Dialog via telefon ger bättre hälsa

Telefonkontakt ger förtroende – som i sin tur bidrar till förbättrad behandling för att förhindra återinsjuknande efter hjärtinfarkt. Hjärtläkaren Daniel Huber har disputerat med en avhandling som visar unika resultat.

– Detta är en fundamental del i hjärtsjukvården och det är det här som man i hela västvärlden kämpar med. Vad jag hittat så är den här forskningen inte gjord någon annanstans i hela världen. Det som är unikt med det här sjukhuset och att kunna forska här är att vi bara har ett sjukhus i hela regionen. Vi kan därför se och påverka hela vårdkedjan. Jag tror att resultaten kommer att vara till nytta för alla som håller på med det här för att se hur det ser ut i den verkliga befolkningen.

Det säger Daniel Huber om forskningen han ägnar sig åt med hjälp av patienter som haft hjärtinfarkt vid Östersunds sjukhus.

I slutet av maj försvarade Huber sin avhandling ”Sekundärprevention efter hjärtinfarkt – vad, när och vem?” – resultatet av 9 års forskning vid medicinkliniken på Östersunds sjukhus. Men innan vi går in på detaljerna backar vi några steg.

Uppmuntrades att snöa in på saker

Att Daniel Huber skulle ägna sig åt forskning har egentligen aldrig varit någon högoddsare. Den knappt 38-årige göteborgaren som – tillsammans med sin likaledes forskande fru, Malin Huber, överläkare inom kvinnosjukvården i regionen – sedan 11 år kallar Östersund för hemma, började redan i mellanstadieåldern att grotta ner sig i olika ämnen. Skolan han gick på uppmuntrade att man ”snöade in” på saker, som han själv beskriver det. Och där såddes troligen fröet till viljan att ständigt försöka förstå hur och varför saker och ting fungerar. En utveckling som lett till att han nu doktorerar vid Umeå universitet i Region Jämtland Härjedalen.

– Sedan var det inte tvunget ett jag skulle forska i den formella meningen jag gör nu. Forskar gör man ju lite hela tiden i vårt yrke, så fort man får en patient där det finns en diagnos man inte riktigt känner till, eller om saker och ting inte händer som man förutspår att det ska göra, säger han.

Daniel Huber är till vardags specialistläkare i internmedicin på medicinkliniken vid Östersunds sjukhus. Han är också i färd med att specialisera sig i kardiologi, hjärtsjukvård – vilket även är det han forskar på.

Att han började forska här i regionen tillskriver Daniel till stor del sin handledare Thomas Mooe, hjärtläkare i Östersund och professor i medicin.

– Han inspirerade mig och tog bort många av de hindrande momenten för att börja forska.

Så tillbaka till den forskning som Daniel Huber ägnat en stor del av sin tid åt i nästan ett decennium.

Med sikte på hjärtinfarktpatienter

Syftet med avhandlingen är i korthet att undersöka om patienter som haft hjärtinfarkt får bättre resultat av sin uppföljning efter infarkten om de blir uppringda på telefon av en sjuksköterska. Studien kallas SPIK-studien eller på engelska NAILED.

Huber berättar att hjärtinfarkt fortfarande är den vanligaste orsaken till för tidig död och sjukdom i världen trots att det finns bra behandlingsmöjligheter, bra kunskap och bra mediciner som inte kostar särskilt mycket. Dödligheten i hjärtsjukdom har sjunkit, den har halverats de sista tjugo åren i västvärlden, men det är fortfarande väldigt många som dör för tidigt och är sjuka under lång tid.

– Det stora problemet är ju egentligen att vi har den livsstilen vi har, ohälsosam kosthållning, för lite motion och för mycket stillasittande. Men efter att man väl insjuknat i sin hjärtsjukdom, när sjukvården träder in, då har vi väldigt svårt att få folk att uppnå de målvärden vi har för riskfaktorerna, säger Daniel Huber.

Han förklarar att målvärdena handlar om de nivåer man vill uppnå för till exempel blodtryck, blodfetter, motion och kost.

– Det handlar mycket om sjukvårdens motiv kontra patientens motiv och att man någonstans måste hitta en nivå där bägge förstår varandra. Det är ett välkänt problem och många försöker lösa det på olika sätt.

Dialog via telefon gör skillnad

Daniel Huber forskar på en uppföljning efter hjärtsjukvård som är sjuksköterskebaserad och via telefon för att alla skulle kunna vara med – även om man bor i till exempel Gäddede eller Sveg, så inte alla måste komma in till sjukhuset i Östersund.

Alla patienter som under en period kom in med hjärtinfarkt, och som kunde och ville vara med, inkluderades i studien. De delades upp i två grupper, den ena följdes upp som tidigare – hos en distriktsläkare i primärvården – medan den andra gruppen fick testa det nya konceptet med telefonuppföljning.

Alla deltagarna fick efter utskrivning från sjukhuset gå till sin närmaste hälsocentral för att mäta riskfaktorerna, som blodfetter, långtidsblodsocker och blodtryck. Värdena skickades till hjärtenheten, därefter ringde en hjärtsjuksköterska upp patienten.

– Sköterskan frågade hur mår du, hur tar du dina mediciner och vad är dina tankar kring det här. I gruppen som testade den nya metoden försökte sedan sköterskan motivera och diskutera med patienten hur man skulle kunna få till kost och motion, säger Daniel Huber.

Dessutom gick man tillsammans med en studieläkare igenom och justerade doserna av läkemedel för att på bästa sätt komma upp i de rätta målvärdena för riskfaktorerna. Mätresultaten på patienterna i kontrollgruppen skickades till patientens distriktsläkare och ingen mer djupgående intervju eller justering av läkemedel gjordes via studiens sjuksköterskekontakt.

Tolv månader efter infarkten gjordes en ny mätning av blodtryck, blodfetter etcetera på hälsocentralen. Värdena skickades återigen till hjärtsjuksköterskan som gjorde ett nytt telefonsamtal till patienterna i studien – och så fortsatte det till minst 3 år efter hjärtinfarkten.

– Vi såg att en större andel uppnådde målvärdena efter 12 månader jämfört med de som följdes upp i primärvården. Men vi såg också en mycket större andel som uppnådde målvärdena efter den första medicinjusteringen en månad efter utskrivning. Så vi förlorar en del av effekten under det första året. Men det är möjligt att man efter tre års uppföljning får ytterligare positiva effekter, säger Daniel Huber.

Personlig kontakt ger bättre hälsa

Data för uppföljning efter tre år i NAILED-studien är insamlad men inte ännu helt sammanställd. Men hittills tyder datan på att det kommer att se bättre ut för patienterna igen tre år efter hjärtinfarkt.

– Vi har gjort en likadan studie på strokepatienter, där ser man fortsatt förbättring med en längre tids uppföljning. Efter tre år ser vi mycket bättre värden än efter ett år. Medan det i vanliga fall brukar bli sämre och sämre för varje år, att man har som bäst värden i sina riskfaktorer vid utskrivning.

En av de tydligaste slutsatserna i Hubers avhandling är att den kontinuerliga och personliga uppföljningen med kontakt med en sjuksköterska ger positiva resultat på hälsan och minskar risken för att personen får hjärtinfarkt igen.

Huber nämner att man till exempel får möjlighet att fråga en patient som inte vill ta en viss medicin varför den känner att den inte vill. Det finns många olika motiv till varför eller varför inte en patient vill fortsätta ta sina mediciner. Ibland kan det vara att patienten helt enkelt upplever att den får för många olika läkemedel, trots att många olika typer ofta behövs efter hjärtinfarkt.

– Alla patienter har sina egna personliga uppfattningar kring sina mediciner, var för de vill eller inte vill ta dem, motiven kan skilja sig helt och håller från person till person. Det viktiga är att man får en individuell dialog och på så sätt kan skapa ett förtroende, säger Daniel Huber och fortsätter:

– Om man fortsatt kan prata med personen och förklara att vi ser att man kan minska risken för fortsatt sjuklighet genom att ta sin medicin på ett visst sätt – eller att vi kan justera dosen eller preparaten för att det ska funka bra för just den personen – så får man ett förtroende för varandra och får en ökad följsamhet till behandlingen.

Ljus framtid för forskning

Daniel Huber har hela tiden jobbat kliniskt på medicinkliniken parallellt med att han forskat – och har kunnat dra nytta av båda delarna.

– Det har varit fundamentalt att jag hållit på med bägge två. Jag har både lärt mig mer om vetenskaplig metodik och specifikt om att förebygga återinsjuknande efter att man haft ett första insjuknande. Inom forskningen har det varit väldigt viktigt att jag också jobbat som kliniskt verksam läkare för att förstå var fallgroparna finns och hur man tänker i kliniken.

Vad tror du generellt om forskningens framtid inom regionen, ser den ljus ut?

– Absolut! Det är fler och fler kliniker som får en väldigt bra forskningsmiljö. Förståelsen för värdet av forskning och vad det tillför har ökat markant under de åren jag jobbat här. Från att det i princip inte fanns någon forskning alls när jag kom hit till att den nu är ganska aktiv och att vi faktiskt får uppmärksamhet i resten av Sverige för att vi gör så mycket bra forskning här. Om det fortsätter som i dag finns det absolut en ljus framtid!

Text: Sara Rönnberg Foto: Sara Rönnberg, Göran Larsson