Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
TBE, fästingburen hjärninflammation
TBE, fästingburen hjärninflammation
Om hälsotillståndet
TBE (tick borne encephalitis), är en virussjukdom som kan orsaka hjärninflammation.
Förekomst
Sjukdomen ökar både i antal och geografisk utbredning och 2023 anmäldes närmare 600 fall av TBE i Sverige. De flesta fall anmäls mellan juli och september.
TBE är vanligast i södra och mellersta Sverige. Distributionen av sjukdomen i endemiska områden varierar mycket från plats till plats så kännedom om den lokala epidemiologin är värdefull.
Riskområden utanför Sverige återfinns runt Östersjön, inte minst Åland, och i Central- och Östeuropa. Andra former av viruset förekommer bland annat i Ryssland och Asien.
Orsaker
TBE-viruset sprids från infekterade fästingar, som är aktiva när temperaturen överstiger fem plusgrader.
Smitta via opastöriserad mjölk från infekterade djur förekommer i sällsynta fall. TBE smittar inte från person till person.
Utredning
Symtom
Tre av fyra som smittas får inga eller endast milda symtom. Barn har vanligtvis lindrigare symtom. Inkubationstiden är oftast 1–4 veckor.
Två av tre vuxna med symtom genomgår ett bifasiskt insjuknande, vilket är mindre vanligt hos barn. Först ses en mildare febersjukdom under några dagar som sedan klingar av. Efter ungefär en vecka sker ett nytt insjuknande med hög feber och symtom på hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation. Dessa symtom är:
- huvudvärk
- ljus- och ljud-irritabilitet
- förvirring/personlighetsförändring
- tremor
- pareser
- medvetandepåverkan
- kramper.
Yngre patienter har oftare mer symtom på hjärnhinneinflammation och mindre symtom på hjärninflammation.
Handläggning vid utredning
Misstänkta fall av TBE med symtom från centrala nervsystemet handläggs inom specialiserad vård. Vid lindrigare fall ställs ibland diagnosen inom primärvården. Även för dessa patienter kan det vara av värde att få en bedömning inom specialiserad vård någon gång under sjukdomsförloppet.
TBE-diagnosen ställs med hjälp av blodprov för serologisk analys. Diagnos ställs genom påvisning av både IgM och IgG i blod. Ospecifika IgM-reaktioner som inte följs av IgG förekommer. Uppföljande provtagning krävs efter minst två veckor för att bekräfta diagnosen om enbart IgM eller IgG har påvisats vid första provtagningen. Serologin kan vara svårtolkad vid immunsuppression, tidigare vaccination mot TBE eller tidigare infektion av TBE eller annat flavivirus.
Behandling
Handläggning vid behandling
Det finns ingen specifik botande behandling mot TBE.
TBE är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. De regionala smittskyddsenheterna och Folkhälsomyndigheten följer utbredningen noggrant och därför är information om misstänkt smittort mycket viktig på smittskyddsanmälan. Se smittskyddsbladet för läkare för vilka uppgifter som bör anges i smittskyddsanmälan.
SmiNet (folkhalsomyndigheten.se)
Misstänkt vaccinationssvikt, vilket innebär att patienten har fått TBE trots vaccination efter fler än två doser och enligt schema, ska anmälas till Läkemedelsverket.
Förebyggande åtgärder
Ge råd om att bära täckande klädsel vid vistelse i naturen och om möjligt undvika högt gräs för att minska risken för fästingbett. TBE smittar snabbt efter fästingbettet, så det är viktigt att regelbundet se över hud och kläder under vistelse i naturen och borsta bort krypande fästingar innan de biter sig fast.
Vaccination
Vaccination förebygger effektivt sjukdomen och rekommenderas frikostigt. Genomgången infektion ger skydd mot framtida infektioner och ingen ytterligare vaccination behövs.
Vaccination kan ges från ett års ålder, till barn ges en lägre dos. Det går att vaccinera under amning men under graviditet bör vaccin endast ges om risken för smitta anses stor. Vaccination bör påbörjas i god tid före fästingsäsongen.
Barn och vuxna under 50 år med normalt immunförsvar grundvaccineras med tre doser. Ge i första hand vaccin av samma fabrikat i de två första doserna till dessa personer. Vid brist på vaccin eller oklarhet om vilket vaccin som givits tidigare är det bättre att vaccinera med tillgängligt TBE-vaccin än att avstå från vaccination. Olika vaccin kan ha lite olika doseringsintervall men generellt gäller att:
- dos 2 ges 1–3 månader efter dos 1
- dos 3 ges 5–12 månader efter dos 2 inför nästa säsong.
Personer över 50 år och/eller med nedsatt immunförsvar grundvaccineras med fyra doser. Ge i första hand vaccin av samma fabrikat i de tre första doserna till dessa personer, men vid brist på vaccin eller oklarhet om vilket vaccin som givits tidigare är det bättre att vaccinera med tillgängligt TBE-vaccin än att avstå från vaccination.
- Dos 2 ges 1 månad efter dos 1.
- Dos 3 ges 2 månader efter dos 2.
- Dos 4 ges 5–12 månader efter dos 3 inför nästa säsong.
Boosterdoser krävs regelbundet oavsett hur många doser som ingick i grundvaccinationen och första boosterdosen ges efter tre år. Därefter ges följande boosterdoser vart femte år.
Vid avvikande doseringsintervall vid grundvaccination hos personer under 50 år behöver inte en ny grundvaccination påbörjas utan antalet givna doser gäller. Personer över 50 år eller de med nedsatt immunförsvar bör följa angivet grundvaccinationsschema.
Förlängt boosterintervall innebär inte att ny grundvaccination behöver ges. Vid gravt nedsatt immunförsvar bör individuell bedömning göras.
Uppföljning
Handläggning vid uppföljning
Vid svårtolkad serologi behövs uppföljande provtagning, se avsnittet Handläggning vid utredning. Eftersom många har kvarstående symtom bör klinisk uppföljning göras på samtliga patienter, helst några månader efter sjukdomsdebut. Vid kvarstående funktionsnedsättning kan bedömning och planering av rehabilitering behövas.
Komplikationer
De flesta som får allvarlig TBE blir helt återställda men upp mot 40 % får långdragna eller bestående besvär som till exempel uttalad trötthet, minnesstörningar och i ovanliga fall bestående förlamningar. Barn kan också få bestående besvär. Personer över 50 års ålder riskerar svårare sjukdom. Dödsfall förekommer men är sällsynt.