Den här artikeln hämtas in från 1177 för vårdpersonal. Läs artikeln på 1177

Visa innehåll för:

Primärvård

Visa innehåll för:

Primärvård

Hudmelanom

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Remissrutiner

Remissinnehåll vid SVF

Symtom, statusfynd (lokalisation, storlek, eventuellt foto) och utredning som föranleder remissen.
Allmäntillstånd och samsjuklighet.
Hereditet för hudmelanom eller melanom i familjen.
Tidigare sjukdomar (särskilt hudcancer) och behandlingar.
Om excisionsbiopsi gjorts – datum, PAD-svar samt hur patienten fått PAD-svar.
Läkemedel (särskilt trombocythämmare eller antikoagulantia) samt överkänslighet.
Social situation, rökning, eventuella språkhinder och funktionsnedsättningar.
Kontaktuppgifter för patienten, inklusive aktuella telefonnummer.
Uppgifter för direktkontakt med inremitterande (direktnummer).

Patientinformation vid SVF

Den som remitterar ska informera patienten om

att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer
vad ett standardiserat vårdförlopp innebär och vad som händer i den inledande fasen
att patienten kan komma att kallas till utredning snabbt och därför bör vara tillgänglig på telefon
att sjukvården ofta ringer från dolt nummer.

Ge informationen vid ett fysiskt möte om inget annat är överenskommet.

Omfattning av kunskapsstödet

Standardiserat vårdförlopp vid cancer

Misstänkt cancer ska utredas enligt en bestämd nationell rutin, standardiserat vårdförlopp (SVF). Misstanke om cancer innebär utredning inom primärvård eller specialiserad vård för att se om misstanken kan avfärdas eller stärkas till välgrundad misstanke. Vid välgrundad misstanke ska standardiserat vårdförlopp startas.

Det standardiserade vårdförloppet gäller vuxna och innefattar primärt invasivt melanom och melanom med okänd primärtumör. Andra melanom (melanom in situ, lentigo maligna, eller melanom i öga, slemhinna eller genitalia) ska utredas men inte inom SVF hudmelanom.

Vid misstanke om malignitet hos barn under 18 år kontaktas närmaste barnklinik eller barnonkologiska klinik redan samma dag för skyndsam vidare utredning.

Om hälsotillståndet

Förekomst

I Sverige är melanom den femte vanligaste cancersjukdomen för såväl män som kvinnor. Insjuknandet varierar över tid och med latitud och är nästan dubbelt så hög i södra Sverige jämfört med norra.

Melanom är mycket ovanligt i barnaåren och i puberteten, men ökar därefter med stigande ålder. Medianåldern för melanomdiagnos år 2020 var 65 år hos kvinnor och 70 år hos män.

Majoriteten uppmärksammas av patienten själv eller en anhörig.

Orsaker

Melanom i huden utvecklas genom malign omvandling av melanocyter i överhudens basala cellager. Benigna melanocytära nevi är markörer för melanomrisk, men är mycket sällan förstadier som utvecklas till hudmelano

Melanom klassificeras enligt följande:

Superficiellt spridande melanom (SSM) – vanligast. Starkast relaterad till sol och många nevi.
Nodulära melanom (NM) – ovanliga, snabbväxande, upphöjd noduli, ofta amelanotiska. Uppstår oftast från frisk hud.
Lentigo maligna melanom (LMM) – vanligare hos äldre. Ofta i solskadad hud i ansikte eller på hals, men även bål och extremiteter.
Akrala lentiginösa melanom (ALM) – minst vanliga. Ibland amelanotiska och/eller hyperkeratotiska, på fotsula, handflata eller under nagel.

Dessutom finns spitzoida melanom, nevoida melanom, desmoplastiska melanom och andra ovanliga melanomtyper.

Melanom – kliniska fall med dermatoskopi (bilaga), Regionala cancercentrum i samverkan

Riskfaktorer

Tidigare melanom.
Hereditet (individ inom bekräftad melanomfamilj).
Förekomst av melanom hos förstagradssläkting.
Många melanocytära nevi (> 50–100 stycken).
Stora melanocytära nevi (≥ 3 nevi som är > 5 mm stora).
Annan tidigare hudcancer.
Ljust hår och hudfärg, ljus pigmenteringstyp och fräknar.
Hög solexponering.

Utredning

Symtom

Kliniska fynd i huden som bör föra misstanken mot melanom

En fläck eller knuta (oftast pigmenterad) som

är nytillkommen eller har ökat i storlek
har förändrats i färg eller form
inte liknar övriga fläckar eller knutor på huden
växer snabbt, är fast i konsistensen och är upphöjd.

Ofta är ett melanom helt symtomlöst i tidigt skede. Förändringar beskrivna ovan, även om patienten inte har fysiska symtom, bör därför tidigt väcka misstanke om hudmalignitet. Om symtom förekommer är de ofta ospecifika, såsom

klåda, irritationskänsla eller annan förnimmelse som är bestående eller återkommande i enskild lesion
krusta, fjällning, rodnad, sårbildning, blödning.

Anamnes

Aktuella symtom.
Hereditet och andra riskfaktorer.

Status

Allmäntillstånd.
Hudstatus – andra hudförändringar.
Aktuell hudförändring – lokalisation, storlek (mm), utseende (yta, kant, färg, ulceration), avvikelse från övriga nevi.
Lymfkörtelpalpation.
Dermatoskopi eller teledermatoskopi – utifrån tillgänglighet och erfarenhet.

Handläggning vid utredning

Handläggning vid misstanke

Misstanke föreligger vid ett eller flera av följande:

Patienten söker för en hudförändring som kan vara hudmelanom.
Anamnestisk information om förändring eller symtom från lesion.
Klinisk misstanke om hudmelanom vid undersökning av patienten.

Vid misstanke ska

fullständig anamnes tas
hudförändringen undersökas, med dermatoskopi eller teledermatoskopi om det är möjligt.

Om misstanken kan avskrivas ska patienten

erbjudas undersökning av hela hudkostymen för att inte missa melanom på annat hudområde
uppmanas att söka vård igen om en förändring fortsätter att ge symtom eller förändras (tidigt melanom kan vara svårdiagnosticerat).

Handläggning vid välgrundad misstanke

Välgrundad misstanke föreligger i primärvården vid ett eller flera av följande:

Klinisk undersökning och/eller anamnes inger stark misstanke om hudmelanom.*
Dermatoskopisk eller teledermatoskopisk undersökning som stärker misstanke om hudmelanom.
Histopatologiskt fynd av primärt invasivt malignt melanom eller melanommetastas.
Undersökningsfynd talande för melanommetastas.

* Stark misstanke innebär att syftet med utredningen är att ”bekräfta melanom”. Bedömningen grundas på läkarens kliniska erfarenhet. Se nationella vårdprogrammet för vägledning.

Vid välgrundad misstanke – skicka omgående SVF-remiss.

Fortsatt handläggning

Om misstanke kvarstår men inte bedöms som stark är syftet att utesluta melanom. Förändringen bör då undersökas vidare, men utanför SVF.

Differentialdiagnoser

Melanocytärt nevus.
Pyogent granulom.
Tunn seborroisk keratos.
Lentigo solaris.
Pigmenterad aktinisk keratos.
Basaliom.
Skivepitelcancer.
Keratoakantom.
Blått nevus, Spitz nevus.
Hemangiom.

Behandling

Egenvård

Ge följande information till patienten:

Följ individuellt anpassade solskyddsråd baserade på Strålsäkerhetsmyndighetens råd.
Avstå från att sola solarium i kosmetiskt syfte.
Var uppmärksam på och låt undersöka hudförändringar som ändras. Tidig upptäckt är viktigt för prognosen.