Stelkramp

Om hälsotillståndet

Förekomst

I Sverige är stelkramp (tetanus) mycket ovanligt på grund av hög vaccinationstäckning. Enligt Folkhälsomyndighetens statistik noteras 0–4 fall per år i Sverige.

Orsaker

Stelkramp orsakas av neurotoxiner från bakterien Clostridium tetani. Bakterien finns över hela världen i jord och i tarmen hos djur, men inte i djurens munhåla.

Smittrisken är hög vid starkt förorenade sår, särskilt vid jordiga sår. Stelkramp kan även uppkomma trots avsaknad av synliga sår. Inkubationstiden kan vara 3–21 dagar men är oftast 8–10 dagar.

Riskfaktorer

Personer som är ofullständigt vaccinerade löper risk för att utveckla stelkramp. Sjukdomen är farligast för nyfödda till ovaccinerade mödrar.

Bristande grundvaccination mot stelkramp kan förekomma hos:

personer födda före 1950-talet, framför allt kvinnor
personer uppväxta i länder med sämre vaccinationstäckning
barn som inte är vaccinerade för att föräldrarna valt bort vaccination.

Utredning

Symtom

Symtom som kan tyda på stelkramp är:

svårighet att öppna munnen, brukar vara ett tidigt symtom
smärtsamma muskelsammandragningar och kramper som börjar i ansiktet och sprider sig till halsen, nacken, bålen och extremiteterna
sväljningssvårigheter
svettningar och feber.

Behandling

Handläggning vid behandling

Vid misstänkt exponering för stelkrampsbakterien rengör såret noga, se över vaccinationsskydd och ge vid behov tetanusvaccin.

Vid misstänkt stelkramp eller behov av specifika immunglobuliner mot tetanus, kontakta specialiserad sjukvård omgående.

Stelkramp är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen.

Vaccination vid misstänkt exponering

Om patienten är tidigare vaccinerad med:

minst fyra doser – ge boosterdos kombinationsvaccin om det gått mer än 20 år sedan senaste dosen
tre doser – ge boosterdos kombinationsvaccin om det gått mer än 10 år sedan senaste dosen
två doser – ge fulldos kombinationsvaccin om det gått mer än 6 månader sedan senaste dosen
en dos eller ovaccinerad – kontakta specialiserad vård, patienten behöver specifika immunglobuliner mot stelkramp och full grundvaccination.

För patient som är grundvaccinerad, men tidpunkten för senaste boosterdos är okänd, går det bra att ge en dos även om det blir tidigare än rekommenderat. Patienten kan få en kraftigare svullnad i armen men riskerar inte någon allvarligare reaktion.

Sedan hösten år 2022 har gravida erbjudits kikhostevaccin som även innehåller stelkrampsvaccin. Den som erhållit kikhostevaccin under graviditeten har därmed även ett skydd mot stelkramp i 20 år från senaste dos, förutsatt att kvinnan är grundvaccinerad mot stelkramp.

Vid okänd vaccinationsstatus, se över riskfaktorer och konsultera specialiserad vård vid behov.

Regionalt tillägg

För kvinnor som är grundvaccinerade mot stelkramp och varit gravida efter 2022 ska ha erbjudits kikhostevaccin innehållande även stelkrampsvaccin, detta vid varje graviditet. Om man accepterat detta så behövs specifikt skydd mot stelkramp ej ges på 20 år från senaste dos

Förebyggande åtgärder

Grundvaccination mot tetanus för vuxna görs med tre vaccindoser:

dos två ges en månad efter dos ett
dos tre ges sex till tolv månader efter dos två.

Boosterdos ges efter tio år och sedan vart tjugonde år.

Separat tetanusvaccin finns inte tillgängligt, utan kombinationsvaccin får användas.

Barn vaccineras enligt barnvaccinationsprogrammet med kombinationsvaccin. De tre första doserna ges under första levnadsåret.

Behandlingsval

Misstänkt stelkramp behandlas inom specialiserad vård. Utan behandling är dödligheten hög. Specifika immunglobuliner ges i högdos och antibiotikabehandling med metronidazol kan möjligen påverka förloppet.