men vi kan prata om dina tankar och känslor kring det, vara ett stöd för dig om du behöver samtal både före och efter en abort och även hjälpa till med kontakten med sjukhuset om du vill. Om du sedan önskar ett skydd mot graviditet så kan vi hjälpa dig att hitta en bra metod.

Och vad är det då som gäller kring aborter? I Sverige har vi en abortlag från 1975 vilken ger alla personer rätt till fri abort till och med den 18:e graviditetsveckan. Det är en av världens mest generösa eller frikostiga abortlagstiftningar. Efter vecka 18 behöver du ansöka till Socialstyrelsen om att få göra en sen abort. Rätten till fri abort gäller oavsett varför en person vill göra abort, och det är alltid den gravida som bestämmer. Att göra abort kostar som ett vanligt läkarbesök, är du under 18 år kostar det inget. Rätten till fri abort i Sverige gäller även för asylsökande och papperslösa personer. Papperslösa personer är alltså de som håller sig undan för att inte bli utvisade eller personer som inte ansökt om tillstånd att vistas i landet. Även de som bor i länder där det är förbjudet med abort har rätt att komma till Sverige för att få hjälp.

Det är alltid du som är gravid som bestämmer om du vill göra abort eller inte, det står i abortlagen. Du har också rätt att ändra dig när som helst före själva aborten. Det kan vara bra att prata med den som du har blivit gravid tillsammans med om hur du vill göra. Det är också bra att fatta ett gemensamt beslut om det går. Men ibland går inte det och då bestämmer du som är gravid.

Att vara den som inte får vara med och bestämma om en abort kan kännas jobbigt. Du kan bli förälder fast du inte var beredd på det. Den som är gravid kan också välja att göra en abort även om du inte vill. Ibland kan det röra upp en massa känslor och ibland kan du också behöva prata med någon. Det kan du få hjälp med på UM.

Så, när vi nu pratar om aborter så behöver vi lite fakta; I Sverige utförs ungefär 35 000 aborter per år. Av dessa utfördes 85 procent före graviditetsvecka 9. De allra flesta graviditeter upptäcks tidigt.

Hur går en abort till? Som vi nämnde tidigare så får du hjälp på sjukhusets gynekologiska mottagning, där behöver du boka en tid. Det finns ingen åldersgräns för att få göra en abort. Medicinsk abort är det vanligaste och det betyder att du får mediciner som gör att graviditeten avbryts. Om du har bra stöd omkring dig kan du välja att göra aborten hemma, annars kan du få vara en dag på sjukhuset. En abort gör så att du blöder som vid mens men den kan vara kraftigare. En abort påverkar inte möjligheten att bli gravid senare i livet, det är det många som oroar sig för. Cecilia, jag vet att vi får många frågor från de som är under 18 år och vill göra en abort, hur fungerar det?

Även om du är under 18 år är det du själv som bestämmer om du vill göra abort. Personalen på gynekologiska mottagningen har tystnadsplikt och får inte berätta för någon om ditt besök. Men om du är under 18 år brukar personalen föreslå att någon vuxen hemma får veta att du ska göra en abort. Det kan vara bra med någon som kan vara ett stöd både före och efter aborten.

Går det inte att berätta hemma att du ska göra en abort kan du kanske berätta det för någon annan vuxen som du litar på. Det kan vara en släkting eller någon annan närstående, eller en kurator eller en skolsköterska. Ju närmare 18 år du är ju mindre har de vuxna som ansvarar för dig rätt att få veta om dina kontakter med vården.

Vårdpersonalen kan behöva bryta mot tystnadsplikten om de tror att du far illa på något sätt. Då kan de kontakta en vuxen som ansvarar för dig. Men de gör inte det om du riskerar att råka illa ut om din vårdnadshavare får veta att du är gravid eller vill göra en abort. De kan ibland också behöva göra en orosanmälan till Socialtjänsten för att du ska få hjälp. I så fall får du alltid själv veta det. Det var vad som gäller kring abort och tystnadsplikt om du är under 18 år. Om du har funderingar kring det här eller annat, ta kontakt med oss på UM så kan vi berätta mer.

Vår nuvarande abortlag kom alltså 1975. Innan dess har Sverige historiskt haft mycket stränga straff för abort. Att få till abortlagen 1975 var en lång process som kom till efter hårda debatter i samhället, det fanns en oro att om abort blev mer lättillgängligt så skulle det missbrukas och leda till ett moraliskt förfall. Det var många som ville att det skulle vara svårt att göra abort för då skulle fler låta bli. Trodde man, och det verkar man fortfarande tro i många länder runt om i världen där aborter är helt olagligt oavsett omständigheter.

Forskning visar ju att abortförbud inte leder till en minskning i antal aborter utan att aborterna i stället sker på osäkra och farliga sätt. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, dör ungefär 5 personer varje timme runt om i världen på grund av osäkra aborter. 5 personer varje timme dygnet runt. Tänk att så många personer ska behöva dö varje år på grund av dessa lagar! Helt i onödan. Att viljan att kontrollera människors kroppar är så stark att det lagstiftas om det. Men sedan en att den lagen i praktiken inte alls har någon verkan utan bara gör så att människor dör istället, det verkar inte spela någon roll. Det är så fel på så många sätt.

Innan vår nuvarande abortlag kom så åkte svenska personer till andra länder , tex till Polen för att göra abort, för då var det lagligt där, men nu är det olagligt. Så det kan skifta fort. Det är kanske lätt att tro att abortlagen i Sverige är något självklart men tyvärr är det inte något som vi kan ta för givet. Det finns idag strömningar i Sverige som vill sänka abortgränsen och på andra sätt inskränka eller hindra personers möjlighet till rätten till sin egen kropp. Det finns t.ex. stater i USA som har bland världens hårdaste abortlagar, så även i demokratiska länder så inskränks de mänskliga rättigheterna. För det är så, att aborträtten är kopplad till de mänskliga rättigheterna, rätten till hälsa, rätten till privatliv och värdighet och rätten till ickediskriminering. Det är så otroligt viktigt att vi värnar om de rättigheterna.

Även om det står tydligt i vår svenska abortlag att alla personer har rätt till fri abort oavsett anledning så vet vi att många kan uppleva skam och skuld dels över att “hur kunde jag hamna i den här situationen” och dels för att inte ha en “tillräckligt bra anledning” att göra en abort. Det där hänger ihop med ett skuldbeläggande från samhällets sida av oönskade graviditeter. Det sociala stigmat, gamla tankar kring dygd, moral och oansvarighet som hänger kvar. De flesta har säker hört någon säga “jag är för fri abort MEN...ska man verkligen få göra hur många som helst... eller men jag tycker att det är lite för enkelt en del kan ju använda det som ett preventivmedel... och så vidare, det finns många fortsättningar på den meningen som florerar där ute, ofta i diskussioner på sociala medier. Jag tycker att diskussioner kring abort går i vågor. Folk har så mycket åsikter om varför en person gör abort och hur många aborter en person gör, att personer är oansvariga som blir gravida. Vi har i Sverige rätt till fri abort, den lagen kan vi inte börja diskutera utifrån moraliska aspekter, antingen är den fri eller så är den inte fri. För vem ska annars bestämma hur många aborter en person får göra eller av vilken anledning? Fri abort innebär att du inte ska behöva förklara för en enda person om orsaken till ditt val. Fri abort innebär att du kan göra en abort eller tre hundra och det ska inte spela någon roll. Och du ska verkligen inte behöva känna skam eller skuld pga ditt val. Vi ska vara väldigt rädda om den abortlag som vi har!

Kunde inte hålla med mer! Att börja villkora rättigheter tror jag är en riktigt farlig väg att gå.Punkt slut. Däremot-så kan vi behöva prata lite om hur man kan må inför, under och efter en abort.

Alla upplever att genomgå en abort på olika sätt. En del ser det som ett lätt val och reflekterar inte så mycket över det och andra upplever det som något känslomässigt jobbigt både innan och efteråt.

En del kan känna ambivalens, de vet inte riktigt hur de vill göra med en graviditet. Vi tycker att det är viktigt att säga att det inte finns regler för hur man ska må och känna. En del kan få skamkänslor över att de inte upplever det som tillräckligt jobbigt, att man måste “må dåligt” över att göra abort. Och för andra så är det något stort och jobbigt, och något man går och bär på länge. Det här kan ju gälla för båda två som är inblandade i graviditeten. Oavsett kan man ibland behöva prata om det, och det kan du göra med oss på UM.

Om det är så att du misstänker att du är gravid så får du gärna komma till någon av våra mottagningar och ta ett gratis graviditetstest.

Om du vill göra en abort så kan du antingen ringa direkt till gynekologiska mottagningen för att boka tid eller också fylla i ett formulär på 1177 så ringer kuratorn där upp dig. Hör av dig till oss om du tycker att det är svårt att själv boka tiden så hjälper vi dig med den kontakten.

Sammanfattning: Idag har vi pratat om abort. Vad det är, hur det går till, om rätten att bestämma över sin egen kropp, om mänskliga rättigheter och varför det är så viktigt att värna om den svenska aborträtten. Om du som lyssnar på vår podd vill komma kontakt med oss på UM så finns länken till vår hemsida i beskrivningen.

Vi hörs igen om två veckor. Hejdå

Hej och välkomna till UM-podden med mig C, kurator och S, barnmorska. Vi arbetar på
Ungdomsmottagningarna JH och spelar in ett nytt avsnitt av den här podden varannan vecka om ämnen som vi möter i samtal med unga på UM. Hur mår vi idag?

Idag ska vi prata om ångest-detta laddade ämne! Ångest är något som alla har men få pratar om. Ångest syns inte utanpå och då är det lätt att tro att en är ensam om att känna det. Vi ska prata om vad ångest är, hur det kan kännas, varför vi får det, i vilka situationer vi kan få ångest och vad en kan göra åt det.

Det här med ångest är ett mycket vanligt samtalsämne hos oss på UM, kan variera hur svårt det känns för olika personer. Hur mycket det påverkar ens vardag och hur begränsad man blir.

Vad är ångest? Vi använder ordet ångest mycket i vardagen. Vanligt att en säger “jag har sån ångest för...”. eller “Jag får panik!” Det är ett sätt att beskriva känslorna i kroppen.
Vad är det då? Ångest är en känsla av stark oro, rädsla eller nervositet som känns i kroppen. En kan få ångest av något skrämmande som har hänt men också bara att tänka på något som en är orolig för.

Det här med ångest och rädsla, det är en medfödd reaktion som har utvecklats under lång
tid. Tusentals år sedan om vi blev hotade av t.ex. vilt djur-inte stå och fundera på vad vi skulle göradöd och uppäten. Utvecklades en reaktion i hjärnan, en alarmsignal som går ut i kroppen som blixtsnabbt reagerar. Reaktionen sker automatiskt och kan triggas av olika situationer. Ibland blir vi rädda i en läskig verklig situation, men reaktionen kan också triggas av att bara tänka eller prata om något som vi tycker är jobbigt för att hjärnan ska tro att du är i fara och kroppen reagerar helt plötsligt.

Superbra reaktion som från början utvecklades för att vi skulle överleva och innebär att ens kropp fungerar. I vår tid och i vårt samhälle nu, så behöver vi oftast inte vara rädd för vilda djur, men våra hjärnor och kroppar reagerar likadant fast på andra saker. I vår vardag nu för tiden, så är ångest oftast ihopkopplat med att vi fastnar i en loop av orostankar om något och våra kroppar reagerar på det.

Men du C som träffar många personer som har ångest, hur kan det kännas?

Det kan känna olika för olika personer och så klart olika starkt. Det kan vara allt från lite obehag i kroppen till att tro att en ska dö. Det kan vara extremt obehagliga känslor men de är inte farliga. Det är helt ofarligt att ha ångest! Viktigt att säga, eftersom många kan fastna i orostankar om att det är farligt, att något ska gå sönder i kroppen. Vanligt är att hjärtat börjar slå hårdare, du andas fortare, du kan bli darrig i kroppen, torr i munnen, du rodnar, blir svettig i händerna, kan ha svårt att få ut det du vill säga, du kan känna dig svimfärdig.

Lika jobbigt, men som heller inte syns utåt är alla orostankar kopplade till ångesten! Det kan bli som en torktumlare med jobbiga tankar som snurrar fortare och fortare i huvudet.

De där känslorna kan jag verkligen känna igen! När får du ångest C?

Åka färja eller stor båt är riktigt obehagligt. Men också mer vardagliga saker, som att vara rädd för att andra ska tycka att jag är dålig på det jag gör, i alla fall om det gäller något som jag tycker är viktigt, t.ex. den här podden. Det som är viktigt att säga är att jag oftast gör det jag vill och behöver göra ändå - och känner ångest. Då jag gör det, så blir det oftast lite mindre jobbigt nästa gång.

När det gäller det här med ångest så behöver vi skilja på olika grader och typer av ångest. Som vi har sagt tidigare så har alla människor oro och ångest ibland, men för en del människor tar det över hela vardagen och hindrar dem i deras liv. Ibland så stark att deras problem beskrivs med en diagnos. Då kan man behöva hjälp med psykologisk behandling och ibland medicin.

Exempel på sådana diagnoser kan vara PTSD , posttraumatiskt stressyndrom. Efter en eller flera olika traumatiska händelser, kan ibland få riktigt svåra besvär under lång tid efteråt. Ett annat exempel på svårare problem är tvångssyndrom, eller OCD, som handlar om återkommande och upprepande tvångstankar som: ”Jag har nog inte låst dörren, stängde jag av spisen?” och tvångsmässiga ritualer – undersöker om spisen är avstängd, tvättar händerna otaliga gånger, måste gå på vissa steg i trappan. Tankarna är påträngande och plågsamma och handlar ofta om att något hemskt kommer att hända. Tvånget behöver vara så starkt att det hindrar en i vardagen, man kanske aldrig kommer iväg till skolan eller jobbet för att man fastnar i att tvätta händerna. Det kan vara mycket jobbigt att ha så här svåra besvär, men det finns hjälp att få!

Svårare besvär som jag har beskrivit nu, som slutar i en diagnos, är inte så vanliga. Man räknar t.ex. med att det är två procent av befolkningen som har OCD. Så det här är viktigt! Även om man kan känna igen sig i att t.ex. ha tvångsmässiga tankar och beteenden, behöver inte det betyda att man lider av OCD. “Lite tvångiga är vi nog allihopa”!

Absolut! Jag hade ganska många tvångstankar som barn, olika ritualer som jag ägnade mig åt, de flesta försvann med tiden men några hyss har jag kvar.

För de allra flesta människor så är problemen inte så här svåra, men om de är det så finns det bra hjälp att få.

Många unga som jag träffar i samtal kan känna stark oro för ex. klimatet, men kanske också för att de själva eller någon nära ska bli sjuk eller dö. Man kan känna ångest för att man har så höga krav på sig själv i skolan eller i sin sport, man kan oroa sig för saker som man inte kan lösa, t.ex. att en anhörig är sjuk.

Och ofta fastnar man, som vi sa tidigare, i loopar av orostankar om olika saker och ägnar massvis av tid med att oroa sig för om man ska få ångest snart och fundera på varför man har ångest. Ju mer vi funderar på och fokuserar på ångesten- desto mer ökar den.

Ja den här inre oron och ångesten kan ta över hela ens kropp och påverkar ens vardag rejält. Kanske börjar en försöka undvika det som ger en ångest vilket ju är helt naturligt egentligen om en tänker efter. I stunden känns ju ofta det bättre, eller hur? En kanske också försöker lindra ångesten med alkohol. Dålig ide! Grejen är att alla saker vi gör för att undvika eller döva ångesten, som oftast funkar lite grann i stunden, gör ångesten värre på sikt. Dåliga nyheter för den som tänkte att undvikanden löser allt! Dessutom så missar en ju förmodligen en hel del bra grejer om en börjar undvika mer och mer i livet.

Jag är superbra på att skjuta upp saker - klassiskt! Det där telefonsamtalet som måste ringas t. ex. Trots att jag fattar i stunden att det här kommer ju att komma tillbaka senare och bli skitjobbigt, så känns det ju skönt just där och då!

Å andra sidan så kan ångest ibland vara en signal om att ta tag i grejer! Det blir som en
startsignal och en drivkraft, det blir till hjälp. Precis som det du pratade om tidigare. Det gäller dock att hitta en balans! Jag behöver tex påslaget, annars skulle jag aldrig få något gjort.

Så vad kan en göra? Om du upplever att besvären är så stora att de börjar påverka din vardag och du undviker saker som du egentligen kanske vill göra, kom till oss på UM eller prata med någon annan person som du känner förtroende för. På egen hand kan du börja “undvika undvikanden”, alltså att försöka göra allt du brukar göra, behöver göra och vill göra-trots att du känner ångest. Det i sin tur kommer att göra att ångesten sakta men säkert minskar . Du kommer också att märka att du klarar saker trots att du känner ångest. Allt det här kräver övning, det kan kännas svårt och omöjligt, men det går att lära sig att hantera och leva med ångest.

Då ångesten ändå kommer finns det lite olika saker du kan göra, det fungerar olika för olika personer så du kan behöva prova dig fram; Du kan ta några djupa andetag som går ända ner i magen, och försök att göra utandningen lika lång som inandningen. Att ta djupa, jämna andetag hjälper kroppen att slappna av och minskar ångest.
Gör avslappningsövningar eller lyssna på musik som får dig att känna dig lugn.
Gå ut, ta en promenad eller andas frisk luft i naturen en stund.
Rör på dig. Du kan till exempel, träna, jogga eller hoppa upp och ner. När du har ångest har kroppen för mycket energi och kroppen mår bra av att göra sig av med den. Det hjälper kroppen att slappna av.

Man kan också försöka att fokusera på något annat i stunden. Så, om man då skulle sitta med människor som man inte känner och ha ångest i situationen. Huvudet kanske snurrar i full fart med tankar som “jag måste säga nåt smart, nej förresten tänk om de tycker jag låter korkad då, tänk om jag pratar för tyst, eller tänk om de ser att jag svettas” osv, osv. Det finns ju absolut noll chans att hänga med i samtalet, det låter jättejobbigt att behöva tänka på allt det där och må kasst just där och då.

Tricket är att istället observera att de här dryga tankarna kommer och sedan låta dem bara vara där. Typ, jaha, se där här kommer ju de där tankarna, men det har jag inte tid med just nu., Jag sitter ju här och pratar om festen på fredag”. Alltså att försöka låta de jobbiga tankarna vara och istället försöka delta i samtalet eller koncentrera sig på vad de andra pratar om.

Jag gillar ju liknelser, ni kommer kanske ihåg “rosa prickiga elefanten”. Den här handlar om en badboll.

Tänk dig att orostankar och ångest ryms i en badboll. Du är på stranden, solen skiner och vattnet är skönt, du vill bara ta det lugnt och bada och sola. Då kommer den där jäkla badbollen med ångest studsandes i ditt huvud och stör. Du kanske försöker trycka den under vattenytan för att slippa den, slippa se den och slippa märka den. Efter ett tag blir det sjukt jobbigt, det tar på krafterna. Du måste släppa upp badbollen och den far rätt upp i ansiktet med en smäll. Inte kul!

Istället -ta den där irriterande badbollen under armen och vandra iväg på stranden igen, bada, sola, vara med kompisar. Lite besvärligt att släpa på badbollen, men det funkar, eller hur? Du kan göra det du vill ändå. Efter ett tag kommer luften att pysa ut ur badbollen och ångesten minskar rejält.

Att hantera ångest kan ta på krafterna och det kan kännas hopplöst. Men ge inte upp! Du är verkligen inte ensam om att ha de här problemen. Det är olika mellan olika personer, vilket ju kan kännas orättvist men det kan också skifta i olika perioder av ens liv. Det är en del av livet att ha ångest, men den ska inte behöva vara ett hinder i ens liv.

Sammanfattning: Så för att sammanfatta det här avsnittet: Ångest är en känsla av stark oro och rädsla som känns i kroppen. Den kan kännas olika för olika personer och det är också olika i vilka situationer en reagerar. Det kan kännas extremt obehagligt men det är inte farligt. Alla känner ångest ibland, för en del blir det så jobbigt att det påverkar vardagen och då kan en behöva få hjälp med det. Det går att leva med sin ångest, men det kan krävas träning och att ha bra redskap att ta till. Om du har lyssnat på det här programmet och känner igen dig i det vi har pratat om och behöver någon att prata med så hör gärna av sig till oss på UM.

Vi hörs igen om två veckor. Hejdå

Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av UM-podden med mig C, kurator och S, barnmorska.

Vi arbetar på Ungdomsmottagningarna Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka. Hur mår vi idag?

Idag kommer vi att prata om mens, ett mycket vanligt ämne hos oss på UM. Vi får många frågor om detta, både till barnmorska, till oss som har samtal och till läkare. Vi kommer att prata om mens på flera olika sätt och vi vänder oss både till dig som menstruerar och till dig som inte gör det.

Vad är mens? Mens är den blödning från livmodern som kommer ungefär en gång varje månad från och med puberteten. Mens kan te sig olika för olika personer och upplevas olika. Den kan vara få dagar eller många, den kan komma ofta eller glest, den kan vara smärtsam. Den kan av en del upplevas som ofräsch, kladdig och att det luktar och av andra som en naturlig del av livet. Den kan hindra en del från att gå till skolan, till jobbet eller delta i sociala aktiviteter och en del påverkas inte alls. En del tycker att mensen är naturlig och vill ha den varje månad och en del skulle helst vilja slippa den helt. Hur som helst så spelar mensen en stor roll. Det kan tex kännas jobbigt om man är först i kompisgruppen att få mens eller om alla har fått den innan en själv, och oavsett om en tycker att den är jobbig eller inte så blir många oroliga om den uteblir. Mensen är ett känsligt system som kan påverkas tex om vi stressar mycket, äter för lite och tränar för mycket.

Om man tittar på evolutionen så har ju inte den utvecklingen riktigt hängt med hur vi lever idag. Förr fick personer mens senare pga sämre livsvillkor framförallt mat- och näringsbrist. Ganska snart efter första mensen födde personen det första barnet och sedan var personen gravid tätt, med perioder av amning däremellan vilket gjorde att personen inte hann ha så många menstruationer under en livstid eftersom de inte levde lika länge. Nu för tiden får vi mens tidigare pga bättre livsvillkor, det dröjer längre innan vi blir gravida, vi skaffar inte lika många barn och vi lever längre, så idag hinner en person som menstruerar ha flera hundra menstruationer under ett liv, och har en då besvärlig mens så kan ju det bli jobbigt.

Det här med synen på mens men också hur man ska förhålla sig till den kan ju skifta från olika personer. En del anser att mensen är något naturligt och att vi ska anpassa samhället efter personer som menstruerar och inte tvärtom. Att inte behöva gå till skolan/jobbet om man har besvär. Att inte behöva prestera på topp, att ta bort pressen att behöva leva som vanligt under mens. Att istället för att påverka våra kroppar med medicin för att anpassa en själv till samhället så ska samhället anpassa sig efter personens behov. Måste det vara lika för alla?

Andra tycker att även om mens är något naturligt så ska man inte behöva ha tex så ont att man knappt kan gå eller stå ut med riklig mens utan man ska kunna få medicinsk hjälp mot det, för varför ska man behöva utså det bara för att man är en person som menstruerar?

Oavsett hur man tänker och vad man tycker om det här så tänker vi att personer måste få möjlighet att få bestämma själva OM och HUR man vill behandla besvär kring mens och för att kunna göra det behövs kunskap- kunskap ger makt. Man ska slippa att styras av gamla åsikter, normer och värderingar.

De vanligaste problemen som vi möter på UM är smärtsam mens, rikliga blödningar och pms/pmds. Det här kan en få hjälp med hos oss.

Inspelad intervju med dr Annika

Jag tänker på det här som Annika sa om PMS/PMDS; Då vi på UM möter unga personer med svåra besvär, har de oftast gått länge med det. Man har slitit hårt för att få till skola, kanske träning och att vara med kompisar. Oftast har man stannat hemma från skolan under några dagar varje månad för att man mår dåligt. Kanske har ens relationer tagit stryk, man upplever ibland sig själv som personlighetsförändrad under PMS-perioden. Om man själv inte vet eller förstår vad som pågår med en, hur ska man då kunna förklara för andra! Vi tycker att det är viktigt att alla känner till de här besvären, men framförallt att det går att få hjälp. Man ska inte behöva må så här!

När unga personer kommer till mig för samtal och berättar att de har problem med
nedstämdhet, ångest, irritation så kan jag ibland fråga om de själva märkt att måendet följer en typ av mönster, att det blir värre eller sämre vissa perioder. En del vet inte, andra har märkt just det. Jag brukar då be dem att registrera sitt mående under sin menscykel för att få fatt i om måendet kan vara en del av PMS/PMDS. Ibland har det ju inte alls med det att göra, men ibland. Även om man inte upplever svåra besvär, kan det vara bra att ha lite koll på sin menscykel för att förstå sitt mående och därmed vara kanske lite snällare med sig själv.

Hur pratar vi då om mens i samhället? Och kärt barn har ju många namn. Hade ni några namn C?

C: Vi kallade den Pestens tid och Plågan . Ni då S?

Tant Röd, Sthlms blodbad, Alla helgons blodiga natt. Förr i tiden kallades den tydligen för “Främmat”, att en hade “främmat” på besök, som kod för mens.

Det här med att prata om mens. Det märks väl i våra samtal hur bekväm en är att prata om mens. Kanske har en inte pratat så mycket om det hemma eller med kompisar. Om en inte är van så kan det kännas lite jobbigt. Och det här vill vi poängtera, handlar inte bara om unga människor. Det gäller faktiskt alla åldrar!

Mens påverkar ju hela livet, oavsett vad man pysslar med så finns det där. Då behöver man ju kunna prata om vad som påverkar ens mående, precis som man hade gjort om det varit något annat, en skada eller att man är ledsen för något .En sak som vi vill ta upp idag är attityder och synen på mens. Det smusslas och hemlighålls, det känns kanske lite pinsamt. Varför känns det så?

Om alla i samhället hade haft mens hade det inte varit ett dugg pinsamt eller konstigt att prata om!

Nej precis! All heder till er unga som nu kämpar för gratis mensskydd i skolan och att mens ska vara mer naturligt att prata om! Det skrivs böcker, artiklar, spelas in poddar om mens och olika besvär kopplat till det. När vi var yngre så var ju det här en ickefråga- man pratade inte alls om mens eller besvär med det utanför kompisgruppen.

Nej då var det mer- “bit ihop”. Det spelade ingen roll hur ont man hade, det var ingen ursäkt. Livet skulle pågå som vanligt och ingen pratade om det. Även om du hade så ont att du knappt kunde gå upprätt så var det bara att ta två Alvedon och ge sig iväg till skolan. Folk kröp ju fram i korridorerna! Så ska man inte behöva ha det! Där har en förändring skett till det bättre, att det pratas mer om det idag än förut även om vi tycker att det är lång väg kvar.

Har ju även börjat göras en del studier, t. ex. på idrott och mens. Där framkommer det tydligt att det är ett problem att man ofta presterar sämre under mens, men framförallt att man inte pratar med sin tränare om det! Mens har ju funnits i alla tider, och då är det ju egentligen konstigt att man inte gjort studier på det här tidigare. Men det finns också andra exempel på det motsatta, där man har uppmärksammat hur mens kan påverka livet, i ex. en del fotbollslag och där man har börjat prata om när man har mens och anpassa en del träning efter menscykeln med himla bra resultat. Dels är det ju häftigt att kunna påverka sin träning utifrån menscykeln, men framförallt att det är något som kan påverkas och förändras om man skapar en miljö där det är naturligt att prata om.

Ja men precis, vi pratar ju om andra svårigheter eller krämpor som huvudvärk eller om en har ont i en fot men om en t. ex. är på ett möte så hörs ju sällan någon säga” jag har sån jäkla mensvärk, eller jag blöder så sjukt mycket”. Det är inte lika socialt accepterat. I alla fall inte bland personer som en inte känner sedan tidigare.

Och då vi ändå pratar om det här smed att medvetandegöra och våga prata om problem med mens måste jag få lyfta frågan om ljusa tränings/matchkläder för personer som har mens! Alltså seriöst! Vem kom på att man ska ha vita kläder, särskilt på underkroppen då man idrottar? Det här har ju uppmärksammats nu av olika sportutövare i media att det är sjukt opraktiskt, i alla fall om man är en person som menstruerar. Det här var ju likadant då jag spelade basket för hundra år sedan. Vi slet med det här- en del tror jag spelade med mensskydd och tredubbla trosor under för att inte riskera att få en stor röd fläck på de vita shortsen! Skillnaden nu är att det protesteras och ifrågasätts! Ni som gör det är så mycket coolare än vad vi var-bra jobbat!

Vare sig man åker skidor, spelar fotboll, basket eller vad man nu gör-så måste man få känna sig bekväm och inte fundera på om det syns om man blöder igenom. Ett bra exempel på hur man på ett enkelt sätt kan undvika “gör om gör rätt” om man istället i samhället hade pratat om och kanske medvetandegjort det här med svårigheter i samband med mens, så att även den som inte har mens kan förstå det. Den där mensen kommer ju sällan exakt när den ska (om man nu håller koll), man kanske inte hinner byta mensskydd i tid eller så får man mycket mens. Är inte så himla kul att behöva tänka på det medans man ska idrotta. Så- fantastiskt alla ni som krävt att få praktiska och sköna kläder för rörelse, det ska väl vara lika viktigt oavsett om man är en person som menstruerar eller inte??

Och det kan ju vara stökigt med mens, det känner nog de flesta igen sig i, om du har mens och är på ställen där det inte finns tillgång till toalett eller vatten, tex friluftsdag till fjälls, det kan ställa till det. Inte bara att du kan ha svårt att hitta något ostört ställe at kissa på, om du dessutom ska byta binda eller tampong eller annat mensskydd, vart ska du göra av det? Det blir kladdigt, inget vatten att tvätta sig i osv. Eller faktiskt bara en vanlig dag i skolan, många som upplever toaletterna som ofräscha eller att folk drar i dörrarna osv. och inte vill gå på toa under skoltid så du kanske måste ha samma mensskydd hela dagen. En del kanske kan gå hem och byta men alla har inte möjlighet till det. Så oberoende av vad man tycker om mens så kan det ju vara lite stökig ibland.

Så hur var det förr då?

Det finns väldigt lite nedskrivet om hur personer som menstruerade förr upplevde sin mens men det man vet är att det inte fanns mensskydd som vi har idag. Innan man började använda tygtrasor och den första tygbindan kom så använde man sig av mossa eller löv om det fanns till hands eller så lät man det bara rinna, och torkade av sig med underkjolen. Trosor fanns inte förut utan en hade bara kjolar då, den innersta byttes efter mensen och tvättades. Så förut syntes mens mer till skillnad mot idag. Med det moderna samhället kom också en ny renlighetsideologi som även drabbade de som menstruerade och du började då anses som dålig om du inte skötte mensen snyggt och dolde blodet ordentligt. Där blev den här skammen mer utbredd och det började mer och mer smusslas kring mensskydd.

Så ju bättre mensskydd vi har fått desto mer har synen ökat att mens är något som ska gömmas undan, inte synas, märkas, lukta osv. Framför allt inte synas. Jag menar inte att vi ska börja bloda ner golven igen utan det är ju bra att det finns bra mensskydd idag men vi behöver prata mer om mens och få bort det här smusslandet och skammen kring det! Det känns så omodernt!

Så, hur ska vi nu sammanfatta det här avsnittet om mens? Vi har tagit upp att mens är något biologiskt som sker i mångas kroppar, men som kan upplevas olika av olika personer. En del har mycket problem med sin mens på olika sätt och vi har pratat om att det är något som man kan få hjälp med. Vi har också tagit upp hur man pratar om mens och synen på mens genom historien. Att det fortfarande är något som ska gömmas, inte synas eller märkas av och hur det kan påverka det vardagliga livet, men att man ändå de senaste åren börjat pratas mer om mens, dels om olika problem som smärta och PMDS. Men också mer öppet om hur mensen kan påverka personer i vardagen, tex under idrottsutövande eller i skolan.

Förr så fick inte personer som menstruerade studera under mens för då trodde man att hjärnan skulle ta all kraft från underlivet och det skulle leda till sämre avkommor, alltså att man inte skulle tänka för mycket under mens för det kunde påverkar framtida barn på ett negativt sätt! Så man kan väl säga att det har blivit vissa förbättringar!

Det finns flera böcker om mens, poddar, det har till och med forskats om mensens historia. Det finns mycket spännande att lyssna på och läsa om, ifall man vill veta mer. Det finns bra information på umo.se och också youmo.se där det finns det information på olika språk. Har du frågor om mens, har besvär med din mens och behöver hjälp eller undrar något annat. Kom till oss på UM.

Vi hörs igen om två veckor! Hejdå

Hej och välkommen till UM-podden med mig C, kurator och S, barnmorska. Vi arbetar på UM Jämtland Härjedalen och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan vecka. Hur mår vi? Något nytt som har hänt i veckan? En nyhet är att man nu vaccinerar mot Covid 19 från 12 år, prata om det. Toppen tycker vi! Dagens avsnitt då- Idag ska vi prata om “Sex som krånglar- hur tankar kan ställa till det”

Ämnet sex är ju enormt och det finns ju hur mycket som helst att prata om med olika infallsvinklar, vi skulle kunna ha en hel programserie om det. Vi har idag riktat in oss på just när sex krånglar. När det inte blir bra. När ens tankar ställer till det. För det är ett vanligt samtalsämne hos oss. Unga som blir oroliga när det inte fungerar. Vi kommer bara att hinna in och nosa på ämnet under det här avsnittet men vill skicka med lite av våra tankar kring det.

Vi har i tidigare avsnitt delat med oss av personliga erfarenheter om de ämnen som vi har pratat om, det kan vi säga på en gång till alla som nu lyssnar och är oroliga för att det kommer att bli så även i det här avsnittet, att det kommer vi inte att göra. Tantsnusk i podden! Hur skulle det se ut? Vi ska bespara alla känsliga öron det. Så nu kan alla slappna av. Vi kommer att förhålla oss till ämnet professionellt.

Vilken lättnad för alla! Till oss på UM kan du komma om du har frågor och funderingar kring sex och vi är glada för att så många unga hittar till oss och vill prata om det. Det är olika hur van en är att prata om sex, för en del är det ingen stor sak utan känns naturligt, för andra känna det pinsamt och jobbigt. Kanske har du frågor eller tänker på något som du inte vill prata med dina vuxna om. Kanske är sex ett ämne som ni inte pratar om i kompisgruppen. Om man då vill så får man gärna komma till oss, vi är som sagt vana vid att prata om det här ämnet. Det finns inga dumma frågor.

När vi pratar om sex på UM så kommer ni att få frågan om det sex som ni har haft har varit sex som du har velat ha. Om svaret är nej så pratar vi om det, kommer in på det spåret. Kan tex ligga tjat eller tvång bakom. Om en svarar ja, det va något jag ville men det gick inte, då pratar vi om det. Den här ömsesidigheten vid sex, att alla inblandade vill ha det- är ju otroligt viktig. Att man respekterar varandra, lyssnar på varandra och tar hand om varandra. I det här avsnittet kommer vi att utgå från när sexet är ömsesidigt, alltså något som du ville ha men där det på något sätt inte blivit bra.

En del kan känna att det är ett misslyckande och inte vill att andra ska veta om det, när det i själva verket är helt naturligt och självklart att det krånglar ibland! För det gör det för de allra flesta! Så alla bara går omkring och låtsas som att allt är bra och härligt fast vi vet att många inte upplever det så. Ju mer vi pratar om det ju mindre laddat blir det!

Så vad är då sex? Ofta pratar vi som att det är en självklarhet, men det är det ju faktiskt inte. Är så många olikasaker för olika personer. Jag bestämde mig för att kolla och fick då fram en definition; “Sex är olika saker man gör och känner när ens kropp eller tankar berörs på ett sexuellt sätt. Du kan ha sex med dig själv eller med andra.” Okej, det kan alltså egentligen vara allt möjligt, sex med andra, sex med sig själv, sex som man har på olika sätt. Först är det viktigt att säga, att alla inte är intresserade av sex varken av sex med sig själva eller med andra. Det finns de som har perioder då de inte är intresserade. Sedan finns det andra vill ha det ofta, andra ibland. Det viktigaste är att få möjlighet att komma på vad sex är för en själv, om och hur en vill ha det och med vem eller vilka.

Eftersom vi nu konstaterat att sex kan vara så otroligt många olika saker för olika personer, hur vet man vad man gillar eller inte gillar? Är det olika och hur blir det så? Det här kan bero på en mängd olika saker och är inte helt enkelt att förklara, men en sak som påverkar är normer kring sex, kön och relationer. Normer är alltså underförstådda regler och förväntningar på ett visst beteende, i det här fallet sex och sexualitet. Det kan handla om att man ska ha sex eller inte ha sex, med vem/vilka man ska ha sex, hur man ska ha det och hur ofta. Det kan också vara olika beroende på kön, alltså för den som identifierar sig som kille, tjej eller annat. Hur skapas då de här normerna? På massa olika sätt, bl.a. påverkas vi via sociala medier, filmer, böcker, kompisar, familj osv. De här normerna tänker man inte på så mycket i vardagen och man kanske inte alltid tänker så mycket på hur man själv egentligen vill ha det. Man bara åker med.

Det kan vara svårt att utmana normen, det kan ifrågasättas ibland av omgivningen. T.ex. att inte vilja ha sex, eller har mycket sex med olika personer, att ha sex med någon av samma kön eller att ha sex fast man inte är i en relation. Det finns ju en del föreställningar kring det här med sex i relationer. Kanske tror jag att i en relation måste men ha sex ett visst antal gånger i veckan, annars är det igen bra relation, eller om min partner inte har samma sexlust kanske jag tolkar det som att relationen inte är bra när det egentligen handlar om helt andra.

Så vad är då tankar? Tankar är vårt småprat med oss själva. Det är som om vi skulle ha en liten coach, ibland är det ju faktiskt en kritiker, som sitter på axeln och tjattrar i örat på oss medan vi försöker leva vårt liv och göra det vi ska göra. Tankar är egentligen bara tankar som vi får jättemånga gånger per dag, det är inga sanningar. Eller hur? Och ändå så kan de påverka oss så mycket att vi tror på dem. De känns som sanningar, särskilt de negativa! Inte de positiva så mycket-om jag går runt och försöker tänka på att jag ska lyckas med något svårt…så kommer jag garanterat inte att tro på det bara för att jag tänker på det.

Är däremot jättelätt att fastna i negativa tankar och tro på dem. Eget ex; Alla kan vara lugna, är bara om tankar! kan ju vara svårt att veta vad man vill läsa på gymnasiet, då jag skulle välja program på gymnasiet hade jag världens beslutsångest innan jag kom på vad jag eventuellt ville läsa. Jag hade katastroftankar om att jag “måste välja rätt”, annars skulle jag bli missnöjd, inte kunna plugga klart, inte få ett jobb, bli deprimerad och ensam, utan pengar och sluta som hemlös! Total misär med andra ord! Man kan ju bli deppig och stressad för mindre! Helt galet att tankarna kan dra iväg med en! Nu i efterhand kan jag skratta åt att jag kunde tänka så tokigt och dra iväg så långt-men där och då kändes det precis så. Det var jättejobbigt och svårt att släppa de där katastroftankarna som malde runt i huvudet.

Våra tankar påverkar också hur det känns i kroppen, våra känslor och vad vi gör. Om man då tänker mer negativt om sig själv, sin kropp eller hur man är, så kommer våra känslor och reaktioner i kroppen att påverkas av det. Om man t. ex. ligger och myser med någon och känner lusten smyga sig på och helt plötsligt börjar den där jäkla kritikern att viska massa jobbiga tankar i örat på en; om magen, om brösten, om man gör rätt eller fel -kanske börjar man försöka posera för att inte magen ska bukta ut -- hur lätt är det då att koncentrera sig på att vara tänd! Och inte blir det så kul heller!

Man tänker ju inte negativt för att man tycker det är kul! Om man försöker låta bli att fastna i jobbiga tankar genom att tänka; ”jag får inte tänka på” så blir det ofta tvärtom. Om jag säger till dig Stina, du får absolut inte tänka på en rosa prickig elefant. Absolut inte tänka på en rosa, prickig elefant- under några omständigheter!- hur går det? Svårt att låta bli eller så är det jättejobbigt att försöka att låta bli. Om jag istället bestämmer mig för att rikta uppmärksamheten på något annat och strunta i den rosa, prickiga elefanten, bara låta den vara -istället koncentrera mig på det jag håller på mig. Jag lurar hjärnan lite att tänka på annat och kroppen kommer då också att slappna av. Då brukar det fungera bättre.

Ibland kan jobbiga tankar vara förknippade med sex, på så sätt att man kan tänka på saker som får en tänd men som man skäms för eller inte tycker om. Ibland på UM träffar jag t. ex. killar i samtal som kan ha fantasier om andra killar när de ligger med sin tjej eller en tjej som tänder på att titta på porr och som skäms för det för att man egentligen tycker att det är fel. Det är helt normalt att ha sexuella tankar, fantasier och inre bilder. Alla har det. Dina tankar behöver inte alls ha att göra med vad du egentligen vill eller måste göra i verkliga livet. Du kan fantisera om vad som helst och hur som helst. Om det är något som du ändå oroar dig för, prata med oss på UM om det här.

Ska vi ta det här med lustsystemet, hur det fungerar. Det kan vara bra att ha koll på! Jo, tänk dig att någon som du gillar tar på dig, eller att du känner en doft, ett ljud, har en fantasi eller något annat som drar igång dig och din lust. Hjärnan börjar då skicka signaler ut i kroppen. Det kan börja pirra och pulsera, ditt hjärta börjar slå hårdare, din andning påverkas, din hud blir mer känslig för beröring. Även ditt kön bli påverkat. Det blir hårt, vått, svullet. Du går in i zonen, blir helt fokuserad på det här enda som du vill ska hända.
Låter som en rätt häftig känsla eller hur?
Tänk sedan att tankar börjar smyga in tankar i din zon, du kanske ska ha sex för första gången eller ha sex med någon eller några du inte känner eller någon annan situation du är i som gör dig lite nervös inför det här. Du börjar att tänka på- hur ser jag ut, tycker hen att jag är snygg, luktar jag illa, tänk om jag inte är bra nog, prestationstankar- jättevanligt!, tänk om det gör ont, tänk om jag inte kan och så vidare. När du börjar tänka de här tankarna så påverkas det här lustsystemet, som kan sluta skicka ut de här lustsignalerna, för nu får den ju annat att tänka på, nu behöver den ta hand om din oro. Systemet pausas och allt det pirriga, hårda, våta, svullna slutar. Kanske vill du fortfarande ha det här sexet även om du är nervös och orolig, men kroppen svarar inte längre. Så fort kan det slås av. Men så fort kan det också slås på igen om du börjar känna att äsch, skit i det nu kör vi och slutar nojja. Då drar allt igång igen., när man känner sig trygg. Det är lättare sagt än gjort. Precis som du pratade om tidigare cecilia det här med våra tankar och att de kan vara svåra att stänga av. Att helt plötsligt bara släppa tanken på hur man ser ut tex under sex är ju inte så lätt, eller att släppa tanken på prestation osv.
Många fortsätter ju fast kroppen inte svarar och upplever då att det inte blev så bra, det var inte så skönt, man fick inte till det. När vi pratar om det på mottagningarna så pratar vi om just det här- Vad kände du, vad tänkte du? Var du nervös eller orolig för något? Svårt att slappna av? Och vara i nuet? De vi möter som får ont vid sex kan ju ofta beskriva att bara tanken på att det kanske kommer att göra ont igen gör att det låser sig.

Att känna lust varierar över tid. Kan gå i perioder. Du är ju inte alltid sugen på att ha sex eller hur? Lusten påverkas av hur du mår i övrigt. Om du har det stressigt i livet tex mycket i skolan eller på jobbet eller hemma, du kanske är nedstämd, har ångest, oro, det påverkar! En del mediciner kan också påverka lustsystemet. Lustsystemet är alltså inte något fristående system som jobbar helt på egen hand utan hänger ihop med hur du mår i övrigt men det tänker kanske inte alla på. Lätt att tro att det bara ska fungera ändå, hur jag än mår.

Ja, för det är ganska vanligt märker jag. Att man söker för något annat till oss på UM, att man har det jobbigt med kroppen eller hur man mår. När vi pratar om det så kommer vi kanske in på det här med sex och kanske relationer. Vi brukar prata om det då, att det är ju rimligt att sexlusten påverkas av om man kanske är nedstämd eller stressad. Kanske sover man dåligt. Det kan absolut vara så att man känner mindre lust vilket inte behöver ha att göra med att relationen, om man är i en sådan, är dålig. Om inte annat kan det vara svårt att vara i nuet och känna sig tänd, när huvudet är fullt med andra funderingar.

Sammanfattning: Så vad har vi pratat om idag? Sex är ett ämne som man kan prata hur mycket som helst om, vi har bara varit inne på en av delarna och nosat lite. Vi vill med det här avsnittet öppna upp för att lättare kunna prata om sex, att det inte ska vara så laddat. Vi vill att ni ska veta att ni kan prata med oss om det, precis som ni kan prata med oss om andra saker. Vi har också pratat om att du kan ha sex på olika sätt, ofta eller sällan eller aldrig, med dig själv och med andra. Vi påverkas av hur normerna kring sexualitet, kön och relationer i samhället ser ut. Vi har också pratat om lustsystemet och hur känsligt det är. Det vi vill skicka med är: Ta makten över din egen sexualitet. Ta reda på vad just du gillar, prova dig fram. Försök att avdramatisera sex, det blir lätt så jäkla allvarligt, det är tänkt att vara roligt! Förhoppningsvis kommer ni att få ha en massa bra sex men ni kommer också hinna ha en del riktigt uselt sex. Ibland orkar ni kanske inte vara så entusiastiska, en del ligg bara är och det är ok. Och vill du inte ha sex med andra så prova att ha det med dig själv, där kan du släppa alla prestationstankar.
Om du har sex som krånglar, vad ska man då göra?

Det finns några frågor som du kan ställa till dig själv. Varför har du sex? För vems skull? Har du sex som du njuter av? Hur ofta har du sex som du vill ha? Har du t.ex. alltid sex för någon annans skull och aldrig för din egen, eller krånglar det på andra sätt? ja då kan man behöva prata med någon. Prata med en kompis eller någon vuxen om du känner att du kan göra det eller kom och prata med oss. Länk till vår hemsida i beskrivningen.

Nästa avsnitt kommer att handla om mens. Lyssna gärna då. Hejdå

Hej och välkomna till UM-podden med mig C, kurator och S, barnmorska. Vi arbetar på
Ungdomsmottagningarna JH och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan
vecka. Hur har vi det?
Vad har hänt i veckan då? Onsdag29/9 upphör en del restriktioner gällande covid 19. Påverkar oss på UM på så sätt att vi får öppna dörrarna igen! Varit låsta drygt ett år.

Vi har klantat oss! Vi lovade att prata om sex som krånglar i dagens avsnitt, men det kommer vi inte att göra idag utan i nästa avsnitt. Regionen och länets kommuner har temavecka v 40 som handlar om psykisk hälsa/ohälsa, vi tycker att det är ett jätteviktigt ämne som vi måste prata mer om, det tänkte vi göra idag.
Idag ska vi prata om “Hur mår du egentligen?- att våga prata om att inte må bra.”

Det här med mående, eller rättare sagt psykiskt mående är något som påverkar alla, oavsett ålder. Kan gå upp och ner, hör till livet. Hur är det för dig? Alltid haft perioder av nedstämdhet. Har väl aldrig pratat med någon om det, höll det för mig själv när jag var yngre. Även i vuxen ålder svårt att prata om hur jag mår. Lärt mig att hantera mitt mående. Det är ju en del av mig. Man måste inte hela tiden prata om hur man mår eller lämna ut sig själv. Märkt att det kan räcka med att säga att idag är ingen bra dag, till kollegor och till partner. Så vet de det och jag behöver inte säga mer. Det har jag blivit bättre på.

En del unga på UM mår inte bra. Kan känna sig ledsen och nedstämd, orolig, stressad eller så har det hänt något jobbigt som gör att man inte mår bra. Att då reagera med att livet känns tungt är ju inte konstigt alls. Ibland vet man som sagt varför man mår dåligt, lika ofta vet man inte. Känns bara dåligt. Det i sig kan kännas jobbigt, att inte förstå varför. Ibland få tankar om att man inte borde må dåligt, man blir arg, frustrerad. Som vi sa förut är det helt normalt att ibland inte må bra. Måendet kan variera mellan olika personer- en del människor har lättare för att i perioder känna sig ledsna och oroliga, då livet går upp och ned och påverkas vi på olika sätt av det. Finns ingen mall för hur man måste må om något har hänt i livet. Roller som tidigare pratats om, kan var skönt att gå in i en roll och må bättre en stund. Inte känna skuld för det. Kan vara skönt pausa mående.
MEN- är viktigt att vara uppmärksam på om det egna måendet eller om det handlar om en närstående, inte går upp och ned. Det är bara ned. Då det dåliga måendet påverkar livet, om det inte går över. Om det blir svårt att göra vardagliga saker som att gå i skolan, hålla på med sina intressen. Man kanske inte är med kompisar lika mycket längre, mest är hemma och drar sig undan. Kanske får man till och med tankar på att skada sig själv, tankar eller planer på att ta sitt liv. Då behöver man söka hjälp för sitt mående, antingen kontakta oss på UM, sin skolkurator, skolsköterska eller någon annan som man känner förtroende för. Man kan också behöva kontakta akutpsykiatrin. Och om du är kompis till någon som mår så dåligt och den pratar med dig. Du behöver inte bära det själv. Du kan också behöva prata med någon om vad du fått reda på. Hemligheter kan vara jobbiga att bära!

Varför kan det vara svårt att prata om hur en mår? Hos unga hör jag ofta att man inte vill ses som konstig, udda eller t.o.m.psykiskt sjuk. Rädd att bli dömd av andra eller kanske dra ned stämningen hos kompisar.

Som vi pratade om i förra avsnittet finns en stark norm att vara glad, social och därmed lyckad. Att prata högt om sitt mående kan bli jobbigt och verkligt., man kan undvika det för att det inte ska kännas för jobbigt för en själv, men också inte belasta andra människor runtomkring sig. Försöker istället hålla det på avstånd.

Ballongliknelse.; brukar tänka på dåligt mående som en ballong som fylls på och fylls på när man inte pratar med någon. Till slut spricker den med ett pang och det kan bli riktigt jobbigt. Om man kan få hjälp och stöd för sitt dåliga mående så blir det som att försiktigt sticka ett litet hål i ballongen. Istället för att den blir sprickfärdig så sipprar sakta men säkert lite luft ut tills den skrumpnar ihop och inte blir så farlig.

Spelar roll hur du växt upp och hur du har det runt omkring dig. Alla tillhör olika grupper av människor, det kan vara både mindre och större grupper, det kan vara familj, släkt, kompisgrupper, laget eller grupper inom olika kulturer och religioner och så vidare.. Kanske du lever i en familj där man inte pratar om hur man mår. Då får man inte med sig därifrån att prata om sina känslor lika självklart. Alla grupper har sina oskrivna regler. Gruppen kan bestämma vad som är ok att prata om..Vad som är ok att känna. Kan finnas en tystnadskultur, vissa saker pratar man inte om, inte inom gruppen eller utåt med andra, kan kännas ensamt. Det här påverkar en ju så klart. De här oskrivna reglerna är inget man går och aktivt tänker på, det bara finns i en.

Tex i det samiska samhället som jag själv tillhör, har det funnits en stark tystnadskultur där det inte har pratats högt om psykisk ohälsa. Du ska inte visa dig svag, inte utåt mot majoritetssamhället men inte heller inom gruppen. Det har jag fått med mig, ingen har sagt det rakt ut, det bara finns inom mig. Det bär jag fortfarande med mig även om jag har blivit bättre med åren att visa mig svag. Det har öppnats upp och blivit bättre inom Sápmi, det pratas mer öppet om psykisk ohälsa och fler personer vågar berätta öppet om sina erfarenheter och det är bra! För ju fler som pratar om det desto mindre laddat blir det.

Hur är det med andra grupper i samhället då?

Forskning visar att unga personer som tillhör minoritetsgrupper (HBTQI, nyanlända, samer) riskerar i högre grad att drabbas av psykisk ohälsa än unga inom majoritetssamhället. Att leva bortom normen kan medföra en ökad stress/press. Utsatthet för hat och hot, att bli illa behandlad och ifrågasatt inom vården, leder till lågt förtroende för vården och du kanske inte söker hjälp fast du skulle behöva. En stress att behöva förklara och försvara sin kultur, risk för att bli missuppfattad och ifrågasatt, känna ett ansvar för hela gruppen. Allt det här är ju bla det som kallas minoritetsstress och som jag tror att alla som tillhör en minoritet kan känna igen sig i. Det är viktigt att prata om och det är viktigt att som vårdpersonal ha kunskap om vad det innebär för att kunna möta unga personer på bästa sätt. Att leva som minoritet i ett majoritetssamhälle kan vara svårt, att stå med ett ben i varje värld. Framförallt som ung, fullt upp hitta sin identitet och vem man är, sedan ska den identiteten interagera med det svenska samhället med dess normer och värderingar. Det kan göra att man känner sig splittrad. Det kan vara svårt att förklara men jag tror att de som lever i två kulturer kan förstå vad jag menar.

Du Cecilia som arbetar med samtal- hur tycker unga det är att komma och prata med dig?

Många unga som kommer till mig på UM kan vara nervösa för att prata med någon okänd om privata saker, inte så konstigt! Det kan jag förstå-vad modigt att komma och göra det. Då kan det ibland vara svårt att hitta orden. Vi som arbetar med samtal är vana, ibland märker vi att det är jobbigt och nervöst och man får ta det i sin egen takt, men vi kan också hjälpa till med att ställa en del frågor som hjälp på vägen. Kanske vill man prata om andra saker först innan man vågar prata om det man egentligen behöver. Man måste få testa lite först och se att det här är en person som jag kan lita på. Få ett förtroende och en känsla av trygghet. Det brukar släppa efter ett litet tag. Många tycker också att det är skönt att prata med utomstående som inte vet så mycket om en och att det är någon man inte behöver träffa varje dag i skolan. Men du S, jag vet ju att du som barnmorska också har en hel del samtal. Vad kan det handla om? Hos oss barnmorskor pratar vi ju också om hur man mår, hur man har det i livet, hur det är hemma, i skolan, med kompisar med partner. Fångar upp de som vill och behöver och hjälper vidare till samtal hos kuratorer och psykolog.

Sammanfattning: Normalt att mående svänger i livet. Om du mår dåligt, går att göra något åt, att få hjälp. Viktigt prata med någon som du har förtroende för, sätta ord på tankar, vänta inte. Är det så att du som lyssnar känner att du skulle behöva prata med någon, hör av dig till oss. Länk till hemsidan i beskrivningen.

Nästa avsnitt- om sex som krånglar. När ens tankar ställer till det. Det kan nog många känna igen sig i. Missa inte det! Hejdå