Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Droppfinger
Droppfinger
Om hälsotillståndet
Förekomst
Droppfinger (Malletfinger) är vanligast bland yngre män. Från medelåldern och uppåt drabbas kvinnor i samma utsträckning som män.
Orsaker
Droppfinger uppstår när fingrets sträcksena rupturerar vid sitt distala fäste på ändfalangen. Ett litet benfragment från ändfalangen kan ibland slitas av i samband med rupturen.
En vanlig orsak är våld mot sträckt finger, till exempel vid sportutövning. Hos äldre patienter kan ett minimalt trauma orsaka droppfinger.
Utredning
Anamnes
- skadans uppkomst
- övriga sjukdomar.
Status
- oförmåga till aktiv extension av DIP-leden
- svullnad, ömhet och rodnad kan förekomma dorsalt över DIP-leden.
Handläggning vid utredning
Om skadan uppstått i samband med lindrigt våld kan diagnosen droppfinger ofta ställas kliniskt.
Observera att artros och artrit kan ge en deformitet som liknar droppfinger. Engagemang i flera leder, utan föregående trauma, utesluter droppfinger.
Vid kraftigt trauma eller om fingret är svullet och ömt rekommenderas röntgen för att verifiera graden av subluxation samt identifiera eventuella avslitna benfragment.
Undersökningar
Bilddiagnostik
Konventionella röntgenbilder i standardprojektioner (frontal och sida) rekommenderas om röntgen är indicerat.
Differentialdiagnoser
- fraktur eller annat trauma
- artros (Heberden noduli) – engagerar flera leder, ofta bilateralt
- artrit (svanhalsdeformitet vid reumatoid artrit) – engagerar flera leder, ofta bilateralt
- ganglion.
Behandling
Handläggning vid behandling
Behandla konservativt med en ortos. Arbetsterapeut bör utprova ortosen och följa upp behandlingen. Behandling kan påbörjas flera veckor efter traumat.
Kirurgisk behandling kan vara aktuell
- när röntgen visar tydlig subluxation i DIP-leden
- vid stort avslitet benfragment (≥ 30 % av ledytan)
- vid kvarstående uttalad extensionsdefekt trots genomgången konservativ behandling.
Behandlingsval
Arbetsterapi
Fingrets ytterled fixeras i rakt läge med en välanpassad ortos dygnet runt i minst 6–8 veckor. Det är av största vikt att fingret hålls sträckt under behandlingsperioden.
Efter 6–8 veckor bör ortosen användas till natten under flera månader.
Kvarstående sträckdefekt motsvarande 10 grader efter avslutad behandling förekommer ofta.
Kirurgisk behandling
Fixering med hjälp av metallstift och benankare och/eller suturering av senan, i de fall kirurgisk behandling är aktuell.
Uppföljning
Vid ortosbehandling rekommenderas uppföljning inom några veckor för att kontrollera
- passform av ortos och följsamhet till behandling
- eventuell uppkomst av sår
- rörelseförmåga i fingrets övriga leder för att uppmärksamma eventuell nytillkommen stelhet.
Komplikationer
- hudproblem med sårbildning som följd
- nageldeformitet.
Efter en ledengagerande fraktur kan osteoartrit uppkomma. Obehandlat kan droppfinger leda till svanhalsdeformitet.