Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Karpaltunnelsyndrom
Karpaltunnelsyndrom
Om hälsotillståndet
Förekomst
Karpaltunnelsyndrom är vanligast i medelåldern och förekommer tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män.
Orsaker
En ökad vävnadsvolym i karpaltunneln ger en tryckökning som påverkar medianusnerven i handleden.
Flera riskfaktorer kan utlösa karpaltunnelsyndrom men ofta är orsaken bakom okänd.
Riskfaktorer
- graviditet
- upprepande arbete med flekterade händer, tungt arbete eller användning av vibrerande maskiner
- diabetes
- hypotyreos
- reumatoid artrit
- alkoholberoende
- övervikt
- handledstrauma.
Utredning
Symtom
Symtomen förekommer inom medianusnervens utbredningsområde, ofta bilateralt och kännetecknas av:
- domningar och stickningar – initialt ofta nattetid, besvären lindras av att skaka handen
- värk – uppträder ofta i senare skede, kan stråla ut mot underarm
- försämrad finmotorik och muskelstyrka – uppträder i ett senare skede.
Besvären tilltar ofta efter statiska aktiviteter som innebär konstant böjning av handleden (till exempel att klippa gräset med motorgräsklippare, köra bil eller cykla).
Patienten kan ha svårt att lokalisera vilka fingrar som är påverkade. Be då patienten specifikt fundera över om lillfingret är påverkat.
Status
Typiska fynd är:
- positiva provokationstester – Phalens test och Tinels test
- nedsatt sensibilitet i fingrarna – tvåpunktsdiskrimination
- nedsatt kraft i tummen vid volarabduktion och opposition.
Vid oklart status uteslut annan sjukdom proximalt om karpaltunneln. Undersök underarm, armbåge, axel och halsrygg inklusive neurologstatus.
Handläggning vid utredning
Diagnosen ställs kliniskt utifrån symtom och status och graderas utifrån sensibilitet, smärta och motorik. Bedömningen kan med fördel göras av arbetsterapeut.
| Kännetecken | Grad I | Grad II | Grad III |
|---|---|---|---|
| Sensibilitet | Domningar intermittent | Domningar konstant | Uttalat nedsatt känsel |
| Värk | Nej | Ibland | Konstant, ibland med utstrålning mot underarmen |
| Motorik | Ingen påverkan | Mindre motorisk påverkan, tenarartrofi kan förekomma | Uttalad motorisk påverkan och synlig tenarartrofi |
| Provokationstest | Ofta negativt, ibland svagt positivt | Positivt | Positivt |
Vid misstanke om sekundärt karpaltunnelsyndrom genomförs riktad provtagning.
Om diagnosen inte kan ställas kliniskt kan ENeG/EMG (elektroneurografi/elektromyografi) vara aktuellt. En fjärdedel av alla patienter med milda karpaltunnelsymtom uppvisar normal neurofysiologi trots symtom.
Differentialdiagnoser
- kompression av ulnaris- eller radialisnerven
- cervikal rizopati
- polyneuropati
- kompression av medianusnerven proximalt om karpaltunneln (pronatorsyndrom).
Behandling
Handläggning vid behandling
Graden av symtom styr val av behandling:
- grad I – konservativ behandling med nattskena
- grad II och III – kirurgisk behandling, nattskena i väntan på skyndsam bedömning av handkirurg.
Ta hänsyn till och behandla utlösande faktorer.
Vid utebliven förbättring trots konservativ behandling med nattskena kan kirurgisk behandling vara aktuell.
Behandlingsval
Arbetsterapi
Arbetsterapeut bör utprova ortosen, ge ergonomiska råd samt följa upp behandlingen.
Den utprovade ortosen:
- bibehåller handleden i en neutral position med fingrarna fria
- används nattetid i minst fyra veckor
- kan användas dagtid vid behov.
Kirurgisk behandling
När kirurgisk behandling är indicerad genomförs friläggning av medianusnerven på handledsnivå. Behandlingseffekten är god och livslång, mellan 80 och 90 % blir återställda.