Anders Byström om överenskommelsen med Maria Söderkvist

Överenskommelsen med tidigare HS-direktör Maria Söderkvist där hon erbjuds 12 månadslöner som ersättning för arbetat tid står fast. Här förklarar Anders hur processen gått till och varför det inte längre är aktuellt med avtal om avgångsvederlag.

Maria Söderkvist lämnade rollen som hälso- och sjukvårdsdirektör den 1 mars 2022. Kort därefter kom information om att en överenskommelse hade upprättats mellan Maria Söderkvist och tillförordnad regiondirektör Anders Byström som innebar att hon skulle få fortsatt lön under ytterligare ett år. Motiveringen till detta var att Maria hade inarbetad tid som hon skulle kompenseras för.

Kritiken lät inte vänta på sig kring varför den typ av ersättning skulle ges till någon som enligt uppgift frivilligt sagt upp sig. Regiondirektören gick då ut med att ersättningen ska ses som ett avgångsvederlag och att avtal om detta ska skrivas. Så är inte fallet, då det fanns en överenskommelse sedan innan som innebar att Maria Söderkvist, för att lämna sin tjänst, skulle få ekonomisk ersättning för den tid hon har lagt ner.

– Det stämmer att det gjordes en skriftlig överenskommelse mellan mig och Maria i februari. Sedan jag tillträdde som regiondirektör har mitt mål verkligen varit att bryta den negativa trenden och få verksamheten på rätt spår igen. Utifrån den information jag fick till mig när jag var ute i verksamheten var det inte genomförbart så länge Maria var kvar i rollen. Förtroendet för henne var förbrukat, och det var en svår situation för alla inblandade. Jag lyckades inte med att erbjuda det stöd som hon behövde i sitt arbete, och till slut hamnade vi i ett läge där den enda lösningen blev att teckna en överenskommelse för att hon skulle avsluta sin tjänst. En del av den överenskommelsen var att hon skulle få möjligheten att självmant säga upp sig, säger Anders Byström.

Tidigare har du förnekat att det skulle finnas någon skriftlig överenskommelse och att ni i stället skulle teckna ett avtal om avgångsvederlag?

– Som jag sa var en del av överenskommelsen att Maria själv skulle få lämna uppdraget, och därför kände jag inte att jag kunde vara öppen med det. Det var ett misstag som skedde utifrån en vilja att göra det som var bäst för verksamheten och för Maria. När kritiken sedan kom från verksamheten och media ville jag försöka rätta till det genom att skriva ett regelrätt avtal om avgångsvederlag. Min uppfattning var att Maria ställde sig positiv till det, men så var det inte.

Innebär detta alltså att den ursprungliga överenskommelsen som innebär att Maria får ersättning för arbetad tid gäller?

– Ja, det är så det är formulerat i överenskommelsen men oavsett hur det benämns så har ersättningen utgått för att Maria skulle lämna sitt uppdrag i förtid. Som arbetsgivare kan vi inte säga upp någon utan att finns sakliga grunder för det. I Marias fall finns det ingenting sådant att anmärka på, och därför var en överenskommelse den enda vägen att gå. Att hon inte längre hade stöd från verksamheten är såklart allvarligt, men inte ett giltigt skäl för att avsluta anställningen. Av flera dåliga alternativ valde jag det som jag ansåg vara minst dåligt utifrån ett verksamhetsperspektiv.

Maria Söderkvists lönespecifikationer visar att hon, utöver sin ordinarie lön, har fått ut närmare 440 000 kr ytterligare under perioden juni 2021 till mars 2022. Varför?

– Det handlar om ersättning för beredskapsformen ”Verksamhetschef i beredskap natt”. Funktionen infördes inför sommaren 2021 då det fanns svårigheter med bemanningen på Östersunds sjukhus vilket innebar att antalet öppna vårdplatser minskade i relation till tidigare år. En begäran om arbetsmiljöåtgärder (AML 6:6A) skickades då in från Jämtlands läns läkarförening då man ansåg att situationen med för få vårdplatser och att bakjourerna skulle ta ansvar för eventuella beslut kopplat till det skapade otydlighet och stress för läkare i jourlinjen. Läkarföreningen bedömde arbetsmiljön som ansträngd med risk för stor etisk stress och därtill risk för ohälsa relaterat till vårdplatsbristen. En av åtgärderna blev då att införa natt-VCiB som har beredskap mellan klockan 22:00-08:00. Detta för att det skulle finnas en ansvarig med arbetsmiljöansvar för att kunna prioritera, öppna vårdplatser och beordra överbeläggningar.

– Även om jag såklart kände till beredskapsformen så hade jag inte detaljkoll på ersättningsnivåerna då merparten av beredskapspassen genomfördes innan jag tillträdde som regiondirektör. Sedan i mars har vi i samråd med läkarföreningen avvecklat rollen som natt-VCiB och i stället fokuserat på att utveckla ordinarie rutiner för dag-VCiB.

Vem har beslutat om ersättningarna för den här beredskapen?

– Ersättningarna för den här typen av beredskap regleras i enlighet med kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser, AB och rollen har ambulerat mellan HS-direktör, dåvarande regiondirektör och divisionschefer då den krävt beslutsmandat på den nivån. Då belastningen under pandemin har vart hög ute i verksamheten har Maria ofta haft denna beredskap för att avlasta övriga chefer, och därför har hon också haft en hög ersättning.

Är det rimligt att en tjänsteman som har så hög månadslön kan kvittera ut så mycket pengar extra per månad?

– Att hälso- och sjukvårdsdirektören har en hög månadslön beror på att rollen är oerhört krävande. Som HS-direktör är du en av de högst ansvariga för hälso- och sjukvården och det innebär också att vara tillgänglig för såväl politiken som medarbetare som media. Men inte ens som hälso- och sjukvårdsdirektör förväntas du vara i tjänst dygnet runt utan vid beredskap under sena kvällar och nätter ska ersättning enligt AB utgå.

Men enligt överenskommelsen får Maria Söderkvist ersättning för inarbetad tid. Har inte den ersättningen redan utgått då?

– Jo, för den formella beredskapen under nattetid. Men sedan Maria började 2019 har hon jobbat i princip oavbrutet utan längre ledighet. Det finns ingen anledning till att ifrågasätta Marias uppgifter om arbetad tid och därför är det också formulerat så i överenskommelsen.

Under pandemin är vi ju många inom regionen som har jobbat i princip dygnet runt utan att få den här typen av beredskapsersättningar. Vad säger du om det?

– Det är främst inom hälso- och sjukvården som den här typen av formell beredskap som kräver ett så högt beslutsmandat har nyttjats, men under pandemin har förutsättningarna varit extrema och vi är många som har jobbat otroligt mycket under dygnets alla timmar.

Hur ser du på att du själv tappat flera medarbetares förtroende i den här processen?

– Det gör mig naturligtvis oerhört ledsen. Jag är stolt över att tillhöra den här organisationen och har alltid agerat utifrån vad jag tror blir bäst för verksamheten och medarbetarna. Att gå in som regiondirektör var aldrig något jag planerade eller bad om och det är en helt ny roll för mig. Jag trodde inte att jag skulle bli så engagerad som jag blev. Jag var helt inställd på att få kritik, i den här rollen får man alltid det förr eller senare, men hade kanske hoppats på en lite större förståelse för att det är oerhört komplexa frågor och situationer som hanteras. Det är lätt att sitta som betraktare och se allt i svart eller vitt, men tyvärr är det är sällan så enkelt.

Text: Sara Nilsson