Den här artikeln hämtas in från 1177 för vårdpersonal. Läs artikeln på 1177
Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Diabetes, utredning
Diabetes, utredning
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Regionalt tillägg
Primärvård
- Primär bedömning och utredning av hyperglykemi
- Diagnostisering av typ-2 diabetes hos vuxna (utesluta typ-1 diabetes vid starkt misstanke om en typ-1 diabetes)
Specialiserad vård
Barnakutmottagningen
- Barn med misstänkt diabetes
Akutmottagningen
- Hyperglykemi med allmänpåverkan eller opåverkad patient med blodketoner >1,5
- Vid ketoner 0,6-1,5 kan medicinbakjouren kontaktas för diskussion kring handläggning.
- Diabetesmottagningen: fortsatt utredning i vissa fall
Remissrutiner
Regionalt tillägg
Remissindikation
Barnakutmottagningen
- Barn med nyupptäckt hyperglykemi skall inremitteras akut till Barn- och ungdomsmedicin. Ta gärna kontakt med barnjour per telefon för att rapportera patienten samt stämma av lämpligt transportsätt och eventuellt behov av infart och dropp under transport.
Akutmottagningen
- Hyperglykemi med allmänpåverkan OCH/ eller opåverkad patient med blodketoner >1,5
Diabetesmottagningen
- Misstänkt typ-1 diabetes, LADA, MODY, graviditetsutlöst diabetes
Remissinnehåll
- Anamnes och status: enligt utredningsmall
- Tidigare/ nuvarande sjukdomar
- Uppdaterad läkemedelslista
Provsvar på (vid remiss till diabetesmottagningen):
- Glukos
- HbA1c o C-peptid
- GAD/ IA2 antikroppar
- Elkrea o Albumin/krea kvot i urin
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation avser att vara ett stöd vid inledande utredning av diabetes.
Om hälsotillståndet
Definition
Diabetes mellitus är en grupp kroniska metabola sjukdomar med ett förhöjt blodsocker orsakat av absolut eller relativ insulinbrist till följd av:
- nedsatt insulinproduktion
- nedsatt förmåga att frisätta insulin
- försämrad effekt i perifera vävnader.
Orsaker
Diabetes kan delas in i olika typer utifrån olika bakomliggande orsaker, där de vanligaste är:
- typ 2-diabetes – vanligast, ofta relaterad till levnadsvanor, smygande debut med insulinresistens och gradvis nedsatt insulinproduktion
- typ 1-diabetes – autoimmun sjukdom med helt nedsatt insulinproduktion, ger akuta symtom och viktnedgång
- latent autoimmune diabetes in adults (LADA) – autoimmun genes, långsammare nedsättning av insulinproduktionen än vid typ 1-diabetes
- maturity onset diabetes of the young (MODY) – ovanliga ärftliga former av monogen diabetes med atypiska kliniska bilder och förlopp
- graviditetsutlöst diabetes (GDM) – hormonellt utlöst insulinresistens som ger en relativ insulinbrist
- sekundär diabetes – tillstånd kopplade till utlösande faktorer.
Riskfaktorer
Vid typ 2-diabetes
- Ärftlighet
- Ursprung från Asien, Mellanöstern och Afrika
- Hög ålder
- Ohälsosamma levnadsvanor
- Övervikt och fetma, framför allt bukfetma
- Obstruktiv sömnapné
- Polycystiskt ovarialsyndrom
- Graviditetsdiabetes
- Prediabetes (faste-P-glukos 6,1-6,9 mmol/L, HbA1c 42-47 mmol/mol eller P-glukos 7,8-11,0 mmol/L 2 timmar efter oralt glukostoleranstest)
Vid typ 1-diabetes
- Ärftlighet
- Delvis okända faktorer i miljön som utlöser autoimmunitet
Utlösande faktorer
- Infektion
- Läkemedel – särskilt kortison och neuroleptika, men även tiaziddiuretika, statin och betablockerare kan ge förhöjt blodsocker
- Tillstånd som påverkar pankreas – pankreatit, pankreascancer, pankreaskirurgi, cystisk fibros, hemokromatos eller Wilsons sjukdom
- Endokrina sjukdomar – Cushings syndrom, akromegali, tyreotoxikos, feokromocytom
Samsjuklighet
Vid typ 2-diabetes
- Hjärt-kärlsjukdom – ischemisk hjärt-kärlsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom eller perifer kärlsjukdom
- Hypertoni
- Fetma
- Lipidrubbning
- Psykisk sjukdom
Vid typ 1-diabetes
- Celiaki
- Reumatisk sjukdom
- Hypotyreos
- Addisons sjukdom
Utredning
Symtom
- Muntorrhet, törst
- Polyuri, nokturi
- Dimsyn
- Huvudvärk
- Buksmärta
- Viktnedgång vid insulinbrist
- Upprepade svamp och bakterieinfektioner
Anamnes
- Riskfaktorer, utlösande faktorer
- Samsjuklighet
- Andra sjukdomar – inklusive psykisk ohälsa
- Levnadsvanor – kost, fysisk aktivitet, rökning, alkohol
- Aktuella läkemedel
Status
- Allmäntillstånd
- Hjärta
- Lungor
- Blodtryck
- Bukstatus
- Vikt, längd och BMI
- Överväg EKG
Handläggning vid utredning
- Barn med hyperglykemi – handlägg enligt diabetesketoacidos hos barn
- Vuxen med allmänpåverkan och hyperglykemi – handlägg enligt diabetesketoacidos
- Vuxen utan allmänpåverkan med hyperglykemi – utred vidare med laboratorieprover
Provtagningar
Laboratorieprover
- Kontrollera faste-P-glukos, HbA1c samt andra prover utifrån symtom och fynd.
- Vid förhöjt faste-P-glukos eller HbA1c, kontrollera om dessa eller utför oralt glukostoleranstest (OGTT).
- Överväg kontroll av njurfunktion (inklusive albuminuri), blodfetter, elektrolyter, leverstatus, vitamin B12.
- Överväg autoimmuna markörer och faste-C-peptid vid diabetesdiagnos.
Diagnoskriterier
Tillfälligt höga glukosvärden kan förekomma vid pågående allmänsjukdom. För diabetesdiagnos krävs upprepade (minst 2 tillfällen) glukoskriterier av samma parameter, eller HbA1c och en av de andra:
- HbA1c ≥ 48 mmol/mol
- fastande P-glukos ≥ 7,0 mmol/L
- slumpmässigt P-glukos ≥ 11,1 mmol/L (kapillärt ≥ 12,2 mmol/L)
- P-glukos ≥ 11,1 mmol/L (kapillärt ≥ 12,2 mmol/L) efter 2 timmar vid OGTT.
Vid samtidiga symtom på hyperglykemi räcker ett slumpmässigt P-glukos ≥ 11,1 mmol/L för diabetesdiagnos.
HbA1c ska inte användas för diagnos hos barn, vid graviditet eller vid misstanke om typ 1-diabetes.
Olika former av diabetes
- Negativa autoimmuna markörer och förhöjt C-peptid talar för insulinresistens som vid typ 2-diabetes.
- Negativa autoimmuna markörer och lågt/normalt C-peptid kan tala för relativ insulinbrist som vid MODY, särskilt hos ung normalviktig individ med hereditet.
- Positiva autoimmuna markörer och lågt C-peptid talar för insulinbrist som vid typ 1-diabetes eller LADA vid terapisvikt (på annan behandling än insulin).
Behandling
Handläggning vid behandling
- Vid nydebuterad typ 2-diabetes – informera patienten och behandla enligt särskild rekommendation.
- Vid misstänkt typ 1-diabetes, LADA eller MODY – kontakta specialiserad vård för fortsatt omhändertagande.
- Vid förhöjt fasteglukos eller nedsatt glukostolerans – rekommendera förändrade levnadsvanor och regelbundna kontroller av glukos.
Om innehållet
Nationellt innehåll