Rutiner vad gäller utredning, behandling och uppföljning skiljer sig mellan verksamheter och regioner i landet. Beroende på grad av och orsak till OSA kan patienter dessutom passera mellan medicinska specialistområden (lungmedicin, öron-, näs- och halsmedicin (ÖNH), neurologi, kardiologi respektive primärvård), men också mellan sjukvård och tandvård. Det kan medföra brister i kommunikationen och oklarhet kring ansvar för vård och uppföljning (1) (2) (3) .

Nationellt kliniskt kunskapsstöd:

OSA förekommer i alla åldersgrupper men är mycket vanlig hos individer över 50 år (4) .

Då andningsuppehållen sker under sömn, och därmed är omedvetna för patienten, finns stor risk för sen upptäckt av OSA, särskilt hos ensamboende. Sjukdomen anges vara dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor, men efter menopaus ökar förekomsten även hos kvinnor.

Uppskattningsvis (siffror från 2015–2020) utreds årligen mer än 35 000 vuxna för OSA i Sverige varav cirka 13 000 individer erbjuds behandling med positivt luftvägsövertryck (PAP) och cirka 12 000 behandling med apnébettskena.

Behandling av OSA med övre luftvägskirurgi hos vuxna är i dagsläget mycket begränsad (1) .

OSA orsakas av en övre luftvägsobstruktion där andningsvägarna täpps till under sömn, så kallad luftvägskollaps (5) .

En kollaps kan vara delvis eller total och leder till ett andningsuppehåll med åtföljande syrebrist. Andningsuppehåll avslutas vanligtvis med ett kortvarigt uppvaknade, så kallad arousal, som i sin tur, vid upprepade andningsuppehåll, försämrar sömnkvaliteten avsevärt.

Övervikt samt anatomiska hinder som till exempel fettansamling i halsregionen eller stora tonsiller, är vanliga riskfaktorer för OSA.

OSA förekommer även utan kända riskfaktorer.

Förekomsten är högre hos individer med samtidigt kardiovaskulär och/eller metabol sjukdom som högt blodtryck, kranskärlssjukdom, stroke, diabetes eller hyperlipidemi (5) .

OSA förblir ofta okänt för individen och ett stort antal lever odiagnostiserade under många år. Vikten av utredning för misstänkt OSA är av stor betydelse då sjukdomen påverkar patientens vardag, livskvalitet, sociala samvaro och/eller risken för allvarlig sjukdom. Dagsömnighet kan ha inverkan på prestationsförmågan i arbetet och i trafiken.

Den vanligaste effekten av OSA är att patienten inte känner sig utsövd, efter sin ändå tillräckligt långa nattsömn, med ökad insomningsbenägenhet och trötthet under dagen (5) .

Livsstilsåtgärder och hälsosamma levnadsvanor är viktiga att förmedla till patientgruppen. Följsamheten till behandling vid PAP och apnébettskena är begränsad och alternativa behandlingsmetoder kan behöva övervägas.

Obehandlad eller otillräckligt behandlad OSA leder till ökad olycksfallsrisk i trafiken eller på arbetsplatsen, försämrad livskvalitet och försämrad psykisk hälsa (2) (3) .

Dessutom kan obehandlad uttalad OSA med efterföljande syrebrist innebära en ökad risk för allvarliga hjärt-kärlsjukdomar och för tidig död (5) .

Den kliniska betydelsen av OSA för kardiometabol risk och sömnighet minskar troligen med åldern.

Ingång i vårdförloppet sker vid misstanke om OSA som yttras av patient, närstående och/eller vårdpersonal. Misstanke finns vid något av följande symtom:

Observera att enbart vanemässig snarkning inte räcker för att misstanke om OSA ska föreligga. Vid vanemässig snarkning behöver minst ett ytterligare av ovan nämnda symtom vara uppfyllt.

Misstanke om OSA kan även finnas i de fall patienten inte tydligt uppfyller något av ovanstående symtom men där en sammanvägd bedömning av patientens övriga symtom och nedan angivna tillstånd och samsjuklighet utgör indikation för utredning av OSA. I denna bedömning vägs även in att indikationen för utredning och behandling av OSA ökar om patienten har ett yrke som innebär ökad risk för trötthetsrelaterade olyckor.

Följande tillstånd och samsjuklighet kan till exempel vara kopplade till OSA (6) :

Ingång i vårdförloppet sker även

Utgång ur påbörjat vårdförlopp kan ske på något av följande sätt:

Med välfungerade avses att behandlingen minskar nattliga andningsstörningar och symtom.

Personcentrering är beaktat i ovan beskrivna åtgärder. Utöver detta är nedanstående viktigt att lyfta fram.

Obstruktiv sömnapné, 1177

Utifrån patienters och närståendes erfarenheter har följande övergripande utmaningar identifierats:

Nulägesbeskrivning av patienters erfarenheter

Bilden nedan är en grafisk presentation av i nuläget vanligt förekommande erfarenheter av hälso- och sjukvården hos vuxna med OSA.

Det övergripande målet för vårdförlopp OSA hos vuxna är att bästa möjliga livskvalitet för patienten uppnås och att framtida funktionsnedsättningar och komplikationer kan undvikas.

Mer specifikt har vårdförloppet följande mål:

En viktig åtgärd för att uppnå målen är att vårdpersonal med särskild kompetens inom OSA-vård involveras tidigt i vårdförloppet.

Indikatorerna nedan visar vilka indikatorer som avses följas i vårdförloppet. I bilagan längre ner finns mer information om uppföljning av detta vårdförlopp och dess indikatorer.

Läs mer om uppföljning av vårdförlopp under rubriken "Generellt om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp".

Resultatmått

Processmått

Nedanstående kvalitetsregister kan vara relevanta att registrera i under någon del av vårdförloppet (se även åtgärdsbeskrivningen) oavsett om de används för uppföljning av vårdförloppets indikatorer eller inte.

Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar till att uppnå ökad jämlikhet, effektivitet och kvalitet i hälso- och sjukvården samt att skapa en mer välorganiserad och helhetsorienterad process för patienten.

Vårdförloppen utgår från tillförlitliga och aktuella kunskapsstöd och tas gemensamt fram av olika professioner inom regionernas nationella system för kunskapsstyrning.

I vårdförloppet beskrivs kortfattat vad som ska göras, i vilken ordning och när. Det beskriver en personcentrerad och sammanhållen vårdprocess som omfattar en hel eller en del av en vårdkedja. Åtgärderna kan individanpassas och inkluderar hur individens hälsa kan främjas.

Vårdförloppen avser minska oönskad variation och extra fokus riktas till det som inte fungerar i nuläget ur ett patientperspektiv. Det personcentrerade förhållnings- och arbetssättet konkretiseras genom patientkontrakt som tillämpas i vårdförloppen.

Den primära målgruppen för kunskapsstödet är hälso- och sjukvårdspersonal som ska få stöd i samband med vårdmötet. Avsnitten som rör utmaningar, mål och uppföljning av vårdförloppet är främst avsedda att användas tillsammans med beskrivningen av vårdförloppet vid införande, verksamhetsutveckling och uppföljning. De riktar sig därmed till en bredare målgrupp.

Ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt konkretiseras genom patientkontrakt, som är en gemensam överenskommelse mellan vården och patienten om fortsatt vård och behandling.

Patientkontraktet utgår från patientens och närståendes behov, resurser och erfarenheter av hälso- och sjukvård och innebär att en eller flera fasta vårdkontakter utses samt att det framgår vad vården tar ansvar för och vad patienten kan göra själv.

Patientkontrakt kan göras vid flera tillfällen, relaterat till patientens hälsotillstånd.

Mer information finns på SKR:s webbsida om patientkontrakt.

Vårdförloppen innehåller indikatorer för att följa upp i vilken grad patienten har fått vård enligt vårdförloppet. Befintliga källor används i den mån det går, men målsättningen är att strukturerad vårdinformation ska utgöra grunden för kvalitetsuppföljningen. Kvalitetsuppföljningen ska så stor utsträckning som möjligt baseras på information som är relevant för vården av patienten.

Vårdförloppets mål och åtgärder följs upp genom resultat- och processmått, vilket skapar förutsättningar för ett kontinuerligt förbättringsarbete. 

För detaljerad information om hur indikatorerna beräknas, hänvisas till webbplatsen Kvalitetsindikatorkatalog där kompletta specifikationer publiceras i takt med att de är genomarbetade. Där beskrivs och motiveras också de valda indikatorerna.

Indikatorerna redovisas på Vården i siffror vartefter data finns tillgängligt. Data redovisas könsuppdelat och totalt, och för både region- och enhetsnivå när det är möjligt och relevant.