Den här artikeln hämtas in från 1177 för vårdpersonal. Läs artikeln på 1177

Visa innehåll för:

Primärvård

Visa innehåll för:

Primärvård

Prostatacancer

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Remissrutiner

Remiss för utredning vid välgrundad misstanke

Innan remiss för standardiserat vårdförlopp (SVF) skickas, beakta att patienten önskar, har nytta av och klarar av utredningen. Beslutet ska fattas i samråd med patienten och eventuellt närstående om patienten önskar det.

Remiss vid välgrundad misstanke om prostatacancer ska innehålla

allmäntillstånd och samsjuklighet, särskilt om patienten på grund av ålder eller samsjuklighet kan behöva en individualiserad utredning
tidigare sjukdomar och behandlingar, särskilt om patienten nyligen haft en urinvägsinfektion eller tidigare har utretts för prostatacancer
palpationsfynd vid rektalpalpation
PSA-värde.

Remissen ska även innehålla telefonnummer till patienten och inremitterande för att möjliggöra snabb kontakt.

Den som remitterar till utredning ska informera patienten om att det finns anledning att göra fler undersökningar, för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer och att utredningen sker enligt standardiserat vårdförlopp.

Omfattning av kunskapsstödet

Standardiserat vårdförlopp vid cancer

Misstänkt cancer ska utredas enligt en bestämd nationell rutin, standardiserat vårdförlopp (SVF). Misstanke om cancer innebär utredning inom primärvård eller specialiserad vård för att se om misstanken kan avfärdas eller stärkas till välgrundad misstanke. Vid välgrundad misstanke ska SVF startas.

Handläggning utanför standardiserat vårdförlopp

Vid misstanke om malignitet hos barn och ungdomar under 18 år ska inte ett SVF startas. Kontakta i stället närmaste barnklinik och/eller barnonkologiska klinik redan samma dag för skyndsam vidare utredning.

Patienter som behandlats för prostatacancer och får återfall (recidiv) under pågående uppföljning ska utredas utanför SVF. Däremot ska ett nytt SVF startas för de patienter som får återfall efter avslutad uppföljning.

Om hälsotillståndet

Förekomst

Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Sjukdomen är sällsynt före 50 år men ökar kraftigt med stigande ålder. Mer än var femte man som når 80 års ålder får diagnosen.

Högriskprostatacancer medför en betydande dödlighet inom 5-10 år. Många med låg- eller mellanriskprostatacancer ska inte behandlas utan bara följas upp.

Riskfaktorer

Män med prostatacancer i familjen har högre risk att ha en allvarlig prostatacancer än andra män med samma PSA-värde.

Ärftlig riskgrupp

Ett av följande krävs för att en man ska ingå i en ärftlig riskgrupp:

två eller fler fall av prostatacancer i den nära släkten: far eller bror med diagnos före 75 års ålder samt ytterligare minst en förstagradssläkting till dessa
mutation i BRCA2-genen
mutationen G84E i genen HOXB13.

Individbaserad prostatacancertestning

Symtomfri man som efterfrågar en prostatakontroll eller ett PSA-prov ska få ta del av den broschyr som finns om PSA-prov. Den bör alltid läsas före kontroll. Första prostatakontrollen bör omfatta både PSA-prov och prostatapalpation.

Om PSA-prov, Prostatacancer, Regionala cancercentrum i samverkan

Tänk på att 5-alfareduktashämmare halverar PSA-värdet inom 1 år vid godartad prostataförstoring. Urinvägsinfektion och urinretention kan ge förhöjt PSA-värde.

Indikation för PSA-prov hos symtomfri man

Man över 50 år med mer än 15 års förväntad kvarvarande livstid bör erbjudas PSA-prov om han önskar (efter att ha läst Socialstyrelsens broschyr).
Man under 50 år bör avrådas från PSA-prov då prostatacancer är mycket sällsynt före 50 års ålder (utom vid ärftlig riskgrupp).
Man med kortare förväntad kvarvarande livstid än 15 år bör erbjudas prostatapalpation men avrådas från PSA-prov. Det finns en stor risk för att PSA-testning kan leda till diagnos och behandling av betydelselös prostatacancer.
Man över 40 år i ärftlig riskgrupp bör erbjudas PSA-prov.

Utredning

Symtom

Symtom som ger välgrundad misstanke

Malignitetsmisstänkt palpationsfynd (förhårdnad i prostatakörteln).

Symtom som ger misstanke

Tilltagande skelettsmärtor
Skelettmetastaser utan känd primärtumör
Snabbt ökande, påtagliga urineringsbesvär (senaste halvåret)

Anamnes

Urineringsbesvär
Skelettsymtom
Ärftlighet

Status

Allmäntillstånd
Bukstatus
Palpation av prostata

Handläggning vid utredning

Handläggning vid misstanke

Vid symtom som ger misstanke hos man över 40 år, ta anamnes, status och PSA-prov.

Handläggning vid välgrundad misstanke

Välgrundad misstanke föreligger i primärvården vid ett eller flera av följande:

malignitetsmisstänkt palpationsfynd (förhårdnad i prostatakörteln)
PSA ≥ 3 µg/L hos man < 70 år
PSA ≥ 5 µg/L hos man 70-80 år
PSA ≥ 7 µg/L hos man > 80 år.

Vid behandling med 5-alfareduktashämmare ska gränsvärdena halveras. Man som tidigare utretts för prostatacancer kan ha ett individuellt definierat värde som ska föranleda förnyad utredning (istället för gränsvärdet).

Vid välgrundad misstanke, skicka omgående SVF-remiss.

Fortsatt handläggning

Provtagningsintervall för man som önskar PSA-prov

PSA < 1 µg/L hos man under omkring 65 år – ta nytt PSA-prov om 6 år.
PSA < 1 µg/L hos man över omkring 65 år – inget nytt PSA-prov rekommenderas.
PSA 1–2,9 µg/L hos man under omkring 75 års ålder – ta nytt PSA-prov om 2 år.
PSA 1–2,9 µg/L hos man över omkring 75 års ålder – inget nytt PSA-prov rekommenderas.
Vid ökning > 1 µg/l sedan föregående prov – ta nytt PSA-prov om 1 år.

Hos person med prostata och lågt testosteron, ta PSA-prov med 2 års intervall.

Provtagningsintervall för man i ärftlig riskgrupp

PSA < 1 µg/L – ta nytt PSA-prov om 2 år.
PSA 1–1,9 µg/L – ta nytt PSA-prov om 1 år.
PSA ≥ 2 µg/L – handlägg via urolog rekommenderas, enligt SVF om PSA är över gränsvärde.

Kontroller avslutas vid förväntad kvarvarande livstid < 10 år.