Gå till innehåll

Region Jämtland Härjedalen

Visa innehåll för:

Primärvård

Visa innehåll för:

Höftfraktur

Höftfraktur

Omfattning av kunskapsstödet

Rekommendationen beskriver höftfrakturer orsakade av lågenergivåld.

Om hälsotillståndet

Definition

Höftfrakturer indelas i följande kategorier:

  • cervikala och basocervikala
  • pertrokantära och subtrokantära.
Anatomisk illustration av femurs proximala delar.

Förekomst

  • Livstidsrisken för att få en höftfraktur är 20 % hos kvinnor och 6 % hos män.
  • Genomsnittsålder är 83 år.
  • Cervikala och trokantära femurfrakturer förekommer i lika hög grad. Subtrokantära frakturer utgör 10 %.

Riskfaktorer

  • Falltendens
  • Osteoporos och osteopeni
  • Hög biologisk ålder
  • Malignitet, skelettmetastasering

Utredning

Symtom

  • Smärta i höft eller ljumske med utstrålning till låret
  • Svårighet att stödja på benet 

Vid inkilad fraktur kan patienten ibland röra sig relativt obehindrat men har smärta vid belastning.

Anamnes

  • Händelseförlopp och tidpunkt 
  • Smärtutveckling
  • Aktuella sjukdomar och läkemedel
  • Livsstilsfaktorer
  • Gångförmåga den senaste månaden

Status

Undersök båda benen.

Kontrollera:

  • benets längd
  • benets utseende och läge 
  • rörlighet – rotera foten.

Typiska statusfynd är:

  • förkortat, utåtroterat ben
  • rörelsesmärta vid rotation 
  • palpationsömhet – ljumske eller trokanter major.

Handläggning vid utredning

Handlägg patienten akut. Diagnosen baseras på anamnes, status och slätröntgen. Observera att frakturen kan uppkomma utan nämnvärt trauma.

Vid negativt röntgensvar följ upp patienten. Vid kvarstående misstanke upprepa slätröntgen inom en vecka eller konsultera ortoped för vidare handläggning.

Undersökningar

Bilddiagnostik

Konventionella röntgenbilder av bäcken (med referenskula) och höft i standardprojektioner (frontal och sida) rekommenderas.

Differentialdiagnoser

  • Höftledsluxation
  • Bäckenfraktur
  • Proteslossning
  • Höftledskontusion utan skelettskador
  • Höftledsartros

Behandling

Handläggning vid behandling

Ge smärtlindring och övervaka patientens allmäntillstånd tills ambulanspersonal tar över.

Behandlingsval

Kirurgisk behandling

  • Cervikal höftfraktur – osteosyntes med spikar eller skruvar, halvplastik eller totalplastik
  • Pertrokantär höftfraktur – märgspik eller glidskruv och platta
  • Subtrokantär höftfraktur – lång märgspik

Rehabilitering

Det kirurgiska ingreppet är omfattande och rehabiliteringen bör pågå upp till 6 månader. Inskränkt rörlighet kan kvarstå ännu längre. Syftet med rehabiliteringen är att återfå god funktionsförmåga och minska fallrisken.

Insatsen initieras av fysioterapeut eller arbetsterapeut och innefattar bland annat:

  • gångträning, oftast direkt efter operation
  • bedömning av behov av gånghjälpmedel och bostadsanpassning
  • träning för att förbättra balans och stärka muskulatur.

Det är viktigt att patienten fortsätter vara fysiskt aktiv efter rehabiliteringen.

Uppföljning

Handläggning vid uppföljning

Klinisk uppföljning

Klinisk uppföljning är alltid indicerat.

Bedöm eller utvärdera:

  • operationsresultat med hänsyn till postoperativa komplikationer
  • pågående rehabiliteringsprocess
  • läkemedelsanvändning till exempel olämpliga läkemedel eller justering av smärtlindring
  • riskfaktorer till exempel falltendens och osteoporos.

Röntgen är bästa sättet att bedöma postoperativa komplikationer.

Komplikationer

Postoperativa komplikationer:

  • Infektion – ytlig eller djup
  • Efter osteosyntes – pseudoartros, caputnekros, glidning av osteosyntesmaterial 
  • Efter ledprotes – luxation, protesnära fraktur, acetabulumerosion (efter halvprotes).

Observandum är nytillkomna besvär som tilltagande smärta i ljumske, trokanter, femur eller knä, försämrad gångfunktion eller försämrad ADL.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Relaterad information

Om innehållet

Nationellt innehåll