Gå till innehåll

Region Jämtland Härjedalen

Visa innehåll för:

Primärvård

Visa innehåll för:

Hivinfektion

Hivinfektion

Om hälsotillståndet

Humant immunbristvirus (hiv) ger en kronisk, icke botbar, livslång virusinfektion. Obehandlad hivinfektion är smittsam och leder som regel till AIDS och död inom 15 år.   

Tidig diagnostik förbättrar prognosen för patienten och har stor betydelse för att förhindra smittspridning. Välbehandlade patienter med hiv kan leva ett normallångt liv. En välbehandlad individ som lever med hiv kan vanligen hanteras på samma vis som en hiv-negativ individ vad gäller handläggning av olika sjukdomar och symtom.  

Förekomst

Hiv förekommer både hos män och kvinnor. Globalt är majoriteten av de diagnostiserade smittade heterosexuellt i Sydostasien eller i länder i Afrika söder om Sahara.  

Drygt 8 000 individer med hiv följs i Sverige. En absolut majoritet av dessa får behandling och bedöms ha en välbehandlad hiv. Tidig diagnostik möjliggör insättande av en kombination av virushämmande läkemedel (antiretroviral behandling - ART) som förbättrar prognosen för patienten och även har stor betydelse för att förhindra smittspridning. Behandlingen minskar kraftigt mängden cirkulerande virus och förhindrar effektivt sjukdomsutvecklingen om behandlingen sätts in i tid. 

Orsaker

Hiv är ett retrovirus som förenas med individens arvsmassa och kan därmed inte elimineras. Viruset invaderar och förstör fortlöpande T-hjälparceller (CD4-celler) som är centrala för immunförsvarets funktion. 

Smittvägar

Hiv hos en obehandlad patient smittar via:  

  • oskyddade sexuella kontakter, med en högre smittrisk vid anala än vaginala och orala samlag  
  • blodtransfusioner, blodprodukter och transplantation av vävnader och organ  
  • graviditet, förlossning och amning  
  • delade sprutor exempelvis vid intravenös droganvändning  
  • tatuering och piercing.  

En person med välinställd behandling smittar inte vid sexuella kontakter, men viss risk finns vid blodtransfusion, delning av sprutor och vid graviditet, förlossning och amning.  

Kyssar, kramar, saliv, urin och avföring överför inte hiv.  

Välbehandlade patienter har ingen skyldighet att informera vården om sin diagnos utom inför större kirurgi eller efter sticktillbud. Basala hygienrutiner tillämpas, precis som vid kontakt med patienter utan känd blodsmitta. Det finns ingen anledning för vårdpersonal att använda handskar eller annan skyddsutrustning i vanliga vårdkontakter med patienter med känd hiv.  

Utredning

Symtom

Symtom vid primär hivinfektion

Från smittotillfället till symtom vid primär hivinfektion tar det en till fyra veckor. Alla får inte symtomgivande primärinfektion och hur ofta det förekommer är inte väl känt men uppskattas till cirka 50 %. Symtom som kan förekomma är:  

  • feber  
  • muskelvärk  
  • halsont  
  • hudutslag, ofta makulopapulöst  
  • svullna lymfkörtlar  
  • mononukleosliknande sjukdomsbild men utan lever- och mjältförstoring.  

Symtom efter primär hivinfektion hos odiagnostiserad och obehandlad individ

Patienten kan vara symtomfri under flera år. När CD4-cellerna sjunker till tillräckligt låga nivåer uppträder infektioner, så kallade opportunistiska infektioner, och maligniteter relaterade till svår immunbrist. När de opportunistiska infektionerna och maligniteterna uppträder definieras sjukdomen som AIDS.  

Ospecifika symtom som trötthet, viktnedgång och bukbesvär förekommer.  

Anamnes

Fråga om: 

  • riskfaktorer för smitta  
  • förekomst av indikatorsjukdomar. 

Indikatorsjukdomar

Det finns ett antal indikatorsjukdomar att vara uppmärksam på. Detta är tillstånd som kan vara förknippat med hivinfektion och hiv-test bör därför övervägas:  

  • STI - Sexuellt överförbara sjukdomar  
  • herpes zoster under 50 års ålder  
  • mononukleosliknande sjukdomsbild  
  • samtidig anemi, trombocytopeni och leukopeni med över en månads duration  
  • esofagal eller recidiverande candida  
  • svår seborroisk dermatit  
  • oklara koliter  
  • cervix- och analcancer eller dysplasi  
  • tuberkulos  
  • lymfom  
  • hepatit B och C.  

Handläggning vid utredning

Tidig diagnostik av hivinfektion är viktig och provtagning för hiv bör erbjudas på vida indikationer:  

  • vid förekomst av indikatorsjukdomar  
  • till otestade migranter från högendemiska områden  
  • till andra särskilt riskutsatta grupper, såsom män som har sex med män och personer som injicerar droger  
  • vid återkommande, utdragna eller oförklarade sjukdomstillstånd  
  • vid oklara symtom och tidigare negativt test, då nysmitta förekommer, i synnerhet hos individer i högendemiska populationer  
  • till alla som efterfrågar ett hiv-test.  

Vid positivt hiv-test, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning.  

Smittskydd

Hiv är en allmänfarlig och anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Den som ordinerat provet är behandlande läkare fram till dess att ansvaret tydligt övertagits av annan läkare. Som regel handläggs nyupptäckta hiv-patienter skyndsamt av infektionsklinik eller barnklinik.  

Primärvården ansvarar för att informera patienten om provsvaret samt omgående remittera till specialiserad vård, som sköter vidare handläggning och smittspårning. Primärvården ansvarar även för att skriva en smittskyddsanmälan i SmiNet. 

SmiNet, elektronisk anmälan av smittsamma sjukdomar 

Provtagningar

Hiv-test erbjuds kostnadsfritt och kan göras anonymt. Personer som önskar hiv-test bör erbjudas en snar tid för detta. Det finns olika typer av tester:   

  • Hiv-serologi (hiv-antigen och hiv-antikropp) ger svar inom cirka 1 vecka.  
  • Hiv snabbtest, kapillärt prov med svar inom 15 minuter, erbjuds på vissa kliniker.  

Hiv-test bör tas tidigast två veckor efter hiv-exponering men erbjud ett extra test tidigare om personen så önskar. Vid negativt resultat, ta nytt prov minst sex veckor efter möjlig exponering. Negativt test sex veckor efter exponering utesluter smitta. 

Differentialdiagnoser

Primär hivinfektion kan misstas för mononukleos, tonsillit eller ospecifik virusinfektion. 

Behandling

Förebyggande åtgärder

Hiv-smitta kan förebyggas genom följande åtgärder: 

  • Säker sex med råd om kondom, femidom eller slicklapp vid oral-, vaginal- och analsex från början av och under hela samlaget. Om glidmedel behövs bör det vara vattenbaserat då olja kan försvaga kondomen.  
  • Screening av hiv vid graviditet via mödrahälsovården.  
  • Information om att inte dela sprutverktyg. Rekommendera kontakt med närliggande sprututbytesverksamhet om sådan finns.   

Postexpositionprofylax (PEP)

PEP bör påbörjas så snart som möjligt, senast inom 36 timmar efter ett tillbud som innebär smittrisk. Samråd med specialiserad vård om en hiv-negativ person haft ett tillbud med en icke välbehandlad hiv-infekterad person.  

Exempel på tillbud är:  

  • Stickskada med blodförorenat föremål, olycka med hudpenetrerande skada eller stänk på slemhinna av blod  
  • oskyddat sex eller kondomhaveri 
  • delad kanyl.  

PEP ges inte efter sexuell kontakt med en person som har en välbehandlad hivinfektion.  

Preexpositionsprofylax (PrEP)

PrEP är en förebyggande åtgärd som innebär att hiv-negativa personer tar läkemedel som minskar risken för att få hiv. Förskrivningen sker som regel i specialiserad vård. PrEP rekommenderas i första hand till män som har sex med män (MSM) och transpersoner som har en betydande risk för att smittas av hiv, men kan övervägas även till andra personer där risk för hiv-smitta bedöms vara betydande.  

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Hiv-behandling (ART – antiretroviral terapi) 

Hiv-behandling sköts av specialiserad vård och består av en kombination av aktiva läkemedel. Biverkningar är ovanliga. Tabletterna måste tas utan uppehåll. Behandlingen är kostnadsfri för patienten.   

Interaktioner mellan hiv-mediciner och andra läkemedel förekommer. Konsultera specialiserad vård eller använd någon av nedanstående länkar vid insättning av läkemedel till patient med hiv-behandling.  

HIV druginteractions, University of Liverpool 

Interaktioner | Janusmed 

Komplikationer

Hiv medför viss ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar med efterföljande komplikationer.  

Beakta särskilt riskfaktorer för och behandling av:  

  • metabolt syndrom med hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes, hypertoni och hyperlipidemi  
  • njursjukdom  
  • cancer  
  • depression  
  • demens  
  • benskörhet.  

Patientmedverkan och kommunikation

Om innehållet

Nationellt innehåll