Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Lungödem
Lungödem
Omfattning av kunskapsstödet
Detta kunskapsstöd beskriver handläggning av akut kardiellt lungödem, en potentiellt livshotande komplikation till hjärtsvikt.
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Kardiellt lungödem är ett akut tillstånd där vätska ansamlas i lungornas alveoler till följd av sviktande vänsterkammarfunktion. Det orsakar andnöd och kräver omedelbar behandling.
Utlösande faktorer
Tillståndet utlöses ofta av en eller flera bakomliggande hjärt-kärlsjukdomar:
- akut dekompenserad hjärtsvikt
- akut koronart syndrom inklusive akut hjärtinfarkt
- arytmi (bradykardi eller takykardi)
- klaffsjukdom
- kraftig blodtrycksstegring
- aortadissektion
- volymöverbelastning.
Utredning
Symtom
Vanliga kliniska tecken och symtom som talar för akut lungödem:
- andnöd, ortopné, hosta (ibland skummigt sputum)
- trötthet
- oro, ångest, förvirring.
Anamnes
Följande punkter är centrala att uppmärksamma:
- nytillkommen andnöd, som förvärras vid fysisk ansträngning eller i liggande position
- viktuppgång och bensvullnad (tecken på vätskeretention)
- bröstsmärta och/eller hjärtklappning
- feber eller andra tecken på infektion
- tidigare känd hjärt-, lung- eller njursjukdom.
Status
Vid misstänkt akut kardiellt lungödem bedöms patientens vitala funktioner och tecken på hjärt- och lungsjukdom inklusive typiska kliniska fynd, systematiskt enligt ABCDE-principen:
- A (Airway) – fria luftvägar (sputum, ofta rosafärgat)
- B (Breathing) – saturation, andningsfrekvens, lungauskultation (nedsatt saturation, takypné, rassel, ronki)
- C (Circulation) – puls, blodtryck, hjärtauskultation (takykardi, högt eller lågt blodtryck, cyanos, halsvenstas)
- D (Disability) – vakenhet
- E (Exposure) – temp, pittingödem.
Provtagningar
Överväg Hb och CRP i differentialdiagnostiskt syfte.
Överväg följande prover vid fortsatt handläggning utifrån tillgänglighet och där det är av klinisk relevans:
- troponin
- natriuretiska peptider
- krea
- elektrolyter
- artärblodgas.
Undersökningar
Kontrollera EKG.
Differentialdiagnoser
Flera andra akuta tillstånd kan ge liknande symtombild och bör övervägas:
- KOL-exacerbation
- akut respiratoriskt stressyndrom (ARDS)
- lungemboli
- pneumoni, sepsis
- astma
- pneumothorax
- anemi
- njursvikt.
Behandling
Behandling bör inledas omedelbart och individualiseras efter patientens tillstånd.
Handläggning vid behandling
Vid allmänpåverkad patient:
- Larma ambulans.
- Ge akutbehandling.
- Överväg CPAP tidigt vid uttalad andningspåverkan om tillgång finns.
Akutbehandling
Akutbehandla enligt följande:
- Hjärtläge – höj huvudända, sänk fotända.
- Följ vitalparametrar var 5:e till var 15:e minut – andningsfrekvens, saturation, puls, blodtryck, vakenhet.
- Ge omedelbart CPAP om tillgängligt.
- Anpassa övrig behandling utifrån symtom.
- Överväg att koppla defibrillator.
- Sätt perifer venös infart.
Syrgas
Ge syrgas vid saturation under 90 %:
- Ge 2–5 liter/minut på näsgrimma eller 10 liter/minut på mask. Mål är saturation över 90 %.
- Vid KOL, ge 1–2 liter/minut på näsgrimma. Målsaturation är 88–90 % (max 92 %). Beakta risken för koldioxidretention.
CPAP-behandling
CPAP-behandling kan ges prehospitalt eller i primärvård där utrustning och kompetens finns. Börja med motstånd 3–7 cm H2O, lägre vid KOL (kan ges i ambulansen).
Undvik CPAP-behandling vid systoliskt blodtryck lägre än 90 mmHg, emfysem, pneumothorax eller medvetandesänkning.
Nitroglycerin
Ge spray glyceryltrinitrat (0,4 mg/dos), 1–2 puffar sublingualt vid systoliskt blodtryck högre än 100 mmHg. Upprepa vid behov var 5:e minut.
Undvik nitroglycerin vid systoliskt blodtryck lägre än 100 mmHg, tät aortastenos eller potenshöjande läkemedel senaste 48 timmarna.
Diuretika
Vid fortsatta besvär ge furosemid lösning (10 mg/ml), injektion 4–8 ml intravenöst. Ge den högre dosen om patienten har pågående peroral diuretikabehandling eller njursvikt. Upprepa vid behov. Sätt KAD vid behov.
Morfin
Morfin ges ej rutinmässigt, men kan övervägas vid svår smärta, ångest eller i en palliativ situation. Följ blodtrycket, upprepa vid behov.
Morfin – förbered genom att blanda 1 ml morfin (10 mg/ml) med 9 ml NaCl.
Ge morfin spädd lösning (1 mg/ml) – 2,5–5 ml långsamt intravenöst.
Behandling av andra symtom
Vid illamående – ge injektion ondansetron (2 mg/ml) – 2(–4) ml intravenöst.
Vid bronkospasm eller samtidig KOL – ge sedvanlig inhalation i nebulisator.
Hos äldre multisjuka patienter i kommunal hälso- och sjukvård kan handläggningen i vissa fall inriktas på symtomlindring och omvårdnad utifrån individuell vårdplan och vårdnivå. Även i de fall där sjukhusvård inte är aktuell är aktiv medicinsk behandling av hög relevans, utifrån individuell vårdplan, då behandlingen har god effekt och ofta ger snabb symtomlindring.