Vid laktosintolerans uppstår mag-tarmsymtom efter intag av en viss mängd laktos. Det finns stora individuella skillnader beträffande hur stor mängd laktos som tolereras.

I Sverige förekommer primär laktosintolerans hos 5–10 % av vuxna med svenskt ursprung.

För stora delar av världens befolkning är nedreglering av laktasproduktionen efter småbarnsåren ett normalt tillstånd, i synnerhet i Sydamerika, Asien och Afrika. Det är mindre vanligt i den kaukasiska befolkningen, särskilt i norra Europa.

Laktosintolerans uppstår vid obalans mellan intaget av laktos och förmågan att bryta ned det med hjälp av enzymet laktas. Ett överskott av laktos leder till lösare avföring genom osmotisk effekt samt gasbildning till följd av fermentering.

Vanliga riskfaktorer för sekundär laktosintolerans är

Symtom som kan förekomma kort efter intag av laktos är

Mängden laktos som ger symtom varierar mellan olika individer. De flesta kan dock inta omkring 5–10 gram dagligen utan symtom. Det motsvarar 1–2 dl mjölk.

• Aktuella symtom.
• Genetiskt ursprung.
• Annan tarmsjukdom.
• Hereditet för celiaki eller inflammatorisk tarmsjukdom.

• Allmäntillstånd.
• Bukpalpation.

Diagnosen ställs kliniskt baserat på anamnes, symtom samt symtomlindring av laktosreducerad kost.

Vid behov kan en strukturerad laktosreduktion följt av provokation genomföras. Ordinera låglaktoskost under 2–4 veckor följt av provokation med större mängd mjölk (mer än 2 dl). Om symtomen försvinner vid reduktion, för att sedan återkomma vid provokation talar det för laktosintolerans.

Genomför riktad provtagning vid misstanke om sekundär laktosintolerans.

• IBS.
• Celiaki.
• Inflammatorisk tarmsjukdom.

Rekommendera patienten att anpassa sin kost utifrån vilken mängd laktos hen tolererar.

Vid primär laktosintolerans, informera patienten om att detta är ett normalt tillstånd och att intag av laktos inte är skadligt.

Vid sekundär laktosintolerans, informera patienten om att tillståndet kvarstår så länge tunntarmsskadan finns kvar.

Laktosintolerans, 1177