Benbanken vid Östersunds sjukhus

Tidigare har detta behov täckts av att benvävnad importerats från utländska vävnadsinrättningar, bl.a. från övriga EU och USA. Import av vävnad är en ganska komplicerad process. Det har i sig bidragit till att användningen av bengraft har varit låg i Sverige, trots de uppenbara fördelar som det för med sig.

I samband med att ett nytt vävnadsdirektiv skulle införas 2008, tillsattes ett Vävnadsråd av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) på uppdrag av regeringen. Vävnadsrådet (www.vavnad.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.) har expertgrupper som arbetar kring de olika vävnader som direktiven berör. En av dessa är VOG (Vävnadsområdesgrupp) Ben. VOG Ben fick bland annat i uppdrag att möjliggöra ett inrättande av en nationell benbank för att undvika att vara beroende av utländska leverantörer.

Fördelen med en nationell benbank är att det blir kortare kommunikationsvägar och transporter mellan benbanken och de sjukhus som är i behov av benvävnad. Det är också enklare att ha kontroll över kvalitet och spårbarhet och man lyder även under samma lagstiftning. I Sverige har vi en låg förekomst av HIV och Hepatit samt säkra provtagningsrutiner för donatorn, vilket ger mottagaren en säker vävnad.

Benbanken vid Östersunds Sjukhus startade 1988. Utifrån den nya lagstiftningen som kom 2008, fick verksamheten sitt godkännande av Socialstyrelsen 2009. Godkännandet gällde då tillvaratagandet av höftkulor vid höftprotesoperationer.

Benbanken i Östersund fick som ett pilotprojekt uppdraget att tillvarata benvävnad från avlidna. Där fanns sedan tidigare god kompetens inom vävnadsområdet och god tradition att spåra och identifiera organdonatorer, samt viljan att göra tillvarataganden.

Efter att ha sökt och fått nödvändigt godkännande och tillstånd av Socialstyrelsen startade verksamheten 2012. Fram till december 2017 har totalt 129 operationer utförts med bentransplantat från Östersund och efterfrågan ökar för varje år. En nationell benbank med god tillgänglighet och snabba leveranser gör att ortopedkirurger nu har fler behandlingsalternativ för sina patienter. Detta kan innebära förbättrad funktion och ökad livskvalitet för många människor. En tumör i underbenet betyder numera inte nödvändigtvis amputation.

Hela verksamheten är noga reglerad i lag och har tillsyn vartannat år av IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) för att få behålla sitt tillstånd. De författningar som i huvudsak styr verksamheten är SOSFS (Socialstyrelsens författningssamling) 2009:30 och 2009:31.

En donationsutredning görs alltid där den tänkta donatorns vilja att donera utreds samt dennes medicinska bakgrund. Den medicinska utredningen är till för att skydda mottagaren för bl.a. överförbar smitta. Dialog förs också med anhöriga.

Donationen går till som en ”vanlig operation”, med sedvanlig operationspersonal och krav på sterilitet och utförs i en speciell operationssal byggd för detta ändamål på sjukhuset. Donationssalen vid Östersunds sjukhus togs i bruk 2017. Donationssalen är hittills den enda i sitt slag i Sverige och bekostad av statliga medel sökta specifikt för detta ändamål.

Den tillvaratagna ben- och senvävnaden paketeras och förvaras i frysar som håller ca -80 grader. Tack vare denna låga temperatur kan de, sedan de blivit godkända, förvaras i 5 år. Vid beställning packas benvävnaden tillsammans med kolsyreis för att hålla rätt temperatur under transporten till mottagande sjukhus. Transporten sker med flyg eller bil.

Alla som gett sitt samtycke till donation och inte har några s.k. kontraindikationer mot donation av ben-och senvävnad. Detta utreds och bedöms av speciellt utbildad vårdpersonal.

Det viktigaste som var och en kan göra är att ta ställning till donation! Vill jag eller vill jag inte?

Gör detta känt, antingen genom att anmäla till donationsregistret Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., fylla i ett donationskort eller tala om det för dina anhöriga. Det bästa är att göra alla tre!