Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Handledsfraktur
Handledsfraktur
Om hälsotillståndet
De flesta handledsfrakturer drabbar distala radius.
En handledsfraktur som är belägen 3–4 cm från radius distala ledyta hos en vuxen individ betecknas som en distal radiusfraktur.
Man skiljer mellan odislocerade och dislocerade, intraartikulära och extraartikulära samt dorsalt eller volart felställda frakturer.
Förekomst
Cirka 20 000 vuxna drabbas av en handledsfraktur under ett år i Sverige. Personer över 50 år är överrepresenterade. Frakturen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män.
Orsaker
Nio av tio handledsfrakturer sker i samband med fall. När händerna används för att dämpa fallet komprimeras distala radius med dorsal felställning som följd (Colles fraktur). Denna fraktur utgör 90 % av alla handledsfrakturer.
Riskfaktorer
- Ökad falltendens.
- Osteoporos eller osteopeni.
- Ålder över 50 år.
- Kvinnligt kön.
- Rökning.
- Alkohol.
Utredning
Symtom
- Smärta över handleden vid rörelse och i vila.
- Felställning.
- Svullnad och missfärgning.
- Domningar, stickningar och försämrad medianusmotorik.
Anamnes
- Händelseförlopp och tidpunkt.
- Tidigare skador eller ingrepp i handleden.
- Andra sjukdomar.
- Dominant eller icke-dominant hand.
Status
Undersök fingrar, mellanhand, handled och underarm upp till armbåge på bägge sidor. Palpera för att bedöma om smärta förekommer ytligt i mjukdelarna eller över skelettet på djupet. Genomför nerv- och kärlstatus.
Fynd som kan förekomma är
- svullnad, missfärgning, sår och felställning
- inskränkt rörlighet
- smärta vid rörelse och palpation
- eventuellt känselbortfall i medianus innervationsområde
- eventuellt nedsatt cirkulation.
Handläggning vid utredning
Utredningen för misstänkt radiusfraktur utgörs av anamnes, klinisk inspektion och palpation samt röntgenundersökning i form av frontal och sidoprojektion.
Beakta risken för skafoideumfraktur.
Vid misstanke om ledbandsruptur bör bedömning ske inom specialiserad vård, särskilt i de fall röntgen uteslutit handledsfraktur.
Undersökningar
Bilddiagnostik
Beställ konventionella röntgenbilder av handleden i standardprojektion (frontal och sidan). Vid klinisk misstanke om skafoideumfraktur begär komplettera bilder i skafoideumprojektion.
Differentialdiagnoser
- Proximal radiusfraktur eller ulnafraktur.
- Skafoideumfraktur. Ger palpationsömhet i fossa tabatière, smärta över skafoideum vid radiell deviation och kompression av tummen i längdriktning.
- Handledsdistorsion.
- Ledbandsruptur.
Behandling
Handläggning vid behandling
Patienten bedöms och behandlas individuellt inom specialiserad vård. Felställningsgrad, frakturtyp och funktionskrav styr val av behandling och rehabilitering. Det tar ofta mellan 4 och 12 månader innan patienten har återfått full funktion i handen.
Efter eventuell reposition behandlas de flesta med stabiliserande gips. I övriga fall krävs kirurgisk behandling.
Gipsbehandlingen vid icke-operativ behandling avslutas i regel efter 4–5 veckor. Handleden gipsas även delvis postoperativt som kompletterande stabilisering.
Egenvård med observation av avvikande symtom och självrapportering ingår i behandlingsflödet oavsett val av behandlingsmetod.
Egenvård
Patienten bör uppmanas att vara uppmärksam på avvikande symtom och höra av sig till sjukvården om
- gipset/bandaget skaver eller trycker
- gipset hindrar rörelse av knogar, fingrar, tumme eller armbåge
- fingrarna är kraftigt svullna eller blanka
- tummen eller övriga fingrar blir fumliga med stora svårigheteratt böja eller sträcka
- känseln i fingrarna försämras påtagligt
- smärta, rodnad och svullnad ökar efter en tids förbättring
- varbildning eller feber uppträder efter ett kirurgiskt ingrepp.
Behandlingsval
Kirurgisk behandling
När kirurgisk behandling är indicerat fixeras frakturen efter reposition med stift, skruvar, platta eller ett externt instrument.
Rehabilitering
Rehabilitering
Rehabilitering bör inledas tidigt i förloppet i syfte att förebygga komplikationer. Insatsen initieras av arbetsterapeut eller fysioterapeut.
Rehabiliteringen innefattar
- kontroll av gipsförband och fingerrörlighet
- information om ödemprofylax och ödemreducerande pumprörelser
- information om att upprätthålla eller träna rörlighet i de delar av armen som inte hindras av förband samt i axeln
- information avseende belastning med betoning på vikten av att använda handen i dagliga aktiviteter
- information om vart patienten ska vända sig vid frågor eller problem.
Rehabiliteringen bör individanpassas med målet att patienten själv ansvarar för sin träning på sikt.
Åtgärder i samband med avgipsning:
- identifiera patienter med riskfaktorer för dålig prognos
- ödemreducerande åtgärder
- kontroll av rörlighet och känsel, bedömning av aktivitetsförmåga
- rörelseträning i hand, arm och axel
- ortosutprovning vid behov
- information avseende läkningsförlopp och successiv ökning av belastning vid aktivitet
- ärrbehandling för kirurgiskt behandlade patienter
- dialog om arbetsuppgifter och arbetsåtergång för de som är yrkesverksamma.
Uppföljning
Behandlande klinik följer upp handledsfrakturens läkning med röntgen efter cirka tio dagar.
Klinisk uppföljning är alltid indicerat och bör vara individanpassad.
Bedöm eller utvärdera
- behandlingsresultat med hänsyn till komplikationer
- självrapporterade avvikande symtom
- smärtlindring och eventuellt justering av läkemedel
- pågående rehabiliteringsprocess
- riskfaktorer, till exempel falltendens och osteoporos.
Röntgen kan vara indicerat för att bedöma komplikationer.
Komplikationer
Komplikationer
- Senruptur, vanligast extensor pollicis longus-ruptur.
- Fingerstelhet.
- Kvarstående felställning.
- Nervkomplikationer, till exempel karpaltunnelsyndrom eller kompression av nervus ulnaris.
- Komplext regionalt smärtsyndrom, CRPS.
- Inskränkt rörlighet i hand, handled, arm och axel.
- Infektion.
Svårare frakturer medför högre risk för komplikationer, till exempel intraartikulära frakturer.
Observera att även gipsbehandling kan ge långsiktiga komplikationer, till exempel extensor pollicis longus-ruptur.