Östersunds sjukhus fotograferat från utsidan, bilar står parkerade framför byggnaden och solen skiner från blå himmel.Förstora bilden

Foto: Anneli Åsén Carlsson

Fler blodprov till forskning med nya rutiner

Att spara blodprov från sjukvården och använda dem i forskning blir allt vanligare. På Östersunds sjukhus har man hittills inte kunnat använda jämtlänningarnas och härjedalingarnas blodprov till forskning men nu blir det ändring på det. Under 2017 är sjukhuset ett av tre som får stöd till just detta.

Allt fler sjukhus i Sverige väljer att integrera biobankning i sjukvården. Till en nationell modell som stöds av Swelife, ett nationellt innovationsprogram för så kallad life science, har nu 17 sjukhus anslutit sig, varav tre gör det under 2017 – och ett av dem är Östersunds sjukhus. Där ska nya rutiner höja kvalitén på de blodprov som jämtlänningarna och härjedalingarna bidrar med till forskning.

Biobankning innebär att prover som tas i sjukvården, till exempel vid hälsokontroller, kan sparas i en biobank efter att ha analyserats. De flesta prover som tas inom vården kastas efter slutförd analys men vissa prover, exempelvis blodprov, cellprov eller andra vävnadsprov, sparas i biobanken.

Sjukhus som arbetar enligt den nationella modellen för biobankning standardiserar sin hantering av forskningsprover, från provtagning till infrysning. Förändringen minskar tidsåtgång och kostnader för hanteringen samtidigt som det ökar patientunderlaget till studier och spårbarheten på proverna.

porträttbild på en kvinna i en korridorFörstora bilden

Agneta Lindberg, biobankssamordnare vid enheten för forskning, utveckling och utbildning. Foto: Sally Carlsson Cloodt

Stöd ger nya rutiner

På Östersunds sjukhus arbetar Agneta Lindberg som biobankssamordnare vid enheten för forskning, utveckling och utbildning.

– Östersunds sjukhus är ett litet sjukhus med fokus på forskning men vi ligger lite efter när det gäller just biobanksstödd forskning. I dag används våra prover främst i vården och inte fullt ut till forskning men det ska vi ändra på nu, säger hon.

Östersund har en förberedd projektorganisation och planerar att med stödet från Swelife investera i utrustning och justera rutiner för hela provtagningskedjan.

– Vi ska utgå från våra befintliga datasystem och exempelvis förbättra vår tidtagning så att vi vet exakt när proverna går in i frys, vilket ökar möjligheterna att använda dem i forskning, berättar Agneta Lindberg och fortsätter:

– Region Jämtland Härjedalen är en relativt liten organisation med liten befolkning, dessutom spridd över en stor yta. Vår utmaning är att integrera biobanksarbetet i sjukvården i hela regionen, exempelvis att transportera prover 30 mil utan att det påverkar kvalitén negativt.

Å andra sidan, säger Agneta Lindberg, finns det fördelar med det småskaliga.

– I en region med bara ett sjukhus blir det nödvändigt och därmed naturligt att arbeta integrerat. Vi samarbetar över gränserna och det gör det enklare att införa nya rutiner, som nu sjukvårdsintegrerad biobankning.

Biobankning

Biobankning innebär att prover som tas i sjukvården, till exempel vid hälsokontroller, kan sparas i en biobank efter att ha analyserats.

Det främsta skälet till att prover sparas är att patienten ska få en säkrare vård och behandling och innebär att den som ställer diagnos kan jämföra ett nytt prov med ett tidigare sparat prov eller i efterhand kontrollera om ett tidigare analysresultat eller en diagnos var korrekt.

Biobanker är värdefulla även vid forskning. Tillgång till insamlade och sparade prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga både folksjukdomar och mer ovanliga sjukdomar samt för att kunna utveckla diagnostiken och pröva nya behandlingsmetoder eller läkemedel.

Läs mer om biobanker och biobankslagen på 1177.se.

Källa: 1177 Vårdguiden

0 av 3 gillar detta