Att tvingas kliva av det samiska livet. Vanligt bland samer med funktionsvariation

- Vi behandlar alla lika! Det var ett återkommande mantra som mötte Kia Flykt när hon intervjuade myndighetspersoner inom de samiska förvaltningskommunerna.

Kia Flykt som är länskoordinator för kunskapsnätverket för samisk hälsa, men även barnmorska inom Region Jämtland Härjedalen, redovisar resultatet från den delstudie hon projektlett på Glesbygdsmedicin i Storuman. Studien handlar om förutsättningar och villkor för samer med funktionsvariation inom de samiska förvaltningskommunerna. Det visade sig vara ett helt obeforskat område, och många gånger också något av en känslig och het potatis när hon ville ställa sina frågor till olika myndigheter.

- Det har ju forskats på samer tidigare, rasbiologi och liknande. Att då närma sig och fråga någonting om samer upptäckte jag var oerhört stigmatiserat och svårt, konstaterar Kia Flykt och fortsätter;

- Det finns en jätterädsla i detta, som tog sig olika uttryck när jag ville ställa frågor om det här.

Rätt stöd och likställt

Kia Flykt menar att det finns ett problem i detta, att om man som samisk förvaltningskommun ska ge rätt stöd, inte lika för alla, utan likställt så måste ju myndigheten också veta vilka man ska ge det här stödet till. Det är ju inte heller en självklarhet att när jag söker stöd hos myndigheten känner mig bekväm med att berätta att jag är same. Om då inte myndigheterna har ett strukturerat arbetssätt där man ges möjlighet att få berätta det här som en del i all övrig information som man efterfrågar, faller det mellan stolarna.

- Tack och lov ser vi nu att yngre samer börjat ta tillbaka sin identitet, och ställer andra krav, säger Kia Flykt.

Hon har intervjuat samer med funktionsvariationer, men även ställt frågor till de olika samiska förvaltningskommunerna, för att undersöka hur de sköter sitt uppdrag. Syftet med undersökningen var att se om samer med funktionsvariationer erhållit den hjälp och det stöd som dom har rätt till enligt regeringens mål om jämlik hälsa och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsvariation. Man valde ut de olika förvaltningar som kunde tänkas stöta på befolkning med samiskt ursprung. Det handlade om skola, LSS, hälso-och sjukvård, socialtjänst, färdtjänst, hemtjänst, bostadsanpassning och de samiska handläggarna i respektive kommun. Enkäter skickades ut till förvaltningscheferna i samtliga kommuner och kompletterades med telefonintervjuer. Totalt 19 kommuner i Sverige ingick i studien, varav samtliga kommuner i länet utom Bräcke och Ragunda.

Det handlar ju om samer

Det man bland annat ville veta var om kommunerna visste hur många samer som erhållit stöd, vilka insatser som gjorts och om personerna i fråga var kvinnor, män eller barn. Något som Kia Flykt upptäckte var att oavsett till vilken förvaltningschef hon skickat mejl eller enkät per brev så skickades posten direkt vidare till de samiska handläggarna i respektive kommun, och det på grundval av att man läst ordet SAME i mejlet eller brevet.

- Fast jag adresserat mina utskick till en specifik person gick det direkt vidare, för nej här är det något om samer så det tar vi inte i. Ska jag svara på det här, det handlar ju om samer? Näe, vi har inga samer här!

En annan sak som stack ut i de svar som Kia Flykt fick in var att myndigheterna var noga med att berätta att man inte förde några register. Man ska då vara medveten om att undersökningen gjordes i direkt kölvatten efter avslöjandet om att svenska myndigheter fört hemliga register över romer i Sverige.

Flytt mellan vinterbete och sommarbete

När det gäller bostadsanpassning är det ett känt faktum att samer flyttar mellan vinterbetesland och sommarbete. Då kan det handla om upp till tre olika bostäder i olika kommuner som man alternerar mellan under ett års tid. Svaren Kia Flykt fick här var bland annat att lagen säger att man bara kan få bostad anpassad på ett ställe. Punkt! Allt annat är fritidshus. Andra önskade sig en prejudicerande dom för att veta hur man ska besluta om frågan uppkommer.

- Sedan var det ju väldigt tydligt att man inte gjorde någon skillnad på om det var samer, romer eller svenskar som sökte hjälp att anpassa sin bostad. Alla får samma bostadsanpassning, berättar Kia Flykt.

Hon nämner även ett fall av smygrasism i svaren. Det gick ut på uppfattningen att samer nog inte har samma standard i sina bostäder som vanligt folk, och myndigheten kräver en viss standard för att godkänna anpassningar. Över lag i samtliga kommuner fanns en dålig koll på eventuell samisk språkkompetens, någonting som blir extra viktigt om en same hamnar på ett LSS-boende eller ett äldreboende där ingen i personalen kan tala samiska med hen. Då förlorar man sitt språk.

Kliva av det samiska livet

Ett mantra som myndigheterna i de olika kommunerna hade var att – Vi behandlar alla lika! Men det ger ju faktiskt inte alla lika möjligheter om man tänker på det sättet. Kia Flykt visualiserade detta genom bilden av ett plank där en person inte kan se över planket, eftersom hen är för kort. Man måste ge den personen en pall att stå på för att nå med blicken över planket. För många samer med funktionsvariation innebär den här okunskapen hos myndigheterna att dom väljer att flytta från sin samiska kultur till en plats där det är närmare till vård och stöd. Bara tanken på att ansöka om en personlig assistent som kanske måste arbeta dygnsvis när man är på kalvmärkning ger övermäktiga problem i form av kommungränser, arbetsmiljölag med mera.

- Då väljer man helt enkelt att kliva av det samiska, eftersom det finns så många hinder för att kunna leva livet fullt ut i alla dess delar, rundar Kia Flykt av.

Text & Foto: Lena Manneby