Övning ger färdighet i unik forskning

Snabbare vård och kortare resor är förväntade resultat när ultraljud i fickformat testas på jämtländska patienter.

Inne i undersökningsrummet på det kliniska forskningscentret KFC-Z på Östersunds sjukhus tar Olle Olsson av sig tröjan och lägger sig till rätta på en brits.

Han är sedan tidigare remitterad från sin hälsocentral för att kolla hjärtat på fysiologavdelningen på sjukhuset – och i och med att han kom med på väntelistan till den avdelningen var forskaren Gunnar Nilsson inte sen med att haffa honom till ett nytt forskningsprojekt. Olle var i sin tur inte sen att hoppa på.

­– Det är klart att man ska vara med. Det känns bra att kunna ställa upp på något sådant här, säger han där han ligger med bar överkropp.

Det han ställt upp på är att delta i en studie som enkelt förklarat går ut på att blivande distriktsläkare ska få träna på att göra hjärtultraljud. Men det är inte den klassiska ultraljudsundersökningen det gäller – utan en som görs med en bärbar apparat, liten nog att rymmas i en ficka.

Färre resor med enklare undersökning

– Frågan vi ställer oss är i studien är om distriktsläkare eller blivande distriktsläkare kan lära sig att göra hjärtsviktsultraljud på ett lite enklare sätt, säger Gunnar Nilsson, forskare men också distriktsläkare på Föllinge hälsocentral.

Studien har fått 900 000 kronor i forskningsanslag från den statliga innovations-myndigheten Vinnova. I den undersöker man om det går att diagnosticera hjärtsvikt och större klaffläckage i hjärtat med hjälp av fickultraljudsapparaten. I dag är rutinen att alla som behöver undersökas för att de eventuellt har hjärtsvikt remitteras till specialistavdelningen på sjukhuset. Med den bärbara ultraljudsapparaten kan en första undersökning för att utesluta hjärtsvikt i stället göras på hälsocentralen i stället för på Östersunds sjukhus.

– Visar det sig att det här blir lyckosamt och fungerar finns en potential att spara både tid på sjukhuset och pengar – och även att spara framförallt tid för patienterna. Man skulle även kunna sätta in behandling tidigare och styra behandlingen bättre, säger Gunnar Nilsson.

Det främsta syftet med studien nu i början är dock att se om distriktsläkare, som Gunnar Nilsson själv, eller blivande distriktsläkare kan lära sig att göra de här enklare ultraljudsundersökningarna med den bärbara apparaten. Och det är just därför som Olle Olsson och ytterligare cirka 60-70 patienter kommer att få hjärtat kollat av Gunnar och sex läkare som gör sin specialisttjänstgöring, ST-läkare.

Som att skriva ett prov

– Vi har börjat med att undersöka patienter under handledning av en biomedicinsk analytiker, Karin Forsberg. Lite längre fram kommer vi undersöka patienter själva utan handledare på plats, förklarar Gunnar Nilsson och forsätter:

– Sedan kommer kardiologen Thomas Mooe att titta på ultraljudsbilderna, värdera dem och se om vi lyckades tillräckligt bra.

Så det blir lite som att göra ett prov och se hur många rätt ni får?

– Ja, ungefär. Huvudsyftet är att lära sig hantera apparaten och ta bästa möjliga bilder.

Kul knäcka koden

I undersökningsrummet på KFC-Z har ST-läkaren Frida Broström tagit plats på en pall bredvid Olle på britsen. Hon tittar koncentrerat på skärmen samtidigt som hon för den så kallade ultraljudsproben över hans bröst.

Bredvid henne instruerar den rutinerade biomedicinska analytikern Karin Forsberg med lågmäld röst vad Frida ska tänka på när hon gör undersökningen. På apparatens skärm träder en svartvit bild fram som rör sig rytmiskt i takt med hjärtslagen när vi ser in i Olles hjärta.

– Det gäller att få in tänket för att kunna se vad det är på bilden. Det blir som en annan dimension, hjärnan måste ställa om sig till att tänka ultraljudsbild. Det blir liksom som att man ser bilden uppifrån och ner, säger Frida Broström en stund senare när undersökningen är klar.

– Det är väldigt roligt när man knäcker koden! lägger hon till med ett leende.

Frida Broström går sin specialistläkarutbildning på Åre hälsocentral och har siktet inställt på att bli distriktsläkare. När Gunnar Nilsson sökte ST-läkare till sin studie var hon inte sen att ansöka, delvis för att det som hon beskriver det ger bra mening till hennes ST-projekt, det vetenskapliga arbete som ingår i specialistläkarutbildningen.

Men framförallt var det nyfikenheten på att lära sig jobba med ultraljud i kombination med den framtida nytta som fickultraljudet skulle kunna göra för patienter i glesbygd.

– En del av våra patienter vill inte åka in till stan. Kan man se att de till exempel inte har en allvarlig hjärtsvikt och inte behöver åka in finns mycket att vinna, säger hon.

Unikt med studie i primärvård

Studien med ultraljud i fickformat är unik så till vida att den görs i primärvårdsmiljö, både med patienter och läkare enbart från primärvården. En sådan här studie omfattar inte exempelvis en hjärtavdelning – där patienterna är sjukare och expertisen hos läkarna högre.

Något som Frida Broström ser som mycket positivt.

– Det stärker primärvården. Det måste få vara en del att forska även på primärvårdsnivå. Och jag tycker det är viktigt och inspirerande att man satsar även på det vi arbetar med, säger hon.

Ultraljudsundersökningarna håller på under våren. Därefter sammanställs resultaten och senare i år ska det resultera i vetenskapliga artiklar.

Hopp om norskt samarbete

När Gunnar Nilsson själv ser framtiden an är det med förhoppningen att ultraljudsundersökningarna ska kunna göras ute i verkligheten om två-tre år. Dessutom hoppas han på ett samarbete med Norge.

– Längre fram hoppas vi att kunna göra en studie tillsammans med kollegor i Levanger och testa hur bra den här metoden är jämfört med den konventionella metoden, eller det ”stora ultraljudet”, som man använder på fysiologen. Det är en framtidsplan om det visar sig att vår studie går bra.

Text & Foto: Sara Rönnberg