Sepsis

Omfattning av kunskapsstödet

Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp

Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Sepsis

Om hälsotillståndet

Sepsis är ett allvarligt tillstånd med hög dödlighet där behandling måste påbörjas snabbt. Patientens möjligheter att tillfriskna ökar vid tidig behandling med bland annat vätska och antibiotika.

Vid sepsis reagerar kroppen med ett alltför kraftigt eller stört immunsvar på en infektion. Detta immunsvar kan snabbt leda till sviktande organfunktion, något som kan vara livshotande.

Sepsis är en klinisk diagnos där laboratorieprov kan stärka misstanken, men aldrig bekräfta eller utesluta sepsis. Att tidigt upptäcka sepsis hos patienter med infektioner är viktigt.

Förekomst

I Sverige är rapporterad incidens cirka 500–800 fall per 100 000 personer och år, vilket innebär att minst 50 000 personer insjuknar i sepsis i Sverige varje år. Sepsis har en mortalitet på 10–20 % i olika populationer. En liten andel av patienterna med sepsis utvecklar septisk chock, som har en mortalitet på omkring 40 %.

Vid sepsis kan den ursprungliga infektionen till exempel vara lunginflammation, urinvägsinfektion, hjärnhinneinflammation, halsfluss, sårinfektion eller en infektion som uppkommit på platsen för genomgången operation. Ibland går det inte att hitta den ursprungliga infektionen.

De vanligaste orsakande bakterierna är

E. coli
Stafylococcus aureus
Streptococcus pneumoniae.

Riskfaktorer

Riskfaktorer är

hög ålder (över 75 år) eller skörhet
kronisk hjärt-lung-njur-leversvikt och diabetes mellitus
trauma, kirurgi eller annan invasiv procedur de senaste sex veckorna
multisjuklighet
malignitet
hematologiska sjukdomar, immunsupprimerade, splenektomerade
graviditet eller förlossning de senaste sex veckorna
intravenöst drogbruk
uttalad obesitas
kateterbärare
skadad hudbarriär, sår, brännskador, blåsor eller hudinfektioner.

Utredning

Symtom

Sepsis kan vara svårt att känna igen. Hög feber och frossa är vanligt, men vissa patienter med sepsis har istället låg kroppstemperatur. Ibland ses snabbt påkomna diffusa symtom som de enda varningstecknen på uppseglande sepsis, utan att det förekommer lokala infektionssymtom.

Fokala symtom och tecken vid allvarlig infektion

Samhällsförvärvad pneumoni: Hosta, feber, frossa, rassel, dämpning, takypné.
Febril urinvägsinfektion: Flanksmärta, ländryggssmärta, KAD, urinvägsanamnes, dunkömhet över njurloger.
Hud- och mjukdelsinfektioner: Nekrotiserande fasciit är en infektion som inkluderar hud, subkutant fett och muskel innanför fascian. Ofta förekommer svår smärta från det infekterade området. Huden visar tecken som vid cellulit med erytem och svullnad, ibland krepitationer vid palpation och senare i förloppet en blågrå missfärgning av huden. Ibland är hudförändringarna relativt diskreta, vilket gör att smärtan uppfattas som oproportionerligt kraftig. Observera eventuell ingångsport (CVK, CDK, intravenöst missbruk).
Infektioner i buken: Lokal eller generell buksmärta och palpationsömhet, lokal eller generell peritonit, förhöjd kroppstemperatur.
CNS-infektioner: Feber, huvudvärk, ljusskygghet, påverkad kognition inklusive konfusion och somnolens, nackstelhet, snabbt progredierande petekialt utslag.

Handläggning vid utredning

Använd Strama-verktyget för att värdera hur hög risk det är att patienten har sepsis. En uppfylld parameter räcker för riskvärdering till gult respektive rött ljus.

Tecken på allvarlig infektion hos vuxna (Strama).

Grönt ljus – låg risk för sepsis

Vid grönt ljus gäller följande:

Akut bedömning på sjukhus behöver inte ske.
Behandla patienten enligt separata rekommendationer utifrån misstänkt infektionssjukdom.
Informera patienten att höra av sig vid försämring eller oro.

Gult ljus – medelhög risk för sepsis

Vid gult ljus gäller följande:

Akut bedömning på sjukhus kan vara aktuellt. Faktorer som talar för det är om patienten har riskfaktorer för sepsis, saknar skyddsnät eller uppfyller flera tidiga eller medelsvåra varningsflaggor.
Kontakta frikostigt ansvarig eller mottagande sjukhusläkare för att diskutera behov av akut bedömning på sjukhus.
Om patienten inte ska bedömas akut på sjukhus bör hen få information om varningssymtom på försämring, information om vart hen kan vända sig vid försämring, planerad uppföljning (besök eller telefontid) eller annan form av säkerhetsnät.
Om patienten ska bedömas akut på sjukhus, följ Stegvis handläggning vid misstänkt sepsis (se nedan).

Rött ljus – hög risk för sepsis

Vid rött ljus gäller följande:

Akut bedömning på sjukhus bör alltid ske.
Följ Stegvis handläggning vid misstänkt sepsis.

Behandling

Handläggning vid behandling

Målet för primärvården är att

identifiera patienter med misstänkt sepsis som är i behov av akut bedömning på sjukhus
utföra livräddande åtgärder i väntan på att ambulanstransport anländer.

Stegvis handläggning vid misstänkt sepsis

Följ följande steg vid misstänkt sepsis:

Larma ambulanssjukvården om patient med misstänkt sepsis, transport ska alltid ske med ambulans.
Ge syrgas (≤ 5 liter på grimma, > 5 liter på mask). För lungfrisk patient börja ge 2–5 liter och öka vid behov, målet är syresättning > 92–95 %. För patienter med känd KOL börja ge 1–2 liter och öka vid behov, målet är syresättning 88–92 % max 92 %. Beakta risken för koldioxidretention.
Sätt perifer venkateter (PVK) av storlek 1,2–1,3 mm (grön) eller större, gärna i båda armarna.
Ge Ringeracetat. Vid systoliskt blodtryck > 90 mmHg, ge 1000 ml på 1–2 timmar. Vid systoliskt blodtryck < 90 mmHg, ge 1000 ml på 30 minuter och upprepa till systoliskt blodtryck > 90 mmHg.
Gör upprepade täta kontroller av blodtryck, puls, syresättning, andningsfrekvens och vakenhet tills ambulanstransport anländer.
Om beräknad transporttid till sjukhus överstiger 60 minuter, ta odling från blod och överväg en engångsdos med intravenöst antibiotikum i samråd med mottagande sjukhusläkare.
Ge paracetamol 1 g om patienten är kliniskt påverkad av febern.

Uppföljning

Sepsispatienter följs upp av inneliggande sjukhusklinik. Remiss kan skickas för kännedom och eventuell uppföljning till vårdcentral samt vid behov primärvårdsrehabiliterande enhet.