Ungefär 20 % av befolkningen drabbas någon gång av bältros. Sjukdomen och dess komplikationer är vanligare hos äldre och hos personer med nedsatt immunsvar. Enstaka personer får bältros upprepade gånger under livet. Av alla med bältros får 10–20 % postherpetisk neuralgi, incidensen ökar med åldern.

Bältros orsakas av varicella zoster-virus. Första gången en person infekteras med varicella zoster-virus ger det vattkoppor. Därefter finns viruset vilande kvar i kroppens sensoriska nervceller. Det specifika immunförsvaret försämras med åldern, av annan immunsupprimerande sjukdom eller viss medicinering. Bältros uppkommer när viruset reaktiveras och angriper en nervrot/dermatom. Bältros kan uppkomma när som helst i livet, men incidensen ökar stadigt från 50 års ålder.

Generaliserad herpes zoster med blåsor som sprider sig generellt på kroppen och ibland till inre organ är en allvarlig komplikation hos patienter med grav immunbrist. Till exempel efter cytostatikabehandlingar.

Viruset är inte luftburet, men kan smitta via direktkontakt med sårvätska från blåsorna. När blåsorna läker (blir skorviga) är smittrisken obetydlig.

En person med bältros smittar endast personer som inte har haft vattkoppor. Dessa personer insjuknar då i vattkoppor och inte i bältros.

Ålder och immunsuppression är riskfaktorer för bältros och dess komplikationer.

Symtom vid bältros är

Det kan ta flera veckor från symtomdebut tills huden har läkt.

Symtom vid komplicerad bältros är

Exempel på kranialnervspåverkan är

CNS-engagemang och kranialnervspåverkan kan förekomma utan tydlig blåsbildning.

Klinisk bild räcker oftast för diagnos. Tänk på hiv hos patient som är yngre än 65 år.

Återkommande bältros eller spridd bältros kan bero på immunbrist eller immunsupprimerande sjukdom och bör utredas.

De flesta patienter med bältros sköts inom primärvården.

Komplicerad bältros (se under symtom) bör handläggas i samråd med specialiserad vård.

Det finns två godkända vacciner, Zostavax och Shingrix, mot herpes zoster och dess komplikation postherpetisk neuralgi. Zostavax ges som engångsdos medan Shingrix rekommenderas i två doser med två månaders intervall.

Zostavax är ett levande försvagat vaccin och innehåller samma virusstam som vattkoppsvaccinet men i betydligt större mängd. Vaccinet är kontraindicerat för immunsupprimerande personer och vid graviditet. Graviditet ska undvikas minst en månad efter vaccination. Inga rekommendationer om påfyllnadsdos finns. Vaccinet ingår inte i högkostnadsskyddet utan måste bekostas av patienten. Zostavax kan övervägas efter en individuell bedömning till personer mellan 60 och 80 år vid avsaknad av kontraindikationer.

Kliniska studier har visat att vaccination minskade incidensen av bältros med 65 % hos personer 60–69 år och postherpetisk neuralgi med 67 %. Skyddseffekten mot herpes zoster minskade med ökande ålder (38 % i åldersgruppen över 70 år), medan effekt mot postherpetisk neuralgi inte visade någon åldersskillnad.

Shingrix är ett avdödat vaccin som godkändes 2018, men inte finns tillgängligt för receptförskrivning eller upphandling för primärvård i regionerna. Kliniska studier på immunkompetenta personer har visat att vaccination minskade incidensen av bältros med över 96 % hos personer 50–69 år och med över 91 % hos personer över 70 år. Effekten mot postherpetisk neuralgi var 91 % respektive 89 %.

Komplikationer som kan uppkomma är

Herpesinfektioner, Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen

Bältros, 1177