För personer med självskadebeteende som får insatser från till exempel kommun, primärvård eller elevhälsa är det viktigt att samverka med dessa aktörer samt med brukarföreningar. Psykiatrisk specialiserad vård bör tidigt i vårdförloppet uppmärksamma behov av samverkan, där kommunala insatser som stödjer personen i vardagen, kan vara särskilt viktiga att beakta. Det är värdefullt att dessa aktörer har kännedom om vårdförloppet.

Definitionen som används i vårdförloppet är den internationella beskrivningen, non-suicidal self-injury (NSSI), ”avsiktlig förstörelse eller förändring av den egna kroppsvävnaden utan medvetet suicidsyfte”. En vanlig funktion av självskadebeteende är oförmågan att reglera starka känslor (vid psykiskt illabefinnande). Vid självskada med suicidavsikt behövs även andra insatser aktiveras parallellt med vårdförloppet.

Självskadebeteende indelas efter symtom och funktion i tre grader; lindrig, måttlig och mer omfattande. Dessa beskrivs i Nationella vård- och insatsprogram (VIP). Socialstyrelsen har godkänt ICD-10 koder för självskadebeteende (Z91.5A-C, se insatser), januari 2023. Det pågår ett arbete att ta fram en manual för användare, vårdförloppet kommer uppdateras med denna så snart detta är klart.

Förekomst av självskadebeteende varierar betydande beroende på olika studiers metod, defintion samt ålder och kön i populationen. En svensk epidemiologisk undersökning bland 15-åringar, år 2008, visade att 43% hade skadat sig själva vid enstaka tillfälle samt att 21% hade ett etablerat självskadebeteende (fem eller fler tillfällen). När de följdes upp nio år senare var motsvarande siffror 19% respektive 10%. Bland patienter inom vuxenpsykiatrin svarade 35% att de självskadat sig vid enstaka tillfällen och 15% att de självskadat vid fem eller fler tillfällen.(1)(2)

Självskadebeteendets svårighetsgrad beskrivs inte i studierna. I båda studierna var självskadebeteende vanligare hos flickor/kvinnor än hos pojkar/män, vilket överensstämmer med flertalet såväl nationella som internationella studier. Registreringen av koder för självskadebeteende i de svenska journalsystemen har tidigare inte differentierat mellan huruvida självskadebeteendet är historiskt eller pågående, varför förekomsten inom svensk sjukvård baserad på klinisk bedömning idag är okänd.(1)(2)

Vid försämrat mående rekommenderas vårdgivaren att tillsammans med patienten identifiera aktuella riskfaktorer med hänsyn till följande områden:

Självskadebeteende är ingen egen diagnos och vårdförloppet riktar sig till personer som utöver självskadebeteende har en samsjuklighet med en eller flera psykiatriska diagnoser som kräver psykiatrisk specialiserad vård. Insatser som rekommenderas utifrån aktuell psykiatrisk diagnos kan ske såväl parallellt som innan eller efter insatser i detta vårdförlopp. Vid behov krävs samordnade insatser med andra aktörer som till exempel kommun och habilitering.

Trots att självskadebeteendet innebär negativa konsekvenser för personen kan det på kort sikt fungera som ett effektivt sätt att få stopp på oönskade och svårhanterliga känslor, tankar och upplevelser. Detta benämns som att självskadebeteende har en känsloreglerande funktion. Andra exempel kan vara att skapa en upplevelse av kontroll eller som självbestraffning, vilket kan variera från person till person.

Personer med egen erfarenhet av vård vid självskadebeteende uttrycker behov av förbättringsområden inom:

Det är angeläget att huvudmän prioriterar bemötandeutbildning för självskadebeteende, såväl regionalt som kommunalt, för att öka kunskaper hos alla medarbetare i att möta och bemöta personer med psykisk ohälsa.

Stabiliserande insatser stärker friskhetsfaktorer, minskar sårbarhet och ökar förmågan att reglera och hantera känslor. Insatserna bör ske skyndsamt och är ofta en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig fortsatt behandling. Parallellt planeras vården vidare utifrån patientens huvudsakliga anledning till besöket. Mer specificerade behandlingsmetoder ska erbjudas till patienter där självskadebeteendet är av sådan art och grad att det är det primära behandlingsbehovet.

Det finns i dagsläget få behandlingsmetoder som är avsedda för enbart självskadebeteende utan att man samtidigt har diagnos emotionellt instabilt personlighetssyndrom (ICD-10 F60.3), som är den diagnos där självskadebeteende oftast förekommer och behandlas. För personer med psykisk utvecklingsstörning (F70-F79) samt autism (F84) saknas evidensbaserade behandlingar för självskadebeteende.

I Sverige erbjuds nedanstående evidensbaserade behandlingar som avser minska självskadebeteende och öka emotionell stabilitet inom den psykiatriska specialiserade vården:

Läkemedelsbehandling är som regel inte indicerat till följd av självskadebeteende utan bör styras utifrån eventuell samsjuklighet.

Tillfrisknande från självskadebeteende kan vara en komplex process som innefattar ambivalens och som många gånger inte är linjär. Närstående bör erbjudas stöd och kunskap om självskadebeteendets funktion, känsloreglering och bemötande, där närståendeutbildning Familjeband rekommenderas enligt VIP.

Ingång i vårdförloppet sker när misstanke om självskadebeteende eller försämring av tidigare känt självskadebeteende konstateras inom psykiatrisk specialiserad vård. Vid lindrig psykisk sjukdom med självskadebeteende sker bedömning och behandling inom primärvården.

Utgång ur påbörjat vårdförlopp sker när mål i vårdplan uppnåtts eller när behov av ytterligare insatser inom vårdförloppet har upphört. Utgång i vårdförloppet kan även ske om behandlingen inte har förväntad effekt eller om möjlighet att tillgodogöra sig behandlingen inte finns.

Personcentrering är beaktat i ovan beskrivna åtgärder. Utöver detta är nedanstående viktigt att lyfta fram.

1177:

Intresseförening:

Utifrån patienters och närståendes erfarenheter har följande övergripande utmaningar identifierats:

Vårdförloppets mål är att personer med självskadebeteende

Indikatorerna nedan visar vilka indikatorer som avses följas i vårdförloppet. I bilagan längre ner finns mer information om uppföljning av detta vårdförlopp och dess indikatorer.

Läs mer om uppföljning av vårdförlopp under rubriken "Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp".

Resultatmått

Processmått

Det finns inget specifikt kvalitetsregister för personer med själskadebeteende vilket försvårar insamling av data.

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar till att uppnå ökad jämlikhet, effektivitet och kvalitet i hälso- och sjukvården samt att skapa en mer välorganiserad och helhetsorienterad process för patienten.

Vårdförloppen utgår från tillförlitliga och aktuella kunskapsstöd och tas gemensamt fram av olika professioner inom regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

I vårdförloppet beskrivs kortfattat vad som ska göras, i vilken ordning och när. Det beskriver en personcentrerad och sammanhållen vårdprocess som omfattar en hel eller en del av en vårdkedja. Åtgärderna kan individanpassas och inkluderar hur individens hälsa kan främjas.

Vårdförloppen avser minska oönskad variation och extra fokus riktas till det som inte fungerar i nuläget ur ett patientperspektiv. Det personcentrerade förhållnings- och arbetssättet konkretiseras genom patientkontrakt som tillämpas i vårdförloppen.

Den primära målgruppen för kunskapsstödet är hälso- och sjukvårdspersonal som ska få stöd i samband med vårdmötet. Avsnitten som rör utmaningar, mål och uppföljning av vårdförloppet är främst avsedda att användas tillsammans med beskrivningen av vårdförloppet vid införande, verksamhetsutveckling och uppföljning. De riktar sig därmed till en bredare målgrupp.

Ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt konkretiseras genom patientkontrakt, som är en gemensam överenskommelse mellan vården och patienten om fortsatt vård och behandling.

Patientkontraktet utgår från patientens och närståendes behov, resurser och erfarenheter av hälso- och sjukvård och innebär att en eller flera fasta vårdkontakter utses samt att det framgår vad vården tar ansvar för och vad patienten kan göra själv.

Patientkontrakt kan göras vid flera tillfällen, relaterat till patientens hälsotillstånd.

Mer information finns på SKR:s webbsida om patientkontrakt.

Om patientkontrakt

Vårdförloppen innehåller indikatorer för att följa upp i vilken grad patienten har fått vård enligt vårdförloppet. Befintliga källor används i den mån det går, men målsättningen är att strukturerad vårdinformation ska utgöra grunden för kvalitetsuppföljningen. Kvalitetsuppföljningen ska så stor utsträckning som möjligt baseras på information som är relevant för vården av patienten.

Vårdförloppets mål och åtgärder följs upp genom resultat- och processmått, vilket skapar förutsättningar för ett kontinuerligt förbättringsarbete. 

För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Kvalitetsindikatorkatalogen

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.

Vården i siffror