Patienten bör utredas på en enhet där kompetensen för epikutantestning finns. Målet är att patienten får:

Kontakteksem är en inflammation av epidermis och dermis vid området där en kontakt sker med ämnen som irriterar huden (irritationseksem) eller som personen är allergisk mot (allergiskt kontakteksem).

Kontakteksem kan delas in i akut och kroniskt. Ett kontinuerligt eller recidiverande eksem under mer än tre månader är ett kroniskt eksem.

• Förekomsten av kontaktallergi i befolkningen är cirka 25 procent.
• Kontakteksem på händer (handeksem) är vanligt.
• Handeksem förekommer hos ungefär 1 av 10 vuxna i arbetsför ålder, oftare hos kvinnor än hos män.
• Handeksem är överrepresenterat i riskyrken med till exempel våtarbete, se riskfaktorer.

(1) (2) 

Kontakteksem orsakas ofta av en kombination av irritationseksem, allergiskt kontakteksem och nedsatt tolerans för hudskadande faktorer hos en person med viss ärftlighet.

• Individer med atopisk dermatit får lättare irritationseksem.
• Torr hud och skadad hudbarriär.
• Yrken och sammanhang där en person kommer i regelbunden kontakt med hudirriterande eller sensibiliserande ämnen samt våtarbete.
• Som våtarbete räknas även frekvent och långvarig användning av skyddshandskar.
• De mest utsatta yrkena finns inom sektorerna service, vård och tillverkning.

• Eksem på exponerade ytor.
• Klåda är vanligt.
• Smärta från fissurer.
• Blåsor/vesikler, främst vid akuta besvär.

Tidsmässigt samband mellan exponering och symtom. Exponeringsbedömning av riskfaktorer på arbete eller på fritiden. Skyddsutrustning som används i arbetet, till exempel handskar.

• Vid akut kontakteksem – rodnad, papulovesikler, fjällning, rivmärken och eventuell vätskning från akuta lesioner.
• Vid kroniskt kontakteksem – förtjockad hud, fissurer, rivmärken.

• Bedöm om exponering för hudirriterande ämnen och kontaktallergen verkar föreligga samt om tidssamband och lokalisation för exponering och eksem verkar stämma.
• Kortare eksemperioder där eksemet läker ut efter rådgivning och lokalbehandling kräver normalt ingen vidare utredning.
• För diagnos bör patienten utredas med epikutantestning.
• Vid arbetsrelaterat kontakteksem bör företagshälsovården kopplas in.

• Annat eksem – atopisk dermatit eller seborroiskt eksem.
• Psoriasis.
• Pustulosis palmoplantaris.
• Hudinfektion – särskilt svamp.
• Kontakturtikaria.

• Förbättra och upprätthåll hudbarriären med mjukgörande behandling.
• Behandla inflammationen (eksemet).
• Informera om hur man undviker försämrande faktorer.
• Informera om behandling och förebyggande åtgärder.
• Följ upp behandlingen.

• Behandla med mjukgörande flera gånger dagligen. Fortsätt med mjukgörande även när eksem läkt för att förhindra att det kommer tillbaka.
• Minska exponering för försämrande faktorer. Detta behöver ofta upprepas för patienten och är allra viktigast i början av förloppet för att undvika att eksemet blir kroniskt.
• Vid kontakteksem på händerna: använd handskar vid våtarbete, men under så kort tid som möjligt. Använd gärna bomullsvantar under handskarna. Viktigt att använda rätt handskar om kontaktallergi mot handskar finns.

• Utvärdering efter fyra till sex veckor och remittering vid kvarstående eller recidiverande kontakteksem. Om eksemet är helt utläkt behövs ingen uppföljning.
• Kortare eksemperioder där eksemet läker ut på rådgivning och lokalbehandling kräver normalt ingen vidare utredning.
• Oavsett graden av eksembesvär är uppföljning väsentlig för att komplettera anamnes och göra en exponeringsbedömning. Detta även för att ge förbättrad information till patienten och kunna justera behandlingen.

Vid mer kroniska eksemtillstånd kan det krävas sjukskrivning under längre perioder.

Använd om möjligt företagshälsovård som en resurs för att identifiera problem i arbetet och hur det kan anpassas. Vid sjukskrivning ska patienten utredas med epikutantestning. Efter bedömning av dermatolog kan vid behov vidare utredning ske vid arbets- och miljödermatologisk enhet.