Gå till innehåll

Region Jämtland Härjedalen

Visa innehåll för:

Primärvård

Visa innehåll för:

Krampanfall, akut

Krampanfall, akut

Omfattning av kunskapsstödet

Rekommendationen gäller handläggning av akut krampanfall av oklar orsak hos barn och vuxna, i de fall krampanfallet inträffar på vårdmottagning i primärvården. För utredning av krampanfall hänvisas till misstänkt orsak.

Om hälsotillståndet

Orsaker

Exempel på orsaker till krampanfall:

  • känd eller nydebuterad epilepsi
  • stroke
  • meningit
  • hjärntumör
  • intoxikation
  • alkoholabstinens
  • hypoglykemi
  • konvulsiv synkope
  • feber, hos barn.

Utredning

Anamnes

  • Duration, tidigare anfall.
  • Anfallstyp – generaliserat eller fokalt, medvetandepåverkan.
  • Förekomst av urin- eller fecesavgång.
  • Känd eller misstänkt bakomliggande orsak – läkemedel, pågående infektion, sömnbrist.

Handläggning vid utredning

Stabilisera patienten enligt ABCDE, initialt omhändertagande:

  • A – fria luftvägarna, lägg i sidoläge (aspirationsrisk).
  • B – kontrollera andning och syresaturation, överväg syrgas.
  • C – kontrollera puls och blodtryck.
  • D – kontrollera P-glukos och CRP.
  • E – kontrollera temp och möjliga kroppsliga skador orsakade av krampen.

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Larma ambulans vid pågående anfall.
  • Följ vitalparametrar – andningsfrekvens, puls, blodtryck (viktigt med ventilationsberedskap).
  • Ge bensodiazepin för att häva krampanfallet.
  • Sätt grov nål.
  • Ge annan behandling vid behov utifrån patientens symtom.
  • Utvärdera behandlingen regelbundet.

Bensodiazepin

Ge bensodiazepin vid kramp som pågår mer än några minuter. Upprepa efter 10 minuter vid behov.

Annan behandling

  • Vid hypoxi – ge syrgas.
  • Vid hypotoni – ge vätska, 500–1000 ml Ringer-Acetat intravenöst.
  • Vid hypoglykemi – ge glukos enligt separat rekommendation om hypoglykemi.
  • Vid feber – ge febernedsättande.

Handläggning av patient som inte behöver skickas in akut

I enstaka fall kan man överväga att inte skicka patienten till specialiserad vård, bland annat vid följande situationer:

  • Patient med känd epilepsi – ta kontakt med behandlande läkare för diskussion om fortsatt handläggning.
  • Barn med feberkramp utan tecken på allvarlig infektion – ingen ytterligare åtgärd krävs.

Om innehållet

Nationellt innehåll