Visa innehåll för:
Visa innehåll för:
Hypoglykemi hos barn med diabetes
Hypoglykemi hos barn med diabetes
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Akut bedömning och ev. åtgärd i samråd med barnjour
Barn- och ungdomsmedicinsk akutmottagning
Fortsatt omhändertagande och behandling vid behov
Remissrutiner
Remissindikation barn- och ungdomsmedicinsk mottagning
Akut
- Hypoglykemi som krävt glukosinfusion eller glukagon im.
Elektivt via barndiabetesteamet på Barn- och ungdomsmottagningen
- Upprepade hypoglykemier
Om hälsotillståndet
Denna rekommendation beskriver akut handläggning vid hypoglykemi hos barn med känd diabetes. Hypoglykemi innebär P-glukos mindre än 4,0 mmol/L, men symtom uppkommer oftast först vid P-glukos mindre än 3,5 mmol/L.
Utlösande faktorer
Exempel utlösande faktorer är:
- för stora insulindoser
- för lite mat
- för hög fysisk aktivitet
- infektioner, exempelvis gastroenterit
- alkoholintag.
Utredning
Symtom
Symtomen kan variera och ibland vara svårtolkade:
- skakningar, blekhet, hjärtklappning, svettning
- trötthet, svaghet, huvudvärk, yrsel
- illamående, hunger
- dimsyn, dubbelseende
- oro, irritabilitet, aggression, förvirring, tystnad, avvikande beteende
- medvetandepåverkan, sluddrigt tal, krampanfall, koma.
Anamnes
Ta anamnes enligt följande:
- aktuella symtom, debut och duration
- förekomst av glukossensor och insulinpump
- aktuella sjukdomar och läkemedel.
Status
Ta status enligt följande:
- allmäntillstånd
- hjärta – puls, blodtryck, kapillär återfyllnad
- lungor – andningsfrekvens, saturation.
Provtagningar
Följ P-Glukos vid misstanke.
Behandling
Handläggning vid behandling
Handlägg enligt följande:
- vid medvetslöshet – larma ambulans och ge akutbehandling
- vid allmänpåverkan och/eller P-glukos mindre än 2,6 mmol/L– ge akutbehandling, barnet ska därefter bedömas akut inom specialiserad vård
- vid full vakenhet men P-glukos mindre än 4 mmol/L – ge peroral behandling, vilket oftast är tillräckligt.
Insulinpumpar är ofta självreglerande och bör endast stängas av i samråd med specialiserad vård, annars risk för efterföljande diabetesketoacidos.
Akutbehandling
- ge omedelbart glukos eller glukagon
- följ vitalparametrar – medvetandepåverkan, andningsfrekvens, saturation, puls och blodtryck
- följ P-glukos var 15:e minut och utvärdera effekten (mål mer än 4 mmol/L)
- vid kvarstående medvetslöshet trots behandling – överväg andra orsaker.
Glukos
Ge i första hand glukos intravenöst vid allmänpåverkan:
- injektion glukos 30 % (300 mg/mL) – 1 mL/kg som bolusdos under 5–10 minuter (kan vara vävnadsretande).
Glukagon
Ge glukagon intramuskulärt som tillägg till glukos eller om inte iv-nål kan sättas omedelbart, effekt nås efter 10–15 minuter:
- barn under 25 kg (under 6–8 år) – injektion glukagon (1 mg/mL), 0,5 mL
- barn över 25 kg (över 6–8 år) – injektion glukagon (1 mg/mL), 1 mL.
Peroral behandling
Ge i första hand druvsocker eller söt dryck till vaken patient som kan svälja säkert, upprepa vid behov:
- druvsocker (dextros) – 1 tablett (3 g)/10 kg (med vatten för snabbare effekt)
- söt dryck (saft, juice eller läsk med socker, ej sötningsmedel) – 0,5 dl per 20 kg.
Undvik mjölk som akutbehandling då fettet kan fördröja tömning av magsäcken.
Fortsatt behandling
Vid normaliserat P-glukos rekommenderas mjölk och smörgås vid behov för mer långvarig effekt, men beakta risk för hyperglykemi.
Efter glukos- eller glukagonbehandling rekommenderas alltid fortsatt akut observation och ordination inom specialiserad vård.
Egenvård
Barn med insulinbehandling rekommenderas ha tillgång till glukagonbehandling i hemmet.