Återhämtning efter mild traumatisk hjärnskada

Elisabeth Ahlberg, leg. psykolog, STP-psykolog med inriktning klinisk neuropsykolog, Område hjärta, neurologi och rehabilitering

Milda traumatiska skallskador är vanliga, varje år drabbas ca 500–600 personer per 100 000. Prognosen efter en mild skallskada är mycket god och de flesta blir helt återställda efter en kortare tid. En del personer, 10–20%, får dessvärre kvarstående besvär under lång tid, ofta i månader och ibland år, efter skadetillfället. Dessa personer behöver ofta vara sjukskrivna, besväras mycket av sina symtom och har en klart sänkt livskvalitet. Vanliga besvär är trötthet och nedsatt kognitiv (tankemässig) funktion.

Om studien

I detta projekt undersöker vi vad som händer i hjärnan och hur dess funktioner påverkas när man drabbats av en mild skallskada. Lätta skallskador är vanliga och de flesta som drabbas blir snabbt helt återställda. Vissa personer får dessvärre kvarstående besvär, och man kan idag inte till fullo förklara varför det är så. Syftet med projektet är ökad kunskap om vad som händer med hjärnan när man drabbas av en mild skallskada och varför vissa personer får långvariga besvär.

Metod

Det är vanligt att patienter upplever en negativ påverkan på kognitiv (tankemässig) funktion efter en mild skallskada. En del av projektet handlar om att kartlägga dessa kognitiva besvär och att följa hur de (förhoppningsvis) förbättras, kvarstår eller i värsta fall försämras under ett års tid. En annan del av projektet kommer att fokusera på hur stressreglering och neuronal plasticitet (hjärnans förmåga till tillväxt och omorganisation utifrån miljökrav), är påverkade hos patienter efter en lätt skallskada. Man undrar om det nedsatt förmåga till stressreglering och plasticitet har en negativ inverkan på hjärnans funktion och återhämtning. I studien kommer vi också att undersöka om förekomst av en speciell genvariant kan vara en bakgrundsfaktor som kan förklara varför vissa får långdragna besvär efter lätt skallskada.

Nytta

Förhoppningen med projektet är att det ska bidra med ny kunskap om hur besvären efter milda skallskador ser ut, vilka riskfaktorer som kan tänkas bidra allra mest till att vissa drabbas och hur olika biologiska processer spelar in för att vissa personer utvecklar långvariga symtom. Med denna kunskap är förhoppningen att man på sikt kan bli bättre på att tidigt i förloppet förutse vilka som ligger i riskzonen för att utveckla långdragna symtom och att skräddarsy behandlingsstrategier som är riktade mot underliggande processer som driver på de långvariga symtomen.