Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Dysmenorré
Dysmenorré
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård eller Ungdomsmottagningen
- Primär dysmenorré – bedömning och behandling i de flesta fall
- Sekundär dysmenorré – bedömning och behandling i de flesta fall
Gynekologmottagningen
- Primär dysmenorré – vid otillräcklig effekt av behandling, se vidare BEHANDLING
- Sekundär dysmenorré – vid otillräcklig effekt av behandling, se vidare BEHANDLING
Remissrutiner
Remissindikation
- Primär dysmenorré – utebliven behandlingseffekt av NSAID och hormonella metoder, sparsam blödning hos unga flickor eller amenorré med cykliska buksmärtor
- Sekundär dysmenorré – utebliven behandlingseffekt av NSAID och hormonella metoder eller oro för annan sjukdom
Behandling på specialistklinik syftar i första hand till smärtfrihet och kan innebära en kombination av flera hormonella metoder. Laparoskopi är sällan indicerat.
Remissinnehåll
- Anamnes inklusive sexual- och obstetrisk anamnes (paritet)
- Tidigare gynekologiska åkommor
- Hormonell behandling/Preventivmedel-hur länge man provat det och eventuellt effekt på dysmenorrén.
- Smärtbeskrivning i förhållande till menscykel
- Förstoppning eller andra tarmbesvär uteslutna
Om hälsotillståndet
Dysmenorré är ett vanligt tillstånd. En fjärdedel av unga kvinnor använder regelbundet analgetika i anslutning till menstruation.
Definition
Dysmenorré definieras som kraftig smärta i samband med menstruation och delas in i primär respektive sekundär.
Primär dysmenorré
Primär dysmenorré definieras som smärtsamma menstruationer som debuterar strax efter menarche.
Sekundär dysmenorré
Sekundär dysmenorré definieras som smärtsamma menstruationer hos en kvinna som tidigare haft smärtfria menstruationer.
Förekomst
Primär dysmenorré förekommer hos drygt hälften av alla flickor i tonåren och debuterar inom de första åren efter menarche. Hos 5–10 % är besvären så uttalade att de ibland behöver stanna hemma från skolan eller arbetet under menstruationens första dag eller dagar.
Sekundär dysmenorré förekommer i högre utsträckning hos äldre kvinnor i fertil ålder då det oftast orsakas av ett bakomliggande tillstånd.
Orsaker
Vid primär dysmenorré ses en ökad basaltonus i uterus orsakad av förhöjd nivå av bland annat prostaglandiner. Vid kontraktioner i myometriet försämras cirkulationen och ischemisk smärta uppstår. Symtomen blir ofta lindrigare efter graviditet och barnafödande samt vid hormonell behandling.
Sekundär dysmenorré kan orsakas av exempelvis:
- endometrios
- myom
- adheranser eller synekier efter tidigare genomgången gynekologisk infektion eller operation.
Riskfaktorer
Primär dysmenorré
- Ung ålder
- Lågt BMI
- Att inte ha fött barn
- Rikliga menstruationsblödningar
- Rökning
- Depression och ångest
- Hereditet
Sekundär dysmenorré
- Kopparspiral
- Tidigare genital infektion
- Komplicerad bukoperation
Samsjuklighet
Depression- eller ångestsjukdom är samsjuklighet som kan förekomma.
Utredning
Symtom
Vanliga symtom är:
- molvärk och krampsmärta i nedre delen av buken
- smärtutstrålning till rygg och/eller lår
- huvudvärk, illamående/kräkningar eller diarré.
Vid primär dysmenorré börjar smärtorna timmarna innan eller samtidigt som blödningen startar och varar oftast bara under de första menstruationsdagarna.
Vid sekundär dysmenorré börjar smärtorna vanligen flera timmar eller dagar före blödningen och minskar ofta när blödningen kommer igång.
Anamnes
Faktorer/aktiviteter som minskar smärtan
- Symtom i relation till menscykel, påverkan på det dagliga livet
- Riskfaktorer
- Menscykelns mönster, inklusive längd och datum för sista mens
- Gynekologisk anamnes – andra eller tidigare besvär, graviditeter, förlossningar
Status
Vid behov genomför:
- allmänsomatiskt status
- gynekologisk undersökning.
Handläggning vid utredning
Primär dysmenorré
Primär dysmenorré hos unga flickor kräver sällan vidare utredning. Vid typisk sjukdomshistoria behöver bakomliggande orsak sällan misstänkas.
Bedömning inom specialiserad vård rekommenderas vid:
- utebliven effekt av smärtlindrande läkemedel och hormonell behandling – för att utesluta endometrios
- primär dysmenorré med sparsam blödning hos unga flickor – för att utesluta missbildning i inre genitalia och/eller avflödeshinder
- amenorré med cykliska buksmärtor – för att utesluta missbildning i inre genitalia eller avflödeshinder.
Sekundär dysmenorré
Sekundär dysmenorré kan uppträda när som helst under fertil ålder.
Sekundär dysmenorré bör utredas. Allmänsomatiskt status samt gynekologisk undersökning ingår i utredningen liksom graviditetstest för att utesluta graviditet, missfall och extrauterin graviditet.
Därefter behöver kvinnan oftast remitteras till gynekolog för vidare undersökning och utredning.
Differentialdiagnoser
Primär dysmenorré
- Hymen imperforata
- Missbildningar i uterus, cervix eller vagina
- Endometrios
Sekundär dysmenorré
- Endometrios
- Myom
- Kopparspiral (ofta menorragi, ibland ökad dysmenorré samt smärta och blödning vid komplikation som lägesändring eller uterusperforation)
- Gynekologisk infektion
- Funktionella ovarialcystor
- Benigna och maligna ovarialtumörer
Behandling
Handläggning vid behandling
Det är viktigt med tidigt insatt behandling vid smärtsamma menstruationer för att minska risken för kronisk smärta.
Behandlingen vid dysmenorré utgörs främst av receptfria smärtstillande läkemedel. Vid otillräcklig effekt rekommenderas hormonell behandling.
Fysisk aktivitet rekommenderas.
Behandlingsval
Fysioterapi
Akupunktur, TENS eller värme kan ha en symtomlindrande effekt.
Läkemedelsbehandling
- NSAID är väldokumenterade och effektiva som förstahandsval.
- Paracetamol (kan provas som andrahandsval).
- Kombination av paracetamol och NSAID kan övervägas.
Hormonella metoder
Välj något av följande
- Kombinerade p-piller/p-plåster/p-ring utan uppehåll, så kallad "Långcykelbehandling”.
- Gestagent p-piller
- Hormonspiral (Mirena/Levosert)
Insatt hormonell behandling bör utvärderas efter 3 månader. Om ej smärtfrihet har uppnåtts överväg att byta hormonell behandling alternativt remittera till gynekologisk mottagning.
P-piller, p-plåster, hormonspiral eller p-ring rekommenderas vid önskemål om antikonceptiv behandling. Välj gärna behandling utan hormonfria intervall, exempelvis ett monofasiskt, gestagenprofilerat p-piller.