Vårdförloppet omfattar verksamheter inom regional och kommunal primärvård samt specialiserad vård som till exempel ortopedi, anestesiologi, radiologi, omvårdnad och rehabilitering.

Det krävs god kommunikation och gott samarbete mellan samtliga vårdinstanser inom primärvården och den specialiserade vården för ett väl fungerande vårdförlopp före och efter höftprotesoperation.

Nationellt kliniskt kunskapsstöd:

Artros är den vanligaste ledsjukdomen i Sverige och förekomsten av sjukdomen beräknas öka de kommande åren då befolkningen blir äldre, har ett högre BMI och är mer stillasittande än tidigare. Artos är vanligast i knäled följt av hand och höftled. (1) (2) 

Enligt Svenska Höftprotesregistret har incidensen för total höftprotesoperation stadigt ökat i Sverige. Under 2019, vilket är senaste ”normalproduktionsår” innan pandemin, utfördes 19 692 totala höftprotesoperationer, vilket motsvarar 373 operationer per 100 000 invånare som är 40 år och äldre. (3)

Detta är en ökning med 3,5 procent jämfört med 2018. Höftproteskirurgi är vanligare hos kvinnor. Medelåldern för proteskirurgi är cirka 67 år för män och 69 år för kvinnor. (3)

Alla patienter med höftledsartros bör erbjudas grundbehandling som utgörs av patientutbildning om artros samt strukturerad och individuellt anpassad handledd träning hos fysioterapeut. Vid behov kan grundbehandlingen kompletteras med tilläggsbehandling såsom smärtlindrande läkemedel och hjälpmedel. Hos en mindre andel patienter med svåra besvär och där grund- och tilläggsbehandling inte har tillräcklig effekt kan kirurgisk behandling bli aktuellt.

En höftprotesoperation innebär att de artrosdrabbade ledytorna ersätts med konstgjorda delar. En höftprotes består av en ledkula och en ledskål. Ledkulan är ofta tillverkad av metall eller ett keramiskt material och sitter på en stam som fästs i lårbenet.

Ledskålen har ofta en ledyta av plast och fästs i bäckenet. Protesen fästs i skelettet, antingen med metylmetakrylat, så kallad cementerad fixation, eller ocementerad fixation där protesen växer fast. Ålder och benkvalitet hos patienten har betydelse vid valet av fixationsmetod, men inga enhetliga rekommendationer finns. Det förekommer variationer i landet kring valet av fixationsmetod. I Sverige används cementerad fixation oftare än i övriga nordiska länder. (3) Sedan millennieskiftet har användningen av ocementerad fixation ökat från cirka två procent till 28 procent av de operationer som rapporterats till Svenska Ledprotesregistret. (3) 

Det finns olika operationsmetoder för att få åtkomst till höftleden vid protesoperation. De vanligaste metoderna är direkt lateralt eller bakre snitt. Under 2019 användes någon av dessa metoder i 99 procent av de utförda höftprotesoperationerna. (3) 

Höftprotesoperation är ett kostnadseffektivt kirurgiskt ingrepp när det utförs på rätt indikationer och det finns data som tyder på att det då är kostnadseffektivt om operationen genomförs utan fördröjning. (4) (5)

De vanligaste komplikationerna till höftproteskirurgi är infektion, venös tromboembolism, proteslossning, protesnära fraktur och luxation.

Risken för oönskade händelser som leder till återinläggning inom de första 90 dagarna efter operation är cirka fem procent, vilket innebär cirka 900 extra vårdtillfällen per år. (3)

I Sverige utförs cirka 2 000 reoperationer av höftproteser om året, där minst en av komponenterna byts ut. (3)

Ingång i vårdförloppet sker då beslut tas inom primärvården om remiss till ortopedisk enhet för ställningstagande till proteskirurgi. Innan ingång till vårdförloppet sker, ska patienten ha fått vård enligt personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Höftledsartros – primärvård.

Följande kriterier utgör indikation för remiss:

Utgång ur påbörjat vårdförlopp kan ske på något av följande sätt:

Personcentrering och patientkontrakt är beaktat i ovan beskrivna åtgärder. Utöver detta är nedanstående viktigt att lyfta fram.

Medverkan vid utredning och behandling

Patienten bör kontinuerligt informeras om möjliga åtgärder vid beslut om operation, val av operationsteknik, val av anestesimetod och upprättande av rehabiliteringsplan.

Patienten bör även ges möjlighet att diskutera aktuella behandlingsmetoders för- och nackdelar samt vara delaktig i besluten.

Överenskomna åtgärder som patienten själv ska utföra, som till exempel omställning till hälsosamma levnadsvanor och rehabilitering, ska lyftas fram.

Dialogen bör utgå från ett personcentrerat förhållningssätt som tar hänsyn till patientens resurser och förväntningar. Information bör ges både muntligt och skriftligt, vid behov med tolkhjälp.

Vid svårighet att delta i dialog samt att tillgodogöra sig information och instruktioner på grund av till exempel kognitiv svikt, multisjuklighet, språksvårigheter med mera, behövs anpassade alternativ för patienten.

Närstående kan stötta och motivera patienten, men ansvaret för att tillgodose den enskildes behov ligger på hälso- och sjukvården.

Utifrån patienters och närståendes erfarenheter har följande övergripande utmaningar identifierats:

Bilden nedan är en grafisk presentation av i nuläget vanligt förekommande erfarenheter av hälso- och sjukvården hos personer med höftledsartros som ska genomgå höftoritesoperation.

Det övergripande målet med vårdförloppet är att skapa en välorganiserad vårdkedja som minimerar väntetider och optimerar tillgängliga resurser genom att öka kunskapen om omhändertagande vid höftproteskirurgi bland hälso- och sjukvårdspersonal och patienter.

Målen med vårdförloppet är att

Indikatorerna nedan visar vilka indikatorer som avses följas i vårdförloppet. I bilagan längre ner finns mer information om uppföljning av detta vårdförlopp och dess indikatorer.

Läs mer om uppföljning av vårdförlopp under rubriken Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp.

Resultatmått

Processmått

Nedanstående kvalitetsregister kan vara relevanta att registrera i under någon del av vårdförloppet (se även åtgärdsbeskrivningen) oavsett om de används för uppföljning av vårdförloppets indikatorer eller inte.

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar till att uppnå ökad jämlikhet, effektivitet och kvalitet i hälso- och sjukvården samt att skapa en mer välorganiserad och helhetsorienterad process för patienten.

Vårdförloppen utgår från tillförlitliga och aktuella kunskapsstöd och tas gemensamt fram av olika professioner inom regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

I vårdförloppet beskrivs kortfattat vad som ska göras, i vilken ordning och när. Det beskriver en personcentrerad och sammanhållen vårdprocess som omfattar en hel eller en del av en vårdkedja. Åtgärderna kan individanpassas och inkluderar hur individens hälsa kan främjas.

Vårdförloppen avser minska oönskad variation och extra fokus riktas till det som inte fungerar i nuläget ur ett patientperspektiv. Det personcentrerade förhållnings- och arbetssättet konkretiseras genom patientkontrakt som tillämpas i vårdförloppen.

Den primära målgruppen för kunskapsstödet är hälso- och sjukvårdspersonal som ska få stöd i samband med vårdmötet. Avsnitten som rör utmaningar, mål och uppföljning av vårdförloppet är främst avsedda att användas tillsammans med beskrivningen av vårdförloppet vid införande, verksamhetsutveckling och uppföljning. De riktar sig därmed till en bredare målgrupp.

Ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt konkretiseras genom patientkontrakt, som är en gemensam överenskommelse mellan vården och patienten om fortsatt vård och behandling.

Patientkontraktet utgår från patientens och närståendes behov, resurser och erfarenheter av hälso- och sjukvård och innebär att en eller flera fasta vårdkontakter utses samt att det framgår vad vården tar ansvar för och vad patienten kan göra själv.

Patientkontrakt kan göras vid flera tillfällen, relaterat till patientens hälsotillstånd.

Mer information finns på SKR:s webbsida om patientkontrakt.

Vårdförloppen innehåller indikatorer för att följa upp i vilken grad patienten har fått vård enligt vårdförloppet. Befintliga källor används i den mån det går, men målsättningen är att strukturerad vårdinformation ska utgöra grunden för kvalitetsuppföljningen. Kvalitetsuppföljningen ska så stor utsträckning som möjligt baseras på information som är relevant för vården av patienten.

Vårdförloppets mål och åtgärder följs upp genom resultat- och processmått, vilket skapar förutsättningar för ett kontinuerligt förbättringsarbete. 

För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.