Den här artikeln hämtas in från 1177 för vårdpersonal. Läs artikeln på 1177
Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Frusen skuldra
Frusen skuldra
Om hälsotillståndet
Definition
Frusen skuldra (adhesiv kapsulit) är ett smärtsamt tillstånd i axeln med progressiv aktiv och passiv rörelseinskränkning.
Förekomst
Prevalensen är vanligast i åldern 40-60 år. Tillståndet förekommer oftare hos kvinnor än hos män.
Orsaker
Frusen skuldra innebär en tilltagande fibrotisering och kontraktur av den glenohumorala ledkapseln och kan vara:
- primär – idiopatisk
- sekundär – efter trauma eller immobilisering.
Riskfaktorer
- Diabetes
- Hypotyreos
Utredning
Symtom
Smärta och stelhet som förändras under 3 faser:
- fas 1 (0-6 månader) – tilltagande smärta i rörelse och vila samt rörelseinskränkning
- fas 2 (4-18 månader) – avtagande smärta med kvarstående rörelseinskränkning
- fas 3 (8-36 månader) – ökande rörlighet och utläkning.
Anamnes
- Smärta – lokalisation, duration, intensitet, rörelsekorrelation
- Riskfaktorer
- Bakomliggande orsaker
Status
Bilateralt axelstatus:
- inspektion – asymmetri, muskelatrofi
- rörlighet – aktiv och passiv rörelse, rörelseomfång
- palpation
- distalstatus – puls (radialis), sensibilitet i hand och arm.
Fynd vid frusen skuldra
- Smärta – både vid aktiv och passiv rörelse utifrån symtomduration (särskilt fas 1-2)
- Kapsulärt mönster – initialt inskränkning vid utåtrotation, därefter även vid abduktion och sist vid inåtrotation
Handläggning vid utredning
- Frusen skuldra är primärt en klinisk diagnos.
- I tidigt skede kan diagnosen vara svårbedömd, upprepa bedömningen efter 2-3 veckor vid osäkerhet.
- Överväg slätröntgen endast vid oklar diagnos eller inför konsultation med specialiserad vård.
Provtagningar
Laboratorieprover
Överväg glukos, CRP och TSH.
Differentialdiagnoser
- Impingement i axelled
- Rotatorkuffruptur
- Luxation i axelled
- Akromioklavikularledsskada/-artros
- Artros i axelled
- Artrit
- Kalkaxel
- Bursit
- Nackrelaterad smärta
Behandling
Handläggning vid behandling
- Smärtlindring – COX-hämmare (NSAID) eller paracetamol peroralt kan provas vid behov.
- Fysioterapi – rekommenderas för att bibehålla rörlighet och minska muskelatrofi.
- Kortisoninjektion intraartikulärt – kan övervägas för att minska smärta och öka rörlighet.
- Kirurgisk behandling – kan övervägas i sällsynta fall för mobilisering eller kapsellösning.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Om innehållet
Nationellt innehåll