Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Mitralisinsufficiens
Mitralisinsufficiens
Om hälsotillståndet
Definition
Mitralisinsufficiens innebär ett läckage i mitralisklaffen med olika grad av backflöde från vänster kammare till vänster förmak under systole.
Förekomst
Mitralisinsufficiens är det näst vanligaste klaffelet efter aortastenos. Prevalensen ökar med åldern och cirka 10 % av personer över 75 år har minst måttlig mitralisinsufficiens.
Orsaker
Mitralisinsufficiens kan vara primär eller sekundär.
Primär mitralisinsufficiens
Primär mitralisinsufficiens innebär en akut eller kronisk skada på någon komponent i mitralisklaffen.
Vanligaste orsaker till akut mitralisinsufficiens är
- endokardit
- ruptur av papillarmuskel i samband med akut hjärtinfarkt
- ruptur av chordae tendineae.
Vanligaste orsaker till kronisk mitralisinsufficiens är
- mitralisklaffprolaps
- endokardit
- mitralisringsförkalkning
- reumatisk klaffsjukdom
- SLE och andra bindvävssjukdomar
- strålning mot thorax.
Sekundär mitralisinsufficiens
Sekundär mitralisinsufficiens uppstår på grund av vänsterkammarsjukdom som leder till dilatation av hjärtrummen och annulus mitralis. Ofta är klaffmorfologin bevarad. Vanliga orsaker är
- dilaterad kardiomyopati
- ischemisk hjärtsjukdom
- hypertrof kardiomyopati.
Utredning
Symtom
- Patienten kan vara symtomfri under lång tid, även vid uttalad mitralisinsufficiens.
- Symtom på hjärtsvikt uppstår först när patienten utvecklat systolisk vänsterkammardysfunktion, förhöjt lungartärtryck eller förmaksflimmer.
- Debut av förmaksflimmer ger ofta en påtaglig försämring av symtom.
- Akut uttalad mitralisinsufficiens kan leda till lungödem, refraktär hjärtsvikt och kardiogen chock.
Anamnes
- Symtom, debut, förlopp, funktionsförmåga
- Bakomliggande hjärt- och kärlsjukdomar
Status
- Allmäntillstånd – eventuella tecken till hjärtsvikt
- Hjärta – typiskt är ett högfrekvent, pansystoliskt blåsljud över apex med fortledning till axillen
- Lungor – basala rassel eller krepitationer vid lungstas
- Blodtryck
- EKG – kan vara normalt eller påvisa förmaksflimmer och indirekta tecken på hjärtsvikt/hjärtskada som Q-vågor, grenblock, vänsterkammarhypertrofi och/eller belastning med ST-T förändringar.
Handläggning vid utredning
- Vid misstanke om akut mitralisinsufficiens bör patienten bedömas akut inom specialiserad kardiologisk vård.
- Nyupptäckt blåsljud eller symtom talande för klaffsjukdom bör undersökas med ekokardiografi.
Provtagningar
NT-proBNP eller BNP kan följas hos asymtomatiska patienter för att tidigt identifiera ökad volymsbelastning eller försämring av vänsterkammarfunktionen.
Undersökningar
Ekokardiografi kan bestämma
- funktion av klaff och bekräfta diagnos
- grad av insufficiens (lindrig, måttlig eller uttalad)
- bakomliggande etiologi, anatomiska avvikelser, skador på klaffapparaten
- förekomst av komplikationer som dilatation av förmak eller kammare, hypertrofi, nedsatt ejektionsfraktion eller tecken till pulmonell hypertension.
Transesofageal ekokardiografi (TEE) görs när det krävs bättre bedömning av klaffens morfologi.
Ett minimalt läckage vid ekokardiografi är mycket vanligt och utgör inte mitralisinsufficiens.
Behandling
Handläggning vid behandling
-
Stora klaffläckage behandlas med klaffplastik eller med klaffprotes med öppen kirurgi alternativt med minimal invasiv eller perkutan kateterburen metod.
-
Hjärtsvikt, förmaksflimmer och andra bakomliggande orsaker till vänterkammarsjukdom bör behandlas sedvanligt.
Patienten bör informeras om att
- kontakta vården vid nya symtom som kan bero på försämring av klaffel
- tandhygien och tandvård är viktigt för att minska risk för endokardit.
Kirurgisk behandling
Patienter med uttalad primär mitralisinsufficiens med symtom bör opereras. Resultaten är goda om operationen utförs innan vänsterkammarfunktionen blivit påverkad.
Vid klaffprotes ska warfarin användas vid mekanisk klaffprotes.
För att förhindra endokardit är det viktigt att alla patienter som genomgått klaffingrepp informeras om vikten av god munhälsa. Endokarditprofylax rekommenderas till alla patienter som fått en klaffprotes via kateteringrepp eller öppen kirurgi. Det ska övervägas till patienter som behandlats med klaffplastik. Behandlingen initieras inför ingrepp i munhålan och kan övervägas inför andra kirurgiska ingrepp.