Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Basalcellscancer
Basalcellscancer
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Vid misstanke om basaliom är biopsi för diagnos och aggressivitetsgradering viktig eller en tydligt dermatoskopibild som granskas av hudläkare.
Lågaggresiva basaliom (Glas IA och IB) kan excideras i primärvård om lämplig lokal.
Lågaggresiva basaliom Glas 1 B får även remitteras till Hudmottagningen för PDT behandlingen. Remiss med fotodokumentation
Specialistmottagning
ÖNH-mottagning
- Biopsiverifierade medel- och högaggresiva basaliom (Glas II och III) inom huvudhalsregion. Remiss med fotodokumentation
Kirurgmottagning
- Biopsiverifierade medel- och högaggresiva basaliom händer och fötter. Remiss med fotodokumentation
Hudmottagningen
- Biopsiverifierade medel- och högaggresiva basaliom övriga lokaler. Remiss med fotodokumentation
Eventuell uppföljning av högrisk basaliom bestäms och utförs på hudmottagningen enligt gällande rutiner.
Om hälsotillståndet
Definition
Basalcellscancer (BCC), även kallat basaliom, är en långsamt växande malign hudtumör som kan vara lokalt destruktiv men med ytterst begränsad förmåga till metastasering. (1)
Basalcellscancer kan delas in i olika histopatologiska subtyper. Fördelningen av subtyper är baserad på histopatologiskt bekräftade tumörer som rapporteras till det nationella registret för basalcellscancer. Subtyperna är följande(2):
- BCC IA: 30 %, nodulär, lågaggressiv
- BCC IB: 20 %, superficiell, lågaggressiv
- BCC II: 30 %, infiltrativ i dermis, mikronodulär, medelaggressiv
- BCC III: 5 %, infiltrativ nedom dermis, morfeiform, högaggressiv
- metatypisk BCC: 0,6 %, högaggressiv
- oklassificerade: 13 %.
Till detta finns ett mörkertal av kliniskt diagnosticerade tumörer, som inte är biopserade. Dessa är främst av kliniskt lågaggressiv, superficiell typ (3).
Förekomst
Basalcellscancer är den vanligaste cancerformen i Sverige och drabbar cirka 50 000 personer årligen. Förekomsten ökar med åldern och är lite vanligare bland män än kvinnor. Den är mer sällsynt hos personer med melaninrik hud. Livstidsrisken för ljushyade att drabbas är 30 %. (1) (4)
Orsaker
UV-ljus är den främsta orsaken till uppkomst av basalcellscancer. UV-ljuset leder till DNA-skador i keratinocyterna i basalcellslagret. Det leder till störd utmognad och okontrollerad tillväxt av dessa celler. (1)
Riskfaktorer
Kända riskfaktorer för basalcellscancer:
- hög exponering för UV-ljus
- blivit solbränd upprepade gånger i barndomen
- hudtyp I – alltid röd, aldrig brun
- hudtyp II – alltid röd, lite brun
- tidigare basalcellscancer (nya och recidivrisk)
- immunsuppression
- läkemedel som orsakar fotosensitivitet
- genomgången strålbehandling
- arsenik (mycket sällsynt idag)
- Gorlins syndrom (basalcellsnevussyndrom) (5).
Riskfaktorer för recidiv:
- svåravgränsad tumör
- storlek ≥2 cm
- tumörlokalisation ögon, mun samt på eller i närhet av näsa eller öra
- icke-radikalt exciderad tumör
- tidigare tumörrecidiv
- histopatologisk typ II–III.
Utredning
Symtom
Basalcellscancer är vanligast i huvud-hals-område och på bål, men förekommer på hela kroppen, om än mycket sällsynt på händer och fötter. Patienten söker ofta för en rodnad hudförändring, upphöjd knuta som sakta tillväxer eller ett sår som inte läker. Utöver sårighet och ibland viss sveda eller klåda är andra symtom ovanliga. (1)
Anamnes
Anamnes kan innefatta:
- solvanor – solresor, solarium
- arbete och fritidsaktiviteter utomhus
- tillväxthastighet
- symtom
- tidigare hudcancer
- hudtyp.
Status
Hudinspektion och dermatoskopisk undersökning:
- lokalisation
- utseende – färg, form, ulceration
- storlek – uppmätt i millimeter
- infiltration
- väl- eller svåravgränsad kliniskt eller dermatoskopiskt.
Vanliga dermatoskopiska fynd:
- Förgrenade blodkärl (röda och fokuserade) eller fina, korta telangiektasier (rosa och ofokuserade).
- Ulceration eller multipla erosioner.
- Gråblå dots/globules eller clods.
- Brungrå strukturer: bruna radiella linjer kopplade till en gemensam grå bas ("leaf-like areas"), bruna radiella linjer som konvergerar till en dot/globule eller clod ("spoke-wheel areas") eller grå dot/clod inuti en större brun globule/clod ("concentric structures").
- Vita linjära eller strukturlösa områden ("shiny white blotches and strands") vid belysning med polariserat ljus. (1)
Dermatoskopiska bilder på basalcellscancer, med beskrivningar av de olika dermatoskopiska fynden:
Teledermatoskopi - vanliga diagnoser (Regionalt cancercentrum i samverkan - RCC, learnways.com)
Webbutbildning i teledermatoskopi:
Nodulär basalcellscancer (IA)
Nodulär basalcellscancer är vanligast i ansiktet men ses även på kroppen som en glänsande papel eller nodulus med telangiektatiska kärl. Det kan med tiden utvecklas en central ulceration med en vallartad kant.
Superficiell basalcellscancer (IB)
Superficiell basalcellscancer är vanligast på kroppen, främst på bålen. Förändringen ser ut som ett brunrött och fjällande, tunt plack, ofta med multipla små krustabelagda erosioner.
Medelaggressiv basalcellscancer (II)
Medelaggressiv basalcellscancer är vanligast i ansikte. Utseendemässigt behöver typ II inte skilja sig nämnvärt från IA eller IB, även om tumören ibland är svåravgränsad. Histopatologiskt uppvisar den ett infiltrativt växtsätt med en ojämn tumörfront som dock inte går nedom dermis, därav benämningen medelaggressiv.
Högaggressiv, inklusive morfeiform basalcellscancer (III)
Högaggressiv basalcellscancer ses oftast i ansiktet. Det är ett blekt och ärrlikt, småknöligt eller indraget plack som är svåravgränsat och känns fast vid palpation. Senare utvecklas ulcerationer och krustor liksom inväxt i omgivande vävnad.
Pigmentering
Pigmentinslag ses främst vid nodulärt och superficiellt växtsätt och är ovanligare vid infiltrativt växtsätt. Med ökad befolkning med melaninrik hud blir också förekomsten av pigmenterad basalcellscancer högre.
Diagnoskriterier
Diagnos baseras på typisk klinisk och dermatoskopisk bild. Vid tveksamheter bekräftar patologisk anatomisk diagnos (PAD) diagnosen, med stansbiopsi eller excision.
Om stansbiopsi tas bör denna vara minst tre millimeter, gärna fyra millimeter, och gå ner till subcutis så att hela tumörens tjocklek kan bedömas. Anmälan till det nationella registret för basalcellscancer, som är kopplat till cancerregistret, görs av diagnosticerande patologienhet.
Differentialdiagnoser
Vanliga differentialdiagnoser:
- eksem
- psoriasis
- aktinisk keratos
- talgkörtelhyperplasi
- dermatofibrom
- skivepitelcancer
- melanom
- intradermalt nevus
- fibrom
- keratoakantom
- seborroisk keratos.
Behandling
Handläggning vid behandling
Olika behandlingsmetoder kan användas, såsom kirurgi eller destruktiva metoder. Andra alternativ inkluderar krämbehandling med imikvimod och fotodynamisk terapi (PDT). Valet baseras bland annat på var tumören sitter och vilken typ av basalcellscancer det är. Behandling är oftast botande men det finns varianter av basalcellscancer som är svårare att avgränsa och där risken är större att inte få bort hela tumören vid ett ingrepp.
Förebyggande åtgärder
Skyddande åtgärder:
- Bära sol-skyddande kläder, i synnerhet huvudbonad.
- Använda solkräm med tillräcklig solskyddsfaktor, minst 50 SPF.
- Undvika direkt sol mitt på dagen (klockan 11–15).
- Sola inte i solarium.
Behandlingsval
Kirurgisk behandling
Excision kan ske på primärvårdsnivå. Större tumörer eller tumörer på kosmetiskt känsliga områden som ansikte bör remitteras. Vid kirurgisk behandling excideras lesionen i sin helhet med minst tre millimeters marginal. Därefter verifieras den med PAD. (1)
Läkemedelsbehandling
Efter PAD-verifiering, eller på rekommendation från dermatolog, kan superficiell basalcellscancer (IB) behandlas med kräm imikvimod. Dosering fem dagar per vecka till natten under sex veckor. Ger en kraftig lokal reaktion och kräver hög följsamhet.
Destruktiv behandling
Destruktiva metoder är kryokirurgi (frysbehandling), kyrettage och elektodesiccation. Dessa kan utföras inom primärvården vid säker diagnos och om god erfarenhet av behandlingsmetoden finns. Fördjupad läsning om destruktiva behandlingar finns i det nationella vårdprogrammet för basalcellscancer, Kapitel 10:1. Bilaga 3 i vårdprogrammet beskriver det praktiska tillvägagångssättet vid kryokirurgisk teknik.
Nationellt vårdprogram basalcellscancer, Regionala cancercentrum i samverkan
Behandlingsval i specialiserad vård
Utöver tidigare nämnda behandlingsmetoder förekommer Mohs (mikrografisk kirurgi), PDT och strålbehandling inom den specialiserade vården.
Uppföljning
I de flesta fall räcker egenkontroll då recidivrisken är mycket låg efter behandling. Individuell planering för uppföljning rekommenderas framför allt för patienter med högaggressiv basalcellscancer eller svårbehandlad lokalisation. (1)
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
(1) Peris K, Fargnoli MC, Kaufmann R et al; EADO”A, EDF”B, ESTRO”C, UEMS”D and EADV”E. European consensus-based interdisciplinary guideline for diagnosis and treatment of basal cell carcinoma-update 2023. Eur J Cancer. 2023 Oct;192:113254
(2) Kappelin J, Green AC, Ingvar Å, Ahnlide I, Nielsen K. Incidence and trends of basal cell carcinoma in Sweden: a population-based registry study. Br J Dermatol. 2022 Jun;186(6):963-969
(3) Backman E, Oxelblom M, Gillstedt M, Dahlén Gyllencreutz J, Paoli J. Basal cell carcinoma: Epidemiological impact of clinical versus histopathological diagnosis. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2023 Mar;37(3):521-527
(4) Socialstyrelsen. Registret över basalcellscancer
(5) Marzuka AG, Book SE. Basal cell carcinoma: pathogenesis, epidemiology, clinical features, diagnosis, histopathology, and management. Yale J Biol Med. 2015 Jun 1;88(2):167-79